Sofie L

Bilddagboken annonserade lite fint om soclog och jag anmälde intresse så nu kan jag uppdatera min bilddagbok och min blogg och alla dyker upp på samma ställe! Skitbra idé tycker jag!

Ni hittar mig HÄR

Från och med nu kommer jag att skriva mina blogginlägg direkt på den sidan så lägg den som favorit eller kopiera in den bland era rss-feeds.

Så börjar nya terminen och med den en massa saker som jag helst av allt inte vill ta itu med alls. Min fortunecookie på facebook sa "miles are covered one step at a time" så jag bör väl lyssna på den och göra en lista och checka av allt eftersom. Jag menar, Facebook kan ju inte ha fel.

Sen är det ju goodbye party på Minerva ikväll också, jag är inte supersugen, men Anna Maria ska ju åka hem så det är väl bäst att åtminstone dyka upp en stund och säga hejdå.

Hoppas hoppas hoppas vi inte får en massa läxa och skit på lektionen idag. Hade varit så skönt med en ledig vecka nu att hinna göra lite som man inte orkat eller hunnit med under tentaveckan (eller veckorna före).

Ah! Så har man äntligen lämnat in den sista uppgiften för denna terminen (räknar inte med tentan dock, men det är en annan sak, som jag dessutom bekvämt skuffat undan i mitt medvetande).

Har tvättat ett berg idag förresten, och sett typ tre filmer. Egentligen bara två och en halv eftersom jag spelade sista halvan av Fellini's 8½ på dubbel hastighet (hade inte fungerande undertexter och kan inte italienska, så jag fattade iallafall inte vad de sa...)

Imorrn kommer Marie ner till Karlskrona så vi ska laga lite lunch ihop (med Marco också) så det blir till att spendera den enda lediga dagen innan nästa termin drar igång med trevligt sällskap. Det är najs. Sen på onsdag ska Petra och jag våga oss upp till Minerva och ha party med Anna Maria som åker hem på torsdagen.

De två veckorna from hell är snart över!!! Idag hade vi våra presentationer på våra independent projects. Jag hade lyckats få äran att börja, men det är jag bara glad över. Slapp mycket nervositet och jobbig väntat på grund av det. Så nu är det bara en uppsats och tre filmanalyser kvar. Filmanalyserna ska in på måndag så där har man lite tid. Uppsatsen ska in i kväll och jag hade lite ångest över att det jag skrivit före jul inte var så bra (det kändes inte bra när jag skrev det) men när jag tittar på det nu tycker jag typ att det är riktigt bra! Så det är bara att formattera skiten och sen maila iväg den. Men först ska vi äta pizza, dels för att fira att våra presentationer var bra (vi var ace nästan allihopa) men också för att vi inte pallar laga mat längre. Man har inte direkt sovit kanonmycket de senaste dagarna plus att vi suttit idag i fyra och en halv timme och stirrat på dataskärmar. Man känner sig liiiite seg.

Well, better go now.

Argh! Jag är så irriterad. Tydligen gäller inte samma för alla. Tycker inte det känns helt schysst. Men nog om det.

Jag hade tänkt lägga upp vårt youtubeklipp på bloggen idag men ska nog vänta tills den tredje och sista filmen är uppe med så ni kan få se dem i rad.

Nu ska jag istället försöka göra färdigt något jag kan presentera imorgon utan att dö. Wish me luck.

Wee. har jobbat som en gris med sista uppgiften som ska presenteras denna veckan. Talan skickade ut ett mail om presentationen och dess formaliteter så nu känner man sig lite pressad. Jag ska jobba vidare imorrn, för just nu känner jag att jag stirrat mig rätt blind på alla detaljer och smågrejer. Men jag tror det ska gå bra. Man börjar se slutet av denna press och stress man känt sen början av december och det känns så skönt. Visst kommer det bli lite stress igen när vi får reda på dagen för omtentan (Petra och jag skippade ett prov) men det kan jag hantera bara jag kan fokusera på bara det.

Eek! Don't panic!

