Kallt. Ja KALLT!
Kallt kallt kallt! Mitt hus är kallt och utomhus är det kallt.Höll på att frysa tårna av mig när jag var ut och skulle ta lite foton med mitt nya stativ. Kallt!
Imorrn börjar ett nytt decennium! Weeho! Gott Nytt Jävla År!
Imorrn börjar ett nytt decennium! Weeho! Gott Nytt Jävla År!
Wo ist mein paket? Was für ein paket? Mein Paket! Kein Paket! Mohahaha!
Julafton gick förbi snabbt. Granen kom in och kläddes. Kalla Anka sågs på tv. Spel spelades. Julmat åts. Paket öppnades. Jag fick mitt kamerastativ. Hurra. Slut.
Det var dock lite ångest och kris en stund när jag insåg att jag missat Karl-Bertil Jonssons Jul. Jag blev SÅ ledsen! Måste nästan titta på den på yuoutube eller nåt, men det är inte samma sak :(((((
Spenderade juldagen i Berrek hos faster och farbror. Ingen av kusinerna var hemma så vi var sju mot två, Leosson vs Eriksson. Julmaten var god som vanligt, men det känns som att julen blivit så tom. Undrar om det är för att man blivit äldre eller om jag bara har svårt att få nån riktig julstämning.
På kvällen träffades vi upp ett gäng hos Emelie för att fira hennes och Annelies födelsedag samt byta julklappar. Det blev lite party och snack och sen drog vi ned till Emelies bror Daniel på vidare party där vi träffade lite fler folk, bland annat en kille som jobbade på skolan när vi var små. Han kände igen oss och berättade historier om den ena och den andra från klassen men hur jag än ansträngde mig kunde jag inte minnas honom alls. Lite pinsamt, men vad gör man. Fast han kom inte ihåg mig specifikt heller så det var ju inte världens grej. Hur som helst var det trevligt även om det var en person som man var lite orolig skulle ragla till och spilla sin whiskey och cola på en lite då och då. Det var också lite högljutt stundvis när alla klämt in sig i köket och skulle snacka samtidigt. Men då rymde jag till tv-rummet en stund.
Idag har jag gått klädd i pyjamas hela dagen och inte gjort något vettigt alls. Eller, jag har läst lite Dracula, men det räknas inte egentligen. Imorrn kommer det iallafall folk från Sandviken och ska fika så det ska bli väldigt trevligt, och sen efter det blir det till att dra igång skolarbetet. Weho!
Det var dock lite ångest och kris en stund när jag insåg att jag missat Karl-Bertil Jonssons Jul. Jag blev SÅ ledsen! Måste nästan titta på den på yuoutube eller nåt, men det är inte samma sak :(((((
Spenderade juldagen i Berrek hos faster och farbror. Ingen av kusinerna var hemma så vi var sju mot två, Leosson vs Eriksson. Julmaten var god som vanligt, men det känns som att julen blivit så tom. Undrar om det är för att man blivit äldre eller om jag bara har svårt att få nån riktig julstämning.
På kvällen träffades vi upp ett gäng hos Emelie för att fira hennes och Annelies födelsedag samt byta julklappar. Det blev lite party och snack och sen drog vi ned till Emelies bror Daniel på vidare party där vi träffade lite fler folk, bland annat en kille som jobbade på skolan när vi var små. Han kände igen oss och berättade historier om den ena och den andra från klassen men hur jag än ansträngde mig kunde jag inte minnas honom alls. Lite pinsamt, men vad gör man. Fast han kom inte ihåg mig specifikt heller så det var ju inte världens grej. Hur som helst var det trevligt även om det var en person som man var lite orolig skulle ragla till och spilla sin whiskey och cola på en lite då och då. Det var också lite högljutt stundvis när alla klämt in sig i köket och skulle snacka samtidigt. Men då rymde jag till tv-rummet en stund.
Idag har jag gått klädd i pyjamas hela dagen och inte gjort något vettigt alls. Eller, jag har läst lite Dracula, men det räknas inte egentligen. Imorrn kommer det iallafall folk från Sandviken och ska fika så det ska bli väldigt trevligt, och sen efter det blir det till att dra igång skolarbetet. Weho!
