Give me hard times, I'll work harder.
Jag spenderar morgonen med att avvakta, väntandes på eventuella reaktioner.
Jag är trött på Karlskrona och BTH. Men mest är jag trött på mig själv och min personlighet och att jag tror att saker och ting kommer att förändras när det är dags att börja om någon annanstans. Men egentligen vet jag redan att platsen har föga att göra med hur mitt liv ser ut. För när det kommer till kritan står jag där med samma personlighet, samma problem och samma svårighet att förändras. Samma motsägelsefulla personlighet som ska förstå precis hur alla känner samtidigt som jag är den mest okänsliga människan jag vet. Tror att jag vet och kan så mycket samtidigt om jag är min egen störste kritiker. Men hur gör man? Vart börjar man någonstans? och hur hittar man motivationen när man bara vill flytta ut i skogen och slippa prata med andra människor? Och hur långt ska man sträcka sig när det gäller att acceptera hur man är jämfört med att förändra sig för att bli en bättre människa? Jag tänker alltid att man så klart ska sträva efter att bli en bättre människa, men man kommer ju aldrig bli en perfekt person, så hur vet man vad som är värt att försöka förändra? Är det bättre att helt enkelt inte umgås med människor som inte förstår eller accepterar en? Min hjärna kanske har en del svar men som vanligt är det inte ofta vad min hjärna vet som mitt förstånd förstår.
Någon som har några bra tips på hur man hittar motivation?
Jag är trött på Karlskrona och BTH. Men mest är jag trött på mig själv och min personlighet och att jag tror att saker och ting kommer att förändras när det är dags att börja om någon annanstans. Men egentligen vet jag redan att platsen har föga att göra med hur mitt liv ser ut. För när det kommer till kritan står jag där med samma personlighet, samma problem och samma svårighet att förändras. Samma motsägelsefulla personlighet som ska förstå precis hur alla känner samtidigt som jag är den mest okänsliga människan jag vet. Tror att jag vet och kan så mycket samtidigt om jag är min egen störste kritiker. Men hur gör man? Vart börjar man någonstans? och hur hittar man motivationen när man bara vill flytta ut i skogen och slippa prata med andra människor? Och hur långt ska man sträcka sig när det gäller att acceptera hur man är jämfört med att förändra sig för att bli en bättre människa? Jag tänker alltid att man så klart ska sträva efter att bli en bättre människa, men man kommer ju aldrig bli en perfekt person, så hur vet man vad som är värt att försöka förändra? Är det bättre att helt enkelt inte umgås med människor som inte förstår eller accepterar en? Min hjärna kanske har en del svar men som vanligt är det inte ofta vad min hjärna vet som mitt förstånd förstår.
Någon som har några bra tips på hur man hittar motivation?
Kommentarer
Postat av: stina
Att hitta motivation är bland det svåraste som finns alltså. Jag skrev en gång en antimotivationsbok som skulle gå ut på att motivation är skit kort och gott:P Men i slutenden insåg jag att jag hade gått i terapi hos mig själv och hittat motivation att tex skriva boken...
Postat av: annelie
ahh vad det än är som har hänt så är jag övertygad om att det ordnar sig. för du ska inte flytta ut i skogen, du ska ju åka till japan :D
Trackback