Hua! Så har man tagit sig igenom dagens muntliga tenta med livet i behåll och förhoppningsvis med godkänt resultat. Det kändes som att det gick rätt okej även om jag ibland inte riktigt visste vad jag skulle säga. Hade jag studerat seriöst inför det muntliga provet med tanken att jag även pluggade inför den skriftliga tentan så hade det kanske gått bättre, men nu blev det mest några timmar till att titta på mina anteckningar och papper på förmiddagen innan provet. Det jobbiga är ju att man blir nervös över något som kommer att räknas som ungefär 20-30% av slutbetyget. Inte mycket med andra ord. Menmen, jag vann iallafall quizet vi hade med eftermiddagsgruppen och tyckte att jag var riktigt djup när jag svarade på frågan: "Is it true? Why?" med: "No, it is not true, because truth is a cultural construction". XD

Så nu blir det till att jobba hårt fram tills fredag med independent project. Har suttit och letat vampyrbilder en stund nu. En av de kanske bäst dolda vampyrerna är Snövit. Hy vit som snö, läppar röda som blod.... need I say more? Kolla bara vilken blick hon ger det där äpplet. Egentligen föreställer hon sig nog prinsens hals och bultande halspulsåder.... you naughty girl!

Jaha. Idag blir det muntligt prov. Känns lite läskigt, det kan bli lite crash and burn eller så kan det gå relativt smärtfritt. Det beror nog till stor del på vad man drar för lapp och hur ondskefulla lärarna känner sig idag. Jag ska iallafall försöka ta det lugnt och inte stressa fram svar eftersom jag redan från början är rätt kass på att formulera mig. Har suttit och kollat över anteckningar och liknande från kursen eftersom man ju hunnit glömma en del grejer redan. Vi har pratat om en hel del intressanta saker under kursens gång (kanske var bra att jag inte hoppade kursen med andra ord :)) det gäller bara att få ihop allt och få allt att 'make sense'.

Började jobba mer seriöst igår med projektet för mediakursen och det kan nog bli helt okej, jag får helt enkelt bara dra upp tempot lite och försöka hinna utveckla de olika delarna lite mer.

Filmprojektet håller på att gå i hamn. Allt är klippt och har fått sina fina effekter, det som återstår är att fixa ljudet. Det är också det som visat sig svårast. Vi använder en sida som har en massa ljudfiler som man får använda som man vill (www.freesound.org) men det betyder inte att det finns precis på det viset som man vill ha... Men det blir nog bra tillslut det med bara man får pilla lite. Det gäller bara att hitta det där lagom dramatiska, sorgsna ljudet. Karl XI har hjälpt till med stämningen iallafall. Han ser ut som han gråter.

Redovisningen avklart, great. Det gick rätt bra, kan inte klaga.

Sen vi kom hem har vi suttit och funderat på och jobbat med vårt filmprojekt och fått en ace idé så nu pillar vi (läs petra) på specialeffekterna i Premiere. Det ser bra ut :D Känns skönt att vi nu har en plan som kommer bli bra men som inte innefattar att göra om precis allting. Fick ju lite ångest när man såg det grupp tre (eller snarare Jialiang) knåpat ihop hittills -_-' Men jag tror vårt blir bra med, de är ju faktiskt väldigt olika till att börja med.

Ska ikväll bara skriva färdigt min artist statement och skicka in ikväll så kan jag ta nya tag imorrn.

I övrigt har Petra och jag gått runt i lägenheten och sjungit på "Get On My Horse"

Livet är just nu en smärre bomb av ångest över allt man borde göra och allt som kommer bli helt halvdåligt bara för att man har kass disciplin.

Har redovisning om två timmar så det känns kanonbra. Egentligen tror jag inte att redovisningen blir några problem men det är ändå rätt uppstressande. Men i en grupp kan man alltid luta sig lite på de andra också.