Make the yuletide gay
Hämtade Lisa på flygplatsen idag. Var hem till mormor. Bakade. Annars ville jag bara bidra med ett fint litet ordspråk a lá 2000talet:
"Man ska inte ropa gay förrän man är i häcken."
Ursäkta min humor men just gayskämt ligger högt hos mig just nu.
God Jul!
"Man ska inte ropa gay förrän man är i häcken."
Ursäkta min humor men just gayskämt ligger högt hos mig just nu.
God Jul!
Kyrkan och julavslutningen
MaMaMaMonday
Igår spenderades dagen med att springa runt i Valbo och Sandviken för olika inköp. Mamma kunde inte följa med eftersom hon jobbade så jag fick göra hennes inköp med... Tvingade min lillebror att följa med som sällskap, tvingade honom också att köpa en svart skjorta och en fancy mörklila slips som han ska vara snygg i på juldagen. Jag är hans personliga klädcoach XD Fick lära honom hur man knyter slipsen sen också, fast jag var tvungen att tolka några videoklipp på youtube först. Ingen är ju perfekt. Med andra ord sprang jag runt med honom i släptåg och kände att jag borde ansträngt mig mer för att tänka ut på förhand vad jag skulle köpt till folk. Köpte ett par pyjamasbyxor till mig själv också eftersom mitt hus är så varmt och gott. Not. Imorse var det 13 grader i köket. Yeah! Tur man är någorlunda van efter att ha vuxit upp här ;P
Igår kväll var det också skolavslutning på skolan här hemma. Den ena bilen är paj så eftersom jag iallafall skulle åkla fram och hämta mamma så bestämde jag mig för att vara med och titta på avslutningen. Det var både nostalgiskt och lite allmänt kasst. Jag menar, de små barnen gjorde ju så gott de kunde, men de äldre är ju såna typiska fjantiga tonåringar (fjooooortisar) som i sina försöka att vara coola blir så extremt ocoola. Man kände igen sig lite från sin egen ungdomstid, men jag tror de är snäppet värre nu. Sjuorna skulle sjunga "jag såg mamma kyssa tomten" men eftersom ingen ville vara ocool och ta det seriöst var det som att de stod och viskade där längst fram och försökte inte alls. BUUUUUU! Höjdpunkten fick väl vara soloartisterna. Först en tjej som jag inte riktigt vet vem det är, men sen Amanda Hedin-Örtenhag som är riktigt duktig. Kyrkan var iallafall fin, men ärligt talat blir jag lite deprimerad av hembygdsfolket. De ser helt desillusionerade ut och kan bara prata om hur illa det var att granen i år var av plast och att det var ju bara skit och helt dåligt. Geez! Jag tyckte också det var fint med de två riktiga granarna som stod på varsin sida av altaret, men mycket att hänga upp sig på? Då kan ju DU gå ut och hugga de där två granarna och se hur lätt det är. Och ingen verkade lyssna särskilt noga på Nina Liljas tal som var typ hur bra som helst. Hon är ju från kyrkan och måste typ prata om Gud, men hon hade gjort det till en nyhetssändning. Palestinanytt. Det var briljant, men det kändes som att det bara var jag som uppskattade det.
Idag var det meningen att vi skulle åka och hämta Lisa på Arlanda, men eftersom det snöat hela natten i Milano blev hennes flyg inställt. Hon har bokat om tills imorrn, men vi får välan se om det flyger går som det ska. Skulle ju vara kul om hon inte lyckades ta sig hem alls. Och med kul menar jag inte kul.
