Sofie L

Igår fick superhjälten i mig rycka ut då jag såg en själ i nöd! Eller nöd och nöd... men jag hjälpte till lite iallafall...

Glad i hågen knallade jag ner till lagårn för att kolla efter några pratsamma, keliga katter. Kattjakten gick sådär, men rätt vad det var fick jag syn på världens minsta ko inne i båsen! En av kossorna hade kalvat helt oförhappandes med det resultatet att ingen fanns där för att se efter den. Pappa var ute i skogen och högg, så där stod jag för mig själv och funderade vad jag skulle göra. Kalven skulle nog klara sig alldeles utmärkt om den stannade med mamman, men eftersom jag inte visste när pappa skulle komma tillbaks så kunde den ju vandra iväg och tappa bort sig bland de andra kossorna. Så det blev till att dra upp ärmarna, hämta ett lass med halm till kalvburen och göra mitt bästa för att lyfta in en skakig och kladdig kalv. Kläderna blev sådär lagom mysiga, men jag tror den lilla kalven tyckte det var skönt att få lägga sig ner på den torra halmen, så det var värt det. Jag försökte torka den lilla stackaren med, för den frös så den skakade och förmodligen var den ganska så trött med. Det är visst jobbigt att bli född har jag hört... ;)

Det var min hjältemodiga insats. Hade förmodligen låtit mycket coolare om det varit en människo-bäbis, men man tager vad man haver XD

Vad skönt det är att komma hem och få höra en massa skvaller ;) Jag är inte direkt en skvallermänniska som gillar att frossa i andras olyckor och hemligheter, men det är alltid lika kul att höra vad folk har för sig och vad som hänt sen sist man var hemma, typ att nån fått en krycka i huvudet (med flit) eller att nån blivit ihop med nån som har en sexmånaders bäbis. Det känns som att det händer så himla mycket knasiga saker här hemma. Det räcker liksom inte med såna simpla saker som att folk blir ihop eller gör slut, det ska liksom vara ett extra ta-dah! för att det ska vara värt nåt :) Men det är ju kul att skratta åt det när man själv inte är drabbad av det... 

Men det är jävligt tråkigt när alla har dragit igen nu... Jag ska gå ut i lagårn och leta katter istället tror jag... Passa på att läsa min födelsedags-present och ta promenader ute i den öde skogen medans jag kan... 

Tjo!

Vad vore väl våren utan konståkning? Jag är beroende av att kolla på konståkning och det är sån himla tur att de lagt den när jag är hemma på påsklov utan att ha en endaste skolgrej att göra. Kan det bli bättre? Fatta om jag hade missat det, det är ju en tradition som är viktigare än julskinka på julbordet! Bäst jag skynder mig tillbaks innan de riktigt duktiga börjar åka :) Förresten var svenskarna imponerande, även om en av dem åkte omkull.

Ja så är man hemma igen då, men istället för att gå och kika efter tussilago är det bara att ge upp för snöandet. Men jag antar att jag kanske glömt bort att ta med i beräkningen att påsken är tidig i år...

Min födelsedag var förvånansvärt uppmärksammad och det skickades kort och meddelanden och mail och allt möjligt från folk jag inte ens kommer ihåg att gratta, och då har jag bra koll på när folk fyller år! Men det var trevligare än trevligt (bortsett från de tre-fyra timmar det tog att städa lägenheten) och jag fick utnyttja min lägenhet till nåt annat än plugg: Tacokväll!

http://sofieleosson.bilddagboken.se för taco-kväll bilder :) Man kan även se mina fina St Patrick's Day-banderoller och mina fina blinkande treklöver-örhängen (alla gåvor från Dee).

Fem minuter efter att jag äntligen fixat färdigt med min nya hemsida och mitt monster har filats färdigt på kan man läsa ett meddelande på skolmejlen:

"Deadlinen har blivit flyttad till den 21a, inte den 17e"

Men jag blev inte så arg eftersom jag ju är färdig lite tidigare och inte behöver tänka mer på saken nu.

Shit, jag kom just på att det är min födelsedag idag! Hoppas det kommer nåt kul på posten, annars får jag vänta tills imorrn vid typ fyra, fem när jag äntligen är hemma på påsklov.

Iallafall, som lovat; här kommer länken till min sida, och via den mitt monster:

www.student.bth.se/~solg07/

Nu ska jag röja hela lägenheten inför tacospartyt ikväll. Och så måste jag ju sätta upp mina St Patrick's Day banderoller :D

Efter mellan 6-8 timmar har jag kommit halvvägs på mitt monster och känner att jag kan unna mig lite rast. Jag antar att jag absolut senast blir klar måndag mitt på dan, men jag borde vara färdig imorrn. Då ska jag lägga upp en länk för de som skulle vilja se. Fast jag tvivlar på att det kommer verka särskilt vettigt om man inte varit med och haft de monster-diskussionerna som vi haft under denna kursen...