En viss lärare var inte glad över att vi inte dök upp på lektionerna igår, men jag tror han blivit argare om vi dykt upp och visat att vi inte gjort det vi skulle. I övrigt ska vi satsa på att göra omtentan på Lissas kurs, annars kommer det bli så jävla fett dåligt avslut på alla tre kurserna.

Idag har det grupparbetats som fan. Roland Barthes har synats i sömmarna, eller snarare hans bok Camera Lucida kanske jag bör säga. Hur som helst har vi jobbat stadigt hela eftermiddagen. I samband med det har vi också tittat på The Life Aquatic with Steve Zissou. Jag gillade den, Bill Murray är ALLTID sevärd, men jag har väldigt svårt att fatta hur Lissa har tänkt att vi ska koppla Barthes och Zissou till varandra... Nåja. Det löser sig. Allt löser sig. Jag jobbar hårt på den uppfattningen. Jialiang lagade dessutom middag till oss! Kanongod mat utan att vara överdrivet komplicerat :D

I The Life Aquatic with Steve Zissou finns en kille som sitter och spelar på sin gitarr och sjunger Bowie-låtar på portugisiska. Jag tyckte han lät bekant och det visade sig att han heter Seu Jorge och att Annelie en gång i tiden gett mig en skiva med en låt med honom på. Det var rätt intressant att jag faktiskt kände igen och mindes detta med tanke på att jag faktiskt inte lyssnat på den skivan/låten på väldigt länge eller ens särskilt många gånger (sorry Annelie).

Ah! Tillbaka i K-town så nu känns det roligt igen att ha en blogg. Pallade inte uppdatera när jag inte kan skriva på min egen dator så det blev rätt tomt över julen med inlägg.

Tågen krånglade lite igår så jag fick åka buss från alvesta och sen taxi sista biten till karlskrona, men det gick ju bra det med. Var dock rätt trött när jag kom hem och idag har jag en sån där fantastiskt härlig huvudvärk. Men det är SÅ skönt att vara tillbaks hemma! Efter att ha bott här så pass länge så känns skillnaden ganska tydligt mot att vara i familjens hus mot att vara i sin egen lägenhet. Här är det Petra och jag som är kungar och som bestämmer hur vi ska leva och exakt hur slappa vi vill vara eller huruvida vi vill käka framför teven. Jag kände mig lite extra hemma när jag la mig i min säng och återupptog bekantskapen med mitt täcke och mina kuddar. Det är inte som att jag gått och saknat de här grejerna, men det känns ändå skönt att vara tillbaks. Hemhemma är bra och skönt, men när man väl har bott själv är det svårt att återvända på allvar.

Men nu ska det pluggas igen.

Kallt kallt kallt! Mitt hus är kallt och utomhus är det kallt.Höll på att frysa tårna av mig när jag var ut och skulle ta lite foton med mitt nya stativ. Kallt!

Imorrn börjar ett nytt decennium! Weeho! Gott Nytt Jävla År!

Julafton gick förbi snabbt. Granen kom in och kläddes. Kalla Anka sågs på tv. Spel spelades. Julmat åts. Paket öppnades. Jag fick mitt kamerastativ. Hurra. Slut.

Det var dock lite ångest och kris en stund när jag insåg att jag missat Karl-Bertil Jonssons Jul. Jag blev SÅ ledsen! Måste nästan titta på den på yuoutube eller nåt, men det är inte samma sak :(((((

Spenderade juldagen i Berrek hos faster och farbror. Ingen av kusinerna var hemma så vi var sju mot två, Leosson vs Eriksson. Julmaten var god som vanligt, men det känns som att julen blivit så tom. Undrar om det är för att man blivit äldre eller om jag bara har svårt att få nån riktig julstämning.