Igår kväll var det också skolavslutning på skolan här hemma. Den ena bilen är paj så eftersom jag iallafall skulle åkla fram och hämta mamma så bestämde jag mig för att vara med och titta på avslutningen. Det var både nostalgiskt och lite allmänt kasst. Jag menar, de små barnen gjorde ju så gott de kunde, men de äldre är ju såna typiska fjantiga tonåringar (fjooooortisar) som i sina försöka att vara coola blir så extremt ocoola. Man kände igen sig lite från sin egen ungdomstid, men jag tror de är snäppet värre nu. Sjuorna skulle sjunga "jag såg mamma kyssa tomten" men eftersom ingen ville vara ocool och ta det seriöst var det som att de stod och viskade där längst fram och försökte inte alls. BUUUUUU! Höjdpunkten fick väl vara soloartisterna. Först en tjej som jag inte riktigt vet vem det är, men sen Amanda Hedin-Örtenhag som är riktigt duktig. Kyrkan var iallafall fin, men ärligt talat blir jag lite deprimerad av hembygdsfolket. De ser helt desillusionerade ut och kan bara prata om hur illa det var att granen i år var av plast och att det var ju bara skit och helt dåligt. Geez! Jag tyckte också det var fint med de två riktiga granarna som stod på varsin sida av altaret, men mycket att hänga upp sig på? Då kan ju DU gå ut och hugga de där två granarna och se hur lätt det är. Och ingen verkade lyssna särskilt noga på Nina Liljas tal som var typ hur bra som helst. Hon är ju från kyrkan och måste typ prata om Gud, men hon hade gjort det till en nyhetssändning. Palestinanytt. Det var briljant, men det kändes som att det bara var jag som uppskattade det.
Idag var det meningen att vi skulle åka och hämta Lisa på Arlanda, men eftersom det snöat hela natten i Milano blev hennes flyg inställt. Hon har bokat om tills imorrn, men vi får välan se om det flyger går som det ska. Skulle ju vara kul om hon inte lyckades ta sig hem alls. Och med kul menar jag inte kul.
Den otroliga vandringen
Jag skulle vilja berätta en historia. En historia om en resa där intressanta människor (av någon underlig anledning var nästan alla av dem män) och ofrivilliga äventyr fick gå före att bekvämt ta sig från A till B.
11.00
Jag kliver ut genom lägenhetsdörren. Har städat lägenheten, diskat alla grejer i diskhon och plockat undan allt i kylen som inte håller sig till den 4e Januari. I min väska ligger två bananer och en gurka som jag inte kunnat slänga bort (man ska inte låta mat förfaras!). Jag har otroligt nog lyckats packa ned det mesta jag ville ha med hem utan att överpacka min väska. Min väska är dock felpackad och har en tendens att tippa över. Utanför lägenhetsdörren möter jag Grannmannen, herr Andersson, en äldre herre som nog ibland måste känna sig malplacerad bland kineser och nigerianer i byggnaden, men som ändock är en väldigt trevlig människa. Han verkar ha kommit tillbaks från affären, vid hans fötter står en plastkasse med mjölk och väntar medans han försöker låsa upp dörren. Jag hejar och han säger
"Oj vad det snöar ute".
Jag, som uppenbarligen ska ut och resa där jag står med resväska, ryggsäck och handväska, svarar
"Ja, jag hoppas att alla tåg går som de ska".
"Det gör de nog" säger han och ger mig en klapp på axeln när jag går förbi.
"God Jul på're" säger jag (på äkta hemortsmål)
"och detsamma önskar jag dig" svarar han
Jag önskar att jag hade en snäll morfar som levde som var som herr Andersson. Rara gamla farbröder kan göra dagen mycket trevligare i ett kick! Jag släpar min väska ner till busshållsplatsen genom en dryg decimeter snö. Södra Sverige verkar inte riktigt veta hur de ska hantera snö när den väl kommer, för ingenting är plogat. Nere vid busshållsplatsen står Blodiga Mannen med snaggat hår och röker. På huvudet sitter en stor fasttejpad bit gasbinda och han har ett sår på kinden. Han hälsar och säger sedan något som jag tolkar som "snöstorm" och "igår". Jag svarar:
"men det är väl mer snöstorm idag än igår?"
"inte snöstorm! Jag sa att jag var i Olofström igår!"
"haha, jaha! Olofström" skrattar jag lite nervöst. Han talar inte direkt tydligt. Jag väntar på att han ska fortsätta.
"Väntade på bussen så kom det en ligist och slog ner mig med ett basebollträ!" Jag tittar närmare på honom och inser att han har blod över hela hans kläder och har bandage på armen. Han kommer förmodligen direkt från sjukhuset. Han ser dock ut som en ligist själv så jag undrar hur pass oskyldig han själv är.
"Det var bara ren tur att det var en polispatrull ute" säger han. Sen kommer hans buss och han hojtar till för att få den att stanna och springer ut ur busskuren och kliver på bussen. Strax efter kommer min tågbuss.
