Hamlet
Idag var det då dags för grammatiktentan, men den var inte så intressant, så jag nöjer mig med att säga att det gick bra. Däremot något som var intressant var Hamlet. Ny vecka, ny film. Denna gången då Hamlet. Som tur var det inte den med Mel Gibson (som visst ska vara väldigt dålig har jag hört...) men istället var det då en svart-vit film på närmare tre timmar; nämligen Laurence Oliviers Hamlet. Och nog för att det var en bra filmatisering, men det intressantaste med den filmen var ändå deras konstiga relationer och deras konstiga byxor. Tyvärr verkar det desvärre svårt att hitta en bild på dessa skrattretande tajts (som bevisar att män har snyggare ben än kvinnor, men inte nödvändigtvis på ett bra sätt!). Och när jag säger deras konstiga relationer menar jag naturligtvis inte de klassiska knasigheterna i Hamlet-storyn, utan det faktum att Hamlet i filmern ser ut att vara äldre än sin mamma och att det dessutom nästan snuddar vid hångel när han ska kyssa sin kära mor. Likaså Laertes och Olivia är snudd på hångel, och de är syskon! Och så tycker de att världen idag är sexfixerad när de på 40-talet inte ens kunde hålla sig ifrån familjen!
Detta med Hamlet har fått mig att dra mig till minnes Dublin och när CES ordnade en teater-utflykt för de utländska eleverna. För den kulturella upplevelsens skull, skulle vi få se Hamlet. Teater har aldrig riktigt varit min grej, men tänkte att det blir nog kul! Vi knallade iväg till The Peacock Theatre, hamnade (SÅKLART!) på första raden i en mycket liten sal. Föreställningen börjar och för första gången börjar uttrycket modern teater falla på plats i mitt huvud. Inga kulisser, men en hel del rekvisita i form av Hamlets sprutande svett, fejkblod och imiterat sex på scenen. Så tack CES för att ni fixade åtminstone BILLIGA biljetter åt oss... :D
Kommentarer
Trackback