På kvällen träffades vi upp ett gäng hos Emelie för att fira hennes och Annelies födelsedag samt byta julklappar. Det blev lite party och snack och sen drog vi ned till Emelies bror Daniel på vidare party där vi träffade lite fler folk, bland annat en kille som jobbade på skolan när vi var små. Han kände igen oss och berättade historier om den ena och den andra från klassen men hur jag än ansträngde mig kunde jag inte minnas honom alls. Lite pinsamt, men vad gör man. Fast han kom inte ihåg mig specifikt heller så det var ju inte världens grej. Hur som helst var det trevligt även om det var en person som man var lite orolig skulle ragla till och spilla sin whiskey och cola på en lite då och då. Det var också lite högljutt stundvis när alla klämt in sig i köket och skulle snacka samtidigt. Men då rymde jag till tv-rummet en stund.

Idag har jag gått klädd i pyjamas hela dagen och inte gjort något vettigt alls. Eller, jag har läst lite Dracula, men det räknas inte egentligen. Imorrn kommer det iallafall folk från Sandviken och ska fika så det ska bli väldigt trevligt, och sen efter det blir det till att dra igång skolarbetet. Weho!

Hämtade Lisa på flygplatsen idag. Var hem till mormor. Bakade. Annars ville jag bara bidra med ett fint litet ordspråk a lá 2000talet:

"Man ska inte ropa gay förrän man är i häcken."

Ursäkta min humor men just gayskämt ligger högt hos mig just nu.

God Jul!

Igår spenderades dagen med att springa runt i Valbo och Sandviken för olika inköp. Mamma kunde inte följa med eftersom hon jobbade så jag fick göra hennes inköp med... Tvingade min lillebror att följa med som sällskap, tvingade honom också att köpa en svart skjorta och en fancy mörklila slips som han ska vara snygg i på juldagen. Jag är hans personliga klädcoach XD Fick lära honom hur man knyter slipsen sen också, fast jag var tvungen att tolka några videoklipp på youtube först. Ingen är ju perfekt. Med andra ord sprang jag runt med honom i släptåg och kände att jag borde ansträngt mig mer för att tänka ut på förhand vad jag skulle köpt till folk. Köpte ett par pyjamasbyxor till mig själv också eftersom mitt hus är så varmt och gott. Not. Imorse var det 13 grader i köket. Yeah! Tur man är någorlunda van efter att ha vuxit upp här ;P

Igår kväll var det också skolavslutning på skolan här hemma. Den ena bilen är paj så eftersom jag iallafall skulle åkla fram och hämta mamma så bestämde jag mig för att vara med och titta på avslutningen. Det var både nostalgiskt och lite allmänt kasst. Jag menar, de små barnen gjorde ju så gott de kunde, men de äldre är ju såna typiska fjantiga tonåringar (fjooooortisar) som i sina försöka att vara coola blir så extremt ocoola. Man kände igen sig lite från sin egen ungdomstid, men jag tror de är snäppet värre nu. Sjuorna skulle sjunga "jag såg mamma kyssa tomten" men eftersom ingen ville vara ocool och ta det seriöst var det som att de stod och viskade där längst fram och försökte inte alls. BUUUUUU! Höjdpunkten fick väl vara soloartisterna. Först en tjej som jag inte riktigt vet vem det är, men sen Amanda Hedin-Örtenhag som är riktigt duktig. Kyrkan var iallafall fin, men ärligt talat blir jag lite deprimerad av hembygdsfolket. De ser helt desillusionerade ut och kan bara prata om hur illa det var att granen i år var av plast och att det var ju bara skit och helt dåligt. Geez! Jag tyckte också det var fint med de två riktiga granarna som stod på varsin sida av altaret, men mycket att hänga upp sig på? Då kan ju DU gå ut och hugga de där två granarna och se hur lätt det är. Och ingen verkade lyssna särskilt noga på Nina Liljas tal som var typ hur bra som helst. Hon är ju från kyrkan och måste typ prata om Gud, men hon hade gjort det till en nyhetssändning. Palestinanytt. Det var briljant, men det kändes som att det bara var jag som uppskattade det.

Idag var det meningen att vi skulle åka och hämta Lisa på Arlanda, men eftersom det snöat hela natten i Milano blev hennes flyg inställt. Hon har bokat om tills imorrn, men vi får välan se om det flyger går som det ska. Skulle ju vara kul om hon inte lyckades ta sig hem alls. Och med kul menar jag inte kul.