12.35
Vi rullar försenade in på stationen i Emmaboda. Vårt tåg står inne på perrongen. Min väska tippar över och ner i snön men jag skyndar mig att hämta den för att hinna med tåget. Förgäves. Tåget rullade ut från stationen samtidigt som alla passagerare försökt ta sina väskor. En busslast med människor som missat sitt tågbyte. Kanon. Mer aktiva människor än jag börjar försöka fixa problemet, ringer SJ och pratar med busschauffören. Det uppdagas att hon inte vetat att hon ska ringa och be tåget vänta på oss och att hon tyvärr inte kan hjälpa oss.
Emmaboda station är obemannat. Kanon igen. Nästa tåg går en timme senare, så vi väntar på det och hoppas på det bästa. Jag börjar läsa The House on Mango Street för att fördriva tiden. Killen med tajta brallor och killen med det blonda krullet frågar om nån vill hänga med till pizzerian och käka under tiden vi väntar. Eftersom jag är osocial stannar jag kvar inne i stationshuset med den halvdöva tanten och Ticsmannen. Ungefär var femte minut sätter hans tics igång och han skakar på hela axeln så att hela bänken vi sitter på rör på sig. Ytterst irriterande när man försöker koncentrera sig på en bok. Han har dessutom en hemsk andedräkt.
Så småningom kommer 13.40 tåget mot Alvesta och vi knallar ombord. Konduktörskan har fått höra om vårt problem och säger att vi måste gå in till SJ-butiken i Alvesta och få nya biljetter. Beräknad ankomst är 14.25, beräknad avgång för X2000 som vi alla vill med är 14.34. Nio minuter för runt femton pers att få nya biljetter? Jo ja tackar jag. Det lär ju inte hända. Bussgruppen sitter i tåget och diskuterar hur vi ska göra. Ska vi fuska och hoppa på X2000 iallafall? Konduktörskan följer ju regelboken, hon kan ju inte säga åt oss att göra nåt annat, eller hur? Tåget stannar på Växjö Station och blir stående. Tågets intercom sprakar och vi får höra:
"På grund av att vi väntar på mötande tåg blir vi stillastående i cirka tio minuter".
Problemet löst. Vi kommer inte hinna med något tåg alls. Men sen vänder det för en stund och hon säger att X2000 är några minuter försenat så vi ska bara gå rätt över perrongen i Alvesta och hoppa på det så löser det sig. Alla drar en lättnadens suck.
14.40
Hoggar en sittplats i första klass (hade betalt för det på min originalbiljett så det var bara fair and square) och känner att jag för första gången kan slappna av lite. Nu vet jag iallafall att jag kommer till Stockholm. Inne i första klass på X2000 är det bekvämt och varmt och gratis te. Jag väljer ett spännande ekologiskt Fairtrade te som smakar kanel och mint och ingefära på samma gång. Jag fortsätter läsa The House on Mango Street. Jag försöker sova en stund. Mannen med hängselbyxor går förbi. Jag gör stora ögon. Har inte sett en vuxen man som bär äkta jeanshängselbyxor på riktigt någon gång tror jag. Jag lyssnar på musik. Jag läser lite till. När vi kommer till Södertälje pratar mannen snett bakom mig i telefon. Gåshudsmannen.
"Vad ska du göra om du får gåshud på kuken? Eller vad BÖR du göra om du får gåshud på kuken?"
Det låter intressant. Jag kan inte låta bli att lyssna. Personen i andra änden svarar något, varpå Gåshudsmannen säger:
"Dra ut kuken ur gåsen och ta dig en allvarlig funderare på dina sexuella preferenser"
Jag håller inne ett skratt. Den är riktigt bra. Ska lägga den på minnet och berätta någon gång.
Utanför blir det mörkare, man ser en liten månskära och en rosa solnedgång och snön ser blå ut. Det är i såna stunder man gillar vintern. Ibland blixtrar tåget till med ett konstigt blåturkos ljus. Lite som ett disco. Discotåget. Framför mig sitter Smaskmannen med rakat huvud och smaskar på något. Jag ser i fönsterreflektionen att han äter godis från en påse Gott och Blandat. Jag hatar folk som smaskar.
