Sofie L

Jag har ju verkligen haft en sån konstig kväll. Eller konstig och konstig, lite out of the ordinary bara. En av utbytestudenterna i min klass bad om hjälp med att översätta ett dokument, men det hela slutade med en drygt tre timmar långt utbyte av tankar, och jag känner mig ganska hedrad över vilket förtroende han gav mig. Uppenbarligen kände han att jag var någon han kunde lite på, även fast vi egentligen inte känner varandra, eller kände kanske man ska säga, för nu vet jag ju ändå lite mer om honom. Det känns helt absurt på nåt vis. Men  mest absurt blev det nog när vi kom in på spirituality, för då började han sjunga sånger på farsi vid mitt köksbord. Det som känns konstigt är nog mest den grejen när någon man sett varje vecka i flera månader helt plötsligt får en personlighet och en historia. Personer som man inte brytt sig så mycket om och kanske inte direkt velat lära känna, och så plötsligt av nån slump så lär man känna dem och inser att de är människor också. Det låter ungefär som jag tror att folk jag inte känner är apor, men man sitter ju alla på fördomar om det ena och andra hur fördomsfri man än försöker vara, och man hittar alltid på ursäkter för att inte behöva anstränga sig med att förstå andra kulturer. Men jag tror jag lärt mig nåt viktigt idag om mig själv, fast jag vet inte vad exakt :) Kanske att jag faktiskt blivit lite intresserad av mina klasskamrater.