Jag skulle vilja berätta en historia. En historia om en resa där intressanta människor (av någon underlig anledning var nästan alla av dem män) och ofrivilliga äventyr fick gå före att bekvämt ta sig från A till B.

11.00
Jag kliver ut genom lägenhetsdörren. Har städat lägenheten, diskat alla grejer i diskhon och plockat undan allt i kylen som inte håller sig till den 4e Januari. I min väska ligger två bananer och en gurka som jag inte kunnat slänga bort (man ska inte låta mat förfaras!). Jag har otroligt nog lyckats packa ned det mesta jag ville ha med hem utan att överpacka min väska. Min väska är dock felpackad och har en tendens att tippa över. Utanför lägenhetsdörren möter jag Grannmannen, herr Andersson, en äldre herre som nog ibland måste känna sig malplacerad bland kineser och nigerianer i byggnaden, men som ändock är en väldigt trevlig människa. Han verkar ha kommit tillbaks från affären, vid hans fötter står en plastkasse med mjölk och väntar medans han försöker låsa upp dörren. Jag hejar och han säger
"Oj vad det snöar ute".
Jag, som uppenbarligen ska ut och resa där jag står med resväska, ryggsäck och handväska, svarar
"Ja, jag hoppas att alla tåg går som de ska".
"Det gör de nog" säger han och ger mig en klapp på axeln när jag går förbi.
"God Jul på're" säger jag (på äkta hemortsmål)
"och detsamma önskar jag dig" svarar han
Jag önskar att jag hade en snäll morfar som levde som var som herr Andersson. Rara gamla farbröder kan göra dagen mycket trevligare i ett kick! Jag släpar min väska ner till busshållsplatsen genom en dryg decimeter snö. Södra Sverige verkar inte riktigt veta hur de ska hantera snö när den väl kommer, för ingenting är plogat. Nere vid busshållsplatsen står Blodiga Mannen med snaggat hår och röker. På huvudet sitter en stor fasttejpad bit gasbinda och han har ett sår på kinden. Han hälsar och säger sedan något som jag tolkar som "snöstorm" och "igår". Jag svarar:
"men det är väl mer snöstorm idag än igår?"
"inte snöstorm! Jag sa att jag var i Olofström igår!"
"haha, jaha! Olofström" skrattar jag lite nervöst. Han talar inte direkt tydligt. Jag väntar på att han ska fortsätta.
"Väntade på bussen så kom det en ligist och slog ner mig med ett basebollträ!" Jag tittar närmare på honom och inser att han har blod över hela hans kläder och har bandage på armen. Han kommer förmodligen direkt från sjukhuset. Han ser dock ut som en ligist själv så jag undrar hur pass oskyldig han själv är.
"Det var bara ren tur att det var en polispatrull ute" säger han. Sen kommer hans buss och han hojtar till för att få den att stanna och springer ut ur busskuren och kliver på bussen. Strax efter kommer min tågbuss.