17.55
Framme i Stockholm. Jag letar reda på SJs kundtjänst. De ser lite bekymrade ut. Det verkar inte gå några mer tåg till Avesta. Jag tänker "hjälp, vad gör jag nu" men sen ser dom att de redan satt in en Taxi från Västerås till Hedemora som går via Avesta. Den kan jag få åka med. Jag får en biljett för tåget till Västerås och två matkuponger. En timme tills tåget går. Jag ringer mamma och talar om att det krånglar men att jag ska få åka taxi. Tyvärr vet jag dock inte hur lång tid det tar innan jag kommer till Avesta så det kanske blir lite svårt att tajma in när de ska åka hemifrån för att hämta mig. Men jag ska ringa så snart jag hört med Taxichauffören vad han tror. Under tiden köper jag lite mat och sitter ensam på Stockholms station och försöker att inte känna mig helt udda som äter själv. Avskyr att äta själv ute, man känner sig typ skittöntig. Det sitter en kille i det allmänna lunchområdet som inte äter något. Han bara sitter där. Jag känner mig utstirrad, fast jag vet att han inte tittar på mig. Hatar att äta själv. Skickar ett sms till Petra för att verka ockuperad.
19.07
Tåget till Västerås avgår. Ombord kliver DejaVuMannen. En svart kille som en gång försökte prata med mig på tåget till Avesta en gång när jag var på väg hem. Osocial som jag är när jag åker tåg, svarade jag artigt men försökte hinta att jag ville lyssna på musik. Hans svenska var inte särskilt bra och jag orkade inte riktigt försöka vara trevligare än så. Sen hade han väldigt gula tänder. Han var läskig med andra ord. Och nu helt plötsligt ser jag honom igen! Jag försöker diskret sjunka ner i sätet och titta bort. Som tur är har någon redan satt sig i sätet bredvid mitt och han verkar inte ha sett mig. Jag andas ut. Jag läser ut The House on Mango Street.
20.07
Kommer fram till Västerås, tar mig ner till Taxiplatsen, hittar taxin som är ersättning för tåget och packar in väskan och sätter mig i tillsammans med en till tjej och en kille. De har hört att vi ska vara fyra, så taxichaffisen ringer sin chef för att kolla. Chefen säger:
"Det ska vara två stycken, en som ska till Hedemora och en som ska till Sala". Taxichaffisen säger till mig:
"Tyvärr du får inte åka med, Hejdå"
Han packar ur mina väskor, som tippar omkull, och säger åt mig att ringa SJs kundjänst. De kommer att fixa en taxi, det måste de. Jo hejsan hoppsan! Som om att jag ens kommer komma fram till deras kundtjänst. Jag känner hur jag börjar bli riktigt nervös nu över hur jag ska komma hem. Okej jag är inte strandad i Norrköping halvvägs hem och halvvägs bort. Västerås är liksom körbart för min stackars familj, typ två timmar, men det känns ändå lite kris. Jag ringer SJ och hamnar i kö. Plats nummer 30. Varje person tar minst tre minuter. Jag vet inte hur mycket pengar jag har på kontantkortet. Bestämmer mig för att ringa mamma istället innan pengarna tar slut. Tittar på skärmarna och fattar inte riktigt vad som pågår. Det ska gå ett tåg till Gävle via Avesta, men det står inget spår angivet. Men sen står det att det blivit signalfel i Sala och att tåget ersatts med buss till Avesta. Med en orolig mamma i andra änden av telefonen springer jag ut till en buss som står och väntar och hoppas hoppas hoppas att den ska till Avesta och att busschauffören kan övertalas. Jag har ju min biljett som visar att jag betalt för en resa till Avesta. Bussen är öppen men busshcauffören är inte där. Jag väntar oroligt tillsammans med en tjej som pratar äkta norrländska. Busschaufförmannen kommer knallande. Jag förklarar min situation och han bara löser mitt problem lätt som en plätt:
"Klart du får åka med. Inga problem"
Jag är så glad och tackar och tackar och kliver ombord i den mörka bussen och sätter mig långt bak. Sen orkar jag inte hålla tillbaks några tårar över att Gunnar/Bosse/Ingemar (jag kunde inte bestämma mig för vad jag skulle kalla honom eftersom jag inte vet hans namn) är en sån snäll busshcaufför och att jag tillslut kommer komma hela vägen till Avesta. Kände mig väldigt upprörd över att jag inte fick åka med Taxin som SJ fixat, och trots att jag är vuxen och kan hantera saker bättre än den gången jag blev avkastad i Norrköping, 17 år gammal och ute på min första längre resa, så har jag fortfarande inte lärt mig att stå upp och argumentera för mig själv. Istället blir jag ledsen för att chaffisen inte ville hjälpa mig alls. Som tur är är bussen nästan tom, så jag hinner samla mig lagom tills att tåget vi väntat på kommer in och en hel drös med människor kliver på bussen. Lite snor och tårar på tröjärmen men jag tror ingen märkte nåt. Under hela bussfärden funderar jag på om jag har något i väskan som jag kan ge Gunnar/Bosse/Ingemar i julklapp för att han räddat min jul. Kommer fram till att jag bara har mammas julklapp och den kan jag ju inte gärna ge bort. Och sen tror jag inte att han hade velat ha två halvbruna bananer eller en gurka.