En liten smakbit:

Äntligen äntligen är ordbajsandet slut och tentan över. Som jag har plågat och pinat mig över denna skiten. Fast samtidigt är jag ltie glad att jag blev tvungen att läsa om och diskutera böckerna, för de lyckades liksom få lite extra, djupare mening. Jag är ju annars lika djup som en stekpanna när det gäller litteratur.

Efter den här tentan känns det inte direkt jobbigt att klämma ut ett monster på tre dagar. Det känns snarare som att det kommer att komma av sig själv (även om jag vet att jag inte kommer tycka det när jag väl sitter där och ska vara kreativ).

Men snart snart snart är jag hemma med två veckors slappande framför mig... eller, eh egentligen inte. Men man får väl ändå säga att sociala förpliktelser är ganska så överlevbara i jämförelse med att försöka dränka sig själv i ordbajs.

Oväntat nog så har jag efter en veckas-tenta plugg och diverse bryt helt plötsligt blivit intresserad av att läsa 2001 A Space Odyssey. Filmen var snygg men seg och undervisades av fel lärare så det kändes som att inte ens om det var världens sista bok skulle jag orka läsa den. Men jag har bevisat att jag har fel genom att tycka att den är riktigt bra, kanske just för att jag sett filmen innan och med hjälp av den kan föreställa mig flera månaders tystnad och monotont leverne ombord på ett rymdskepp. Jag har så att säga börjat se den i ett nytt ljus. Dessutom är boken mer lättförståelig än filmen där de knappt säger nånting alls.

Amadeus har lämnat byggnaden och återvänt till sin farbror tack och lov. Han var mysig på sitt sätt, men mest bara dammig och trött. Och så hade han ju en konstig ovana att alltid ha tungan ca 1-2 cm utanför munnen. Knas ;)

Lärarna har återigen slarvat bort dyrbar tid för oss stackars studenter genom att lägga en lektion på schemat som sedan blir flyttades till eftermiddagen, utan att sedan meddela oss.

Som att man inte har panik inför helvetestentan ändå!

Nu har man ju då istället för att förlora 2 timmars pluggtid förlorat cirka 5.

Med en kommande vecka som är helt fullknökad med skolarbete, där varje sekund är viktig inför tentan på fredag och inlämnadet av en webuppgift på måndag, väljer jag att gå i barndom och göra allt som inte innefattar nåt slags arbete alls.

Brain - Hibernate

Men om man bara orkar hålla ut tills på måndag kväll så är det klart sen, finito! Och så är det bara två veckors sleepy bliss som gäller med mamma som lagar maten och inget att tänka på förutom att fördriva tiden.
 
Jag har bokat flyg till Dublin nu iallfall till början av Maj för Niahm's communion. Ska bli så himla kul att åka tillbaks till Irland igen. Jag får abstinens ganska fort om jag bara tänker lite på det. Speciellt efter bilen. Å så jag älskade denna Hyundai Accent! Den var som gjord för mig. Men i allmänhet har jag mest abstinens efter att få ge mig iväg och bara vara nån annanstans. Tycks mig som att jag lider av utlands-sjukan. Jag har också fått ett sånt sug på att åka till Schweiz och hälsa på Mathias och Ramona I Lucerne, men en tripp till Paris i sommar och hälsa på Linda skulle också vara så himla kul. Det enda som saknas är pengar.

Ibland när jag inte kan sova brukar jag tänka vad jag skulle göra om jag vann 70 miljoner på lotto och hur det skulle underlätta mitt liv. Inte för att jag har det svårt, men alla saker man skulle kunna göra, alla platser man skulle kunna besöka, och ja, alla saker man skulle kunna köpa (även om jag faktiskt skulle försöka undvika att bli en prylgalning om jag faktiskt blev rik) Men tänk också på alla grejer man skulle kunna göra för de man älskar. Man skulle kunna lösa lån, byta in skruttmobilen mot batmobilen, man skulle kunna renovera det där förbaskade huset, man skulle kunna ge nån en välförtjänt semester, hålla ett stort kalas och leva lyckliga i alla sina dagar.

Oftast somnar jag nånstans mitt inne i renoveringen av sommarstugan.

Jag hatar pengar.

Jag måste faktiskt säga att Kristian Luuk passar riktigt bra som programledare för melodifestivalen. Lagom knäpp och han vågar skämta om det mesta på en av Sveriges mest skrattretande tävlingar.