12.35
Vi rullar försenade in på stationen i Emmaboda. Vårt tåg står inne på perrongen. Min väska tippar över och ner i snön men jag skyndar mig att hämta den för att hinna med tåget. Förgäves. Tåget rullade ut från stationen samtidigt som alla passagerare försökt ta sina väskor. En busslast med människor som missat sitt tågbyte. Kanon. Mer aktiva människor än jag börjar försöka fixa problemet, ringer SJ och pratar med busschauffören. Det uppdagas att hon inte vetat att hon ska ringa och be tåget vänta på oss och att hon tyvärr inte kan hjälpa oss.
Emmaboda station är obemannat. Kanon igen. Nästa tåg går en timme senare, så vi väntar på det och hoppas på det bästa. Jag börjar läsa The House on Mango Street för att fördriva tiden. Killen med tajta brallor och killen med det blonda krullet frågar om nån vill hänga med till pizzerian och käka under tiden vi väntar. Eftersom jag är osocial stannar jag kvar inne i stationshuset med den halvdöva tanten och Ticsmannen. Ungefär var femte minut sätter hans tics igång och han skakar på hela axeln så att hela bänken vi sitter på rör på sig. Ytterst irriterande när man försöker koncentrera sig på en bok. Han har dessutom en hemsk andedräkt.
Så småningom kommer 13.40 tåget mot Alvesta och vi knallar ombord. Konduktörskan har fått höra om vårt problem och säger att vi måste gå in till SJ-butiken i Alvesta och få nya biljetter. Beräknad ankomst är 14.25, beräknad avgång för X2000 som vi alla vill med är 14.34. Nio minuter för runt femton pers att få nya biljetter? Jo ja tackar jag. Det lär ju inte hända. Bussgruppen sitter i tåget och diskuterar hur vi ska göra. Ska vi fuska och hoppa på X2000 iallafall? Konduktörskan följer ju regelboken, hon kan ju inte säga åt oss att göra nåt annat, eller hur? Tåget stannar på Växjö Station och blir stående. Tågets intercom sprakar och vi får höra:
"På grund av att vi väntar på mötande tåg blir vi stillastående i cirka tio minuter".
Problemet löst. Vi kommer inte hinna med något tåg alls. Men sen vänder det för en stund och hon säger att X2000 är några minuter försenat så vi ska bara gå rätt över perrongen i Alvesta och hoppa på det så löser det sig. Alla drar en lättnadens suck.

14.40
Hoggar en sittplats i första klass (hade betalt för det på min originalbiljett så det var bara fair and square) och känner att jag för första gången kan slappna av lite. Nu vet jag iallafall att jag kommer till Stockholm. Inne i första klass på X2000 är det bekvämt och varmt och gratis te. Jag väljer ett spännande ekologiskt Fairtrade te som smakar kanel och mint och ingefära på samma gång. Jag fortsätter läsa The House on Mango Street. Jag försöker sova en stund. Mannen med hängselbyxor går förbi. Jag gör stora ögon. Har inte sett en vuxen man som bär äkta jeanshängselbyxor på riktigt någon gång tror jag. Jag lyssnar på musik. Jag läser lite till. När vi kommer till Södertälje pratar mannen snett bakom mig i telefon. Gåshudsmannen.
"Vad ska du göra om du får gåshud på kuken? Eller vad BÖR du göra om du får gåshud på kuken?"
Det låter intressant. Jag kan inte låta bli att lyssna. Personen i andra änden svarar något, varpå Gåshudsmannen säger:
"Dra ut kuken ur gåsen och ta dig en allvarlig funderare på dina sexuella preferenser"
Jag håller inne ett skratt. Den är riktigt bra. Ska lägga den på minnet och berätta någon gång.
Utanför blir det mörkare, man ser en liten månskära och en rosa solnedgång och snön ser blå ut. Det är i såna stunder man gillar vintern. Ibland blixtrar tåget till med ett konstigt blåturkos ljus. Lite som ett disco. Discotåget. Framför mig sitter Smaskmannen med rakat huvud och smaskar på något. Jag ser i fönsterreflektionen att han äter godis från en påse Gott och Blandat. Jag hatar folk som smaskar.

17.55
Framme i Stockholm. Jag letar reda på SJs kundtjänst. De ser lite bekymrade ut. Det verkar inte gå några mer tåg till Avesta. Jag tänker "hjälp, vad gör jag nu" men sen ser dom att de redan satt in en Taxi från Västerås till Hedemora som går via Avesta. Den kan jag få åka med. Jag får en biljett för tåget till Västerås och två matkuponger. En timme tills tåget går. Jag ringer mamma och talar om att det krånglar men att jag ska få åka taxi. Tyvärr vet jag dock inte hur lång tid det tar innan jag kommer till Avesta så det kanske blir lite svårt att tajma in när de ska åka hemifrån för att hämta mig. Men jag ska ringa så snart jag hört med Taxichauffören vad han tror. Under tiden köper jag lite mat och sitter ensam på Stockholms station och försöker att inte känna mig helt udda som äter själv. Avskyr att äta själv ute, man känner sig typ skittöntig. Det sitter en kille i det allmänna lunchområdet som inte äter något. Han bara sitter där. Jag känner mig utstirrad, fast jag vet att han inte tittar på mig. Hatar att äta själv. Skickar ett sms till Petra för att verka ockuperad.

