Sofie L

Mina blogginlägg har varit ganska deprimerade på senare tid, och det verkar inte finnas mycket till ljusning. Kanske kanske jag orkar ta tag i saker snart, bara jag får komma hem och få lite lugn och ro och lite ombyte. A change is as good as a rest som man säger. Kanske kan jag jobba bättre då, kanske orkar jag skälla lite på nån och sparka dem i rumpan, och kanske får jag äta röda fina höstäpplen från skolträdgår'n.

Jag känner mig ganska så oviktig just nu, och lite bortglömd, men jag orkar liksom inte försöka vara intressant längre. Jag har inget att säga, inget att se fram emot även fast jag snart borde få pengar från göranssonska som jag kan spendera på nåt kul. Jag tror jag behöver en resa... men jag vet inte vart eller när jag ska lyckas med det. Vet inte om jag pallar vänta till sommaren heller, även om det är bästa tiden att resa på. Ack, jag har inget mål. Mina Japanplaner räcker inte här, de är för långt borta... Kanske skulle jag resa till Japan en vecka? Men återigen... när?

Jag undrar om jag skulle ge upp LKDM och satsa på nån annan utbildning efter en paus. Men den pausen skulle vara Japan, och dit kommer jag inte utan någon slags utbildning, och LKDM ger mig en kandidatexamen i engelska vilket är typ en gratisbiljett till att jobba som engelskalärare.

ARGH, jag känner att jag snart kommer gå in på frågor som "vad är meningen med livet?" "varför finns jag här?". Bäst jag slutar.