ca 22.00
Bussen kommer fram till Avesta Krylbo. Jag hämtar min väska, som tippar över, tar Gunnar/Bosse/Ingemar i hand och tackar så hjärtligt och önskar honom en riktigt God Jul. Mamma och pappa väntar med bilen mitt emot stationen. Jag packar in väskan och drar en lättnadens suck. Äntligen kan jag slappna av.
11.00
Jag kliver ut genom lägenhetsdörren. Har städat lägenheten, diskat alla grejer i diskhon och plockat undan allt i kylen som inte håller sig till den 4e Januari. I min väska ligger två bananer och en gurka som jag inte kunnat slänga bort (man ska inte låta mat förfaras!). Jag har otroligt nog lyckats packa ned det mesta jag ville ha med hem utan att överpacka min väska. Min väska är dock felpackad och har en tendens att tippa över. Utanför lägenhetsdörren möter jag Grannmannen, herr Andersson, en äldre herre som nog ibland måste känna sig malplacerad bland kineser och nigerianer i byggnaden, men som ändock är en väldigt trevlig människa. Han verkar ha kommit tillbaks från affären, vid hans fötter står en plastkasse med mjölk och väntar medans han försöker låsa upp dörren. Jag hejar och han säger
"Oj vad det snöar ute".
Jag, som uppenbarligen ska ut och resa där jag står med resväska, ryggsäck och handväska, svarar
"Ja, jag hoppas att alla tåg går som de ska".
"Det gör de nog" säger han och ger mig en klapp på axeln när jag går förbi.
"God Jul på're" säger jag (på äkta hemortsmål)
"och detsamma önskar jag dig" svarar han
Jag önskar att jag hade en snäll morfar som levde som var som herr Andersson. Rara gamla farbröder kan göra dagen mycket trevligare i ett kick! Jag släpar min väska ner till busshållsplatsen genom en dryg decimeter snö. Södra Sverige verkar inte riktigt veta hur de ska hantera snö när den väl kommer, för ingenting är plogat. Nere vid busshållsplatsen står Blodiga Mannen med snaggat hår och röker. På huvudet sitter en stor fasttejpad bit gasbinda och han har ett sår på kinden. Han hälsar och säger sedan något som jag tolkar som "snöstorm" och "igår". Jag svarar:
"men det är väl mer snöstorm idag än igår?"
"inte snöstorm! Jag sa att jag var i Olofström igår!"
"haha, jaha! Olofström" skrattar jag lite nervöst. Han talar inte direkt tydligt. Jag väntar på att han ska fortsätta.
"Väntade på bussen så kom det en ligist och slog ner mig med ett basebollträ!" Jag tittar närmare på honom och inser att han har blod över hela hans kläder och har bandage på armen. Han kommer förmodligen direkt från sjukhuset. Han ser dock ut som en ligist själv så jag undrar hur pass oskyldig han själv är.
"Det var bara ren tur att det var en polispatrull ute" säger han. Sen kommer hans buss och han hojtar till för att få den att stanna och springer ut ur busskuren och kliver på bussen. Strax efter kommer min tågbuss.