19.07
Tåget till Västerås avgår. Ombord kliver DejaVuMannen. En svart kille som en gång försökte prata med mig på tåget till Avesta en gång när jag var på väg hem. Osocial som jag är när jag åker tåg, svarade jag artigt men försökte hinta att jag ville lyssna på musik. Hans svenska var inte särskilt bra och jag orkade inte riktigt försöka vara trevligare än så. Sen hade han väldigt gula tänder. Han var läskig med andra ord. Och nu helt plötsligt ser jag honom igen! Jag försöker diskret sjunka ner i sätet och titta bort. Som tur är har någon redan satt sig i sätet bredvid mitt och han verkar inte ha sett mig. Jag andas ut. Jag läser ut The House on Mango Street.

20.07
Kommer fram till Västerås, tar mig ner till Taxiplatsen, hittar taxin som är ersättning för tåget och packar in väskan och sätter mig i tillsammans med en till tjej och en kille. De har hört att vi ska vara fyra, så taxichaffisen ringer sin chef för att kolla. Chefen säger:
"Det ska vara två stycken, en som ska till Hedemora och en som ska till Sala". Taxichaffisen säger till mig:
"Tyvärr du får inte åka med, Hejdå"
Han packar ur mina väskor, som tippar omkull, och säger åt mig att ringa SJs kundjänst. De kommer att fixa en taxi, det måste de. Jo hejsan hoppsan! Som om att jag ens kommer komma fram till deras kundtjänst. Jag känner hur jag börjar bli riktigt nervös nu över hur jag ska komma hem. Okej jag är inte strandad i Norrköping halvvägs hem och halvvägs bort. Västerås är liksom körbart för min stackars familj, typ två timmar, men det känns ändå lite kris. Jag ringer SJ och hamnar i kö. Plats nummer 30. Varje person tar minst tre minuter. Jag vet inte hur mycket pengar jag har på kontantkortet. Bestämmer mig för att ringa mamma istället innan pengarna tar slut. Tittar på skärmarna och fattar inte riktigt vad som pågår. Det ska gå ett tåg till Gävle via Avesta, men det står inget spår angivet. Men sen står det att det blivit signalfel i Sala och att tåget ersatts med buss till Avesta. Med en orolig mamma i andra änden av telefonen springer jag ut till en buss som står och väntar och hoppas hoppas hoppas att den ska till Avesta och att busschauffören kan övertalas. Jag har ju min biljett som visar att jag betalt för en resa till Avesta. Bussen är öppen men busshcauffören är inte där. Jag väntar oroligt tillsammans med en tjej som pratar äkta norrländska. Busschaufförmannen kommer knallande. Jag förklarar min situation och han bara löser mitt problem lätt som en plätt:
"Klart du får åka med. Inga problem"
Jag är så glad och tackar och tackar och kliver ombord i den mörka bussen och sätter mig långt bak. Sen orkar jag inte hålla tillbaks några tårar över att Gunnar/Bosse/Ingemar (jag kunde inte bestämma mig för vad jag skulle kalla honom eftersom jag inte vet hans namn) är en sån snäll busshcaufför och att jag tillslut kommer komma hela vägen till Avesta. Kände mig väldigt upprörd över att jag inte fick åka med Taxin som SJ fixat, och trots att jag är vuxen och kan hantera saker bättre än den gången jag blev avkastad i Norrköping, 17 år gammal och ute på min första längre resa, så har jag fortfarande inte lärt mig att stå upp och argumentera för mig själv. Istället blir jag ledsen för att chaffisen inte ville hjälpa mig alls. Som tur är är bussen nästan tom, så jag hinner samla mig lagom tills att tåget vi väntat på kommer in och en hel drös med människor kliver på bussen. Lite snor och tårar på tröjärmen men jag tror ingen märkte nåt. Under hela bussfärden funderar jag på om jag har något i väskan som jag kan ge Gunnar/Bosse/Ingemar i julklapp för att han räddat min jul. Kommer fram till att jag bara har mammas julklapp och den kan jag ju inte gärna ge bort. Och sen tror jag inte att han hade velat ha två halvbruna bananer eller en gurka.