Carola får mig att hulka. Hon är den kvinnliga motsvarigheten till Christer Sjögren; smör i kubik och fylld med en äcklig självgodhet över deras postion i svenska folkets hjärtan. Nordman kan VERKLIGEN inte sjunga och det eviga tjatet om att fok ska RINGA MERA! känns som världens tiggeri. Men man måste ändå ge Nordman en stjärna i kanten för att de inte sjunger om hjärta eller kärlek... men om häxbål? Nåja. Man får hoppas att SVT stoppar detta skenande tåg innan det spårar ur. Eller åtminstone bromsar lite tills nästa år.

Nu till något annat. Handklappandet, aka applåden, i ungdomsfilmerna från förra århundradet. De visade Can't Buy Me Love tidigare idag (80-tals film) och nära slutet kom den obligatoriska handklappen efter att någon sagt något fint/bra/sant. Seriöst? Vem kom på det? För det kan ju knappast ha varit så att de baserade det på något som brukade hända på varenda high school runtom i USA? Knappast att de coola killarna i verkligheten skulle ens brytt sig vad en stackars tönt tyckte. Men man kan ju alltid skratta åt det.

Senaste nytt!
En mamma som gick på cykelvägen mot Lyckeby lät sin son dumpa en stor plast-grej på backen och brydde sig inte det minsta om att plocka upp den eller ens skämmas över saken, fast hon visste att det fanns ett vittne. Ironiskt nog hade hon bokstäverna SWEDEN fastsydda över rumpan, som om att hon faktiskt brydde sig om det här landet.

Vad gjorde vittnet undrar ni? Enligt egen utsago gick ett tiotal möjliga reaktioner genom vittnets huvud. SKälla ut henne. Tvinga henne att plocka upp det. Plocka upp det själv och slänga det i närmsta soptunna. Till slut valde vittnet att göra det mest svenska man kan göra: att inte konfrontera denna skurk utan gå hem och gnälla om det i sin blogg istället.

Övriga notiser:

Intrigerna i Veronica Mars säsong två tätnar. Meg är med barn och vem kan faderna vara om inte Duncan, hennes ex; Veronicas nuvarande pojkvän. Veronica Mars-maratonet fortsätter.
 
Squashsoppa blir grönare än grön. Tydligen är spenat en riktigt grön grej; stoppar man det i squashsoppan och kör i mixern blir soppan lika grön som mossa av den gröna sorten. Men själva soppan smakar lika gott för det, speciellt med krutonger.

Flygbiljetter till Irland. Flicka kollar upp flygbiljetter för att kunna hälsa på hennes gamla arbetsgivare på dennes dotters communion i början av Maj. Arbetsgivare rapporterar dessutom att hennes "commitment-fobic" pojkvän håller sig i skinnet.

Inför tvättdag imorgon kommer innehavaren av lägenhet nummer 583 låsa tvättstugedörren så att sovmorgon kan genomföras. Den smarta lägenhetsinnehavaren sover gott vetandes att ingen kan sno dennes tvättid.

Denna briljanta kvinna Ika som skrämde skiten ur varje unge som vågade kolla: barndomen skulle inte ha varit densamma utan henne.

Kolla bara in detta avsnittet där hon blir helt schizofren och börjar såga i bordet på restaurangen, skjuta med vattenpistol på en "torris" i biblioteket och springa fram och tillbaka på en gräsmatta som är "förbjuden". Men i vanliga fall är hon ju såå snäll. Hon ger bort ALLA sina pengar och bär tanter över gatan XD


Man undrar ju vad det var meningen att man skulle lära sig av Ika i Rutan som barn. Förhoppningsvis ingenting, det skulle göra programmet så mycket bättre.

Ah detta ljuvliga solsken! Krokusarna växer så det knakar och PBA:s logga finns i lila bland allt det gula. Jag längtar hem, för även om våren här är helt underbar så är det än då så: there's no place like home.

Missade en lektion idag, typ den andra på en vecka efter att ha haft typ 100% närvaro innan. Den första var ju en medveten protest, en bojkott, men idag var det bara en ren och klar miss. Jag fick fel datum, men varenda jävel annars fattade visst att det var idag. Så nu måste jag titta på nazist-dokumentär på min fritid. Men å andra sidan så hann jag se tre avsnitt av Veronica Mars i morse.

Jag är lite smått beroende av Veronica Mars, eller förresten varje tv-serie som jag väl börjar kolla på och som jag har en hel säsong av. Förut var det säsong ett och två av Kyle XY som tog upp min tid. En grej som är lustig är ändå att jag gör alla läxorna och lägger ner tre gånger så mycket tid på allt skolarbete som de flesta i min klass och ändå har jag tid att ha seriemaraton. Detta får mig att dra slutsatsen att jag verkligen verkligen inte har nåt liv alls. Men å andra sidan så känner jag inte direkt nån önskan att ha någon av mina vänners liv.