12.35
Vi rullar försenade in på stationen i Emmaboda. Vårt tåg står inne på perrongen. Min väska tippar över och ner i snön men jag skyndar mig att hämta den för att hinna med tåget. Förgäves. Tåget rullade ut från stationen samtidigt som alla passagerare försökt ta sina väskor. En busslast med människor som missat sitt tågbyte. Kanon. Mer aktiva människor än jag börjar försöka fixa problemet, ringer SJ och pratar med busschauffören. Det uppdagas att hon inte vetat att hon ska ringa och be tåget vänta på oss och att hon tyvärr inte kan hjälpa oss.
Emmaboda station är obemannat. Kanon igen. Nästa tåg går en timme senare, så vi väntar på det och hoppas på det bästa. Jag börjar läsa The House on Mango Street för att fördriva tiden. Killen med tajta brallor och killen med det blonda krullet frågar om nån vill hänga med till pizzerian och käka under tiden vi väntar. Eftersom jag är osocial stannar jag kvar inne i stationshuset med den halvdöva tanten och Ticsmannen. Ungefär var femte minut sätter hans tics igång och han skakar på hela axeln så att hela bänken vi sitter på rör på sig. Ytterst irriterande när man försöker koncentrera sig på en bok. Han har dessutom en hemsk andedräkt.
Så småningom kommer 13.40 tåget mot Alvesta och vi knallar ombord. Konduktörskan har fått höra om vårt problem och säger att vi måste gå in till SJ-butiken i Alvesta och få nya biljetter. Beräknad ankomst är 14.25, beräknad avgång för X2000 som vi alla vill med är 14.34. Nio minuter för runt femton pers att få nya biljetter? Jo ja tackar jag. Det lär ju inte hända. Bussgruppen sitter i tåget och diskuterar hur vi ska göra. Ska vi fuska och hoppa på X2000 iallafall? Konduktörskan följer ju regelboken, hon kan ju inte säga åt oss att göra nåt annat, eller hur? Tåget stannar på Växjö Station och blir stående. Tågets intercom sprakar och vi får höra:
"På grund av att vi väntar på mötande tåg blir vi stillastående i cirka tio minuter".
Problemet löst. Vi kommer inte hinna med något tåg alls. Men sen vänder det för en stund och hon säger att X2000 är några minuter försenat så vi ska bara gå rätt över perrongen i Alvesta och hoppa på det så löser det sig. Alla drar en lättnadens suck.
14.40
Hoggar en sittplats i första klass (hade betalt för det på min originalbiljett så det var bara fair and square) och känner att jag för första gången kan slappna av lite. Nu vet jag iallafall att jag kommer till Stockholm. Inne i första klass på X2000 är det bekvämt och varmt och gratis te. Jag väljer ett spännande ekologiskt Fairtrade te som smakar kanel och mint och ingefära på samma gång. Jag fortsätter läsa The House on Mango Street. Jag försöker sova en stund. Mannen med hängselbyxor går förbi. Jag gör stora ögon. Har inte sett en vuxen man som bär äkta jeanshängselbyxor på riktigt någon gång tror jag. Jag lyssnar på musik. Jag läser lite till. När vi kommer till Södertälje pratar mannen snett bakom mig i telefon. Gåshudsmannen.
"Vad ska du göra om du får gåshud på kuken? Eller vad BÖR du göra om du får gåshud på kuken?"
Det låter intressant. Jag kan inte låta bli att lyssna. Personen i andra änden svarar något, varpå Gåshudsmannen säger:
"Dra ut kuken ur gåsen och ta dig en allvarlig funderare på dina sexuella preferenser"
Jag håller inne ett skratt. Den är riktigt bra. Ska lägga den på minnet och berätta någon gång.
Utanför blir det mörkare, man ser en liten månskära och en rosa solnedgång och snön ser blå ut. Det är i såna stunder man gillar vintern. Ibland blixtrar tåget till med ett konstigt blåturkos ljus. Lite som ett disco. Discotåget. Framför mig sitter Smaskmannen med rakat huvud och smaskar på något. Jag ser i fönsterreflektionen att han äter godis från en påse Gott och Blandat. Jag hatar folk som smaskar.