ca 22.00
Bussen kommer fram till Avesta Krylbo. Jag hämtar min väska, som tippar över, tar Gunnar/Bosse/Ingemar i hand och tackar så hjärtligt och önskar honom en riktigt God Jul. Mamma och pappa väntar med bilen mitt emot stationen. Jag packar in väskan och drar en lättnadens suck. Äntligen kan jag slappna av.

Oh man vad jag är oinspirerad till att skriva blogginlägg just nu. Kan ha att göra med att jag bara varit hemma och "pluggat". Nåja.

Har precis börjat packa för att se hur pass jag kommer lyckas ta mig hem i år: med en väska eller femton? Får väl plocka ur lite sen kanske när jag ser hur full väskan blir. Känns dock som att jag glömt femtioelva saker redan nu.

Ska ta ett ryck på ett par timmar nu och jobba med filmanalyserna. Om jag lyckas skriva alla tre klara till hälften så är ju bara det ett framsteg.

Sen ska det diskas och plockas undan och vattnas blommor och kolla att inget farligt blir kvar i kylskåpet som hinner mutera sig och anfalla oss när vi kommer tillbaks. Skönt att tågbussen inte går så himla tidigt imorrn. Kommer hem i skaplig tid ändå.

Väl hemma fortsätter plugget roligt nog. Men ska försöka hinna med att hämta Lisa på arlanda den 22a och sen även ta en tripp till Valbo och handla de sista julklapparna innan jag tar ledigt i några dagar över jul.

Efter nyår har vi en grupppresentation, ett muntligt prov, ett skriftligt prov samt att vi ska visa upp våra filmer och våra individuella projekt och lämna in våra artist statements. Hur mycket tror ni jag är klar med? Jag gråter blod. BLOD! Jag önskar jag hade mer disciplin. Mitt liv hade sett helt annorlunda ut då. Fuck.

Jag är törstig. Vi ses.

Åh vad min hjärna gråter många tårar just nu. Jag försöker skriva en uppsats till en kurs. Och det är inte så att jag klagar över uppgiften, för 2000 ord är ju i princip ingenting egentligen (jag har redan skrivit 1700), men jag har problem med att få alla trådar att gå ihop. Och detta först och främst eftersom jag inte vet vad jag försöker säga. Så min hjärna försöker fundera ut hur det ska bli något av min text i slutändan samtidigt som den dissar allt jag skrivit och hackar på mig för att jag nog inte skriver så som Talan menade. Urgh. Så nu slutar jag skriva för dagen och försöker kolla upp lite filmer istället eftersom jag ska klara av tre filmanalyser före fredag också. Men jag jobbar iallafall bäst på morgnarna så det blir till att börja i tid imorgon.

Det har snöat idag! Vet inte om utropstecknet indikerar bra eller dåligt. När jag såg att det snöade genom fönstret tänkte jag 'Åh! wow', men ganska snart var nyhetens behag över. Nu känner jag mest att jag borde vara glad eftersom alla andra här nere bara 'JA! SNÖ!' men jag har svårt att uppamma engagemang.

I övrigt står jag kanppt ut med att titta på en wikipediasida efter att ha stirrat på en rad olika av dem i femtioelva timmar. Inte för att ämnet på sidorna är intressanta utan för att jag analyserar och försöker förstå själva Wikipedia. Jag ska byta till en utbildning där analysering är förbjudet. När jag tagit studenten ska jag inte analysera ett skit.

Nu ska jag gå in på fokis blogg där allt är rosa och glatt och bekymmerslöst.