17.55
Framme i Stockholm. Jag letar reda på SJs kundtjänst. De ser lite bekymrade ut. Det verkar inte gå några mer tåg till Avesta. Jag tänker "hjälp, vad gör jag nu" men sen ser dom att de redan satt in en Taxi från Västerås till Hedemora som går via Avesta. Den kan jag få åka med. Jag får en biljett för tåget till Västerås och två matkuponger. En timme tills tåget går. Jag ringer mamma och talar om att det krånglar men att jag ska få åka taxi. Tyvärr vet jag dock inte hur lång tid det tar innan jag kommer till Avesta så det kanske blir lite svårt att tajma in när de ska åka hemifrån för att hämta mig. Men jag ska ringa så snart jag hört med Taxichauffören vad han tror. Under tiden köper jag lite mat och sitter ensam på Stockholms station och försöker att inte känna mig helt udda som äter själv. Avskyr att äta själv ute, man känner sig typ skittöntig. Det sitter en kille i det allmänna lunchområdet som inte äter något. Han bara sitter där. Jag känner mig utstirrad, fast jag vet att han inte tittar på mig. Hatar att äta själv. Skickar ett sms till Petra för att verka ockuperad.
19.07
Tåget till Västerås avgår. Ombord kliver DejaVuMannen. En svart kille som en gång försökte prata med mig på tåget till Avesta en gång när jag var på väg hem. Osocial som jag är när jag åker tåg, svarade jag artigt men försökte hinta att jag ville lyssna på musik. Hans svenska var inte särskilt bra och jag orkade inte riktigt försöka vara trevligare än så. Sen hade han väldigt gula tänder. Han var läskig med andra ord. Och nu helt plötsligt ser jag honom igen! Jag försöker diskret sjunka ner i sätet och titta bort. Som tur är har någon redan satt sig i sätet bredvid mitt och han verkar inte ha sett mig. Jag andas ut. Jag läser ut The House on Mango Street.
20.07
Kommer fram till Västerås, tar mig ner till Taxiplatsen, hittar taxin som är ersättning för tåget och packar in väskan och sätter mig i tillsammans med en till tjej och en kille. De har hört att vi ska vara fyra, så taxichaffisen ringer sin chef för att kolla. Chefen säger:
"Det ska vara två stycken, en som ska till Hedemora och en som ska till Sala". Taxichaffisen säger till mig:
"Tyvärr du får inte åka med, Hejdå"
Han packar ur mina väskor, som tippar omkull, och säger åt mig att ringa SJs kundjänst. De kommer att fixa en taxi, det måste de. Jo hejsan hoppsan! Som om att jag ens kommer komma fram till deras kundtjänst. Jag känner hur jag börjar bli riktigt nervös nu över hur jag ska komma hem. Okej jag är inte strandad i Norrköping halvvägs hem och halvvägs bort. Västerås är liksom körbart för min stackars familj, typ två timmar, men det känns ändå lite kris. Jag ringer SJ och hamnar i kö. Plats nummer 30. Varje person tar minst tre minuter. Jag vet inte hur mycket pengar jag har på kontantkortet. Bestämmer mig för att ringa mamma istället innan pengarna tar slut. Tittar på skärmarna och fattar inte riktigt vad som pågår. Det ska gå ett tåg till Gävle via Avesta, men det står inget spår angivet. Men sen står det att det blivit signalfel i Sala och att tåget ersatts med buss till Avesta. Med en orolig mamma i andra änden av telefonen springer jag ut till en buss som står och väntar och hoppas hoppas hoppas att den ska till Avesta och att busschauffören kan övertalas. Jag har ju min biljett som visar att jag betalt för en resa till Avesta. Bussen är öppen men busshcauffören är inte där. Jag väntar oroligt tillsammans med en tjej som pratar äkta norrländska. Busschaufförmannen kommer knallande. Jag förklarar min situation och han bara löser mitt problem lätt som en plätt:
"Klart du får åka med. Inga problem"
Jag är så glad och tackar och tackar och kliver ombord i den mörka bussen och sätter mig långt bak. Sen orkar jag inte hålla tillbaks några tårar över att Gunnar/Bosse/Ingemar (jag kunde inte bestämma mig för vad jag skulle kalla honom eftersom jag inte vet hans namn) är en sån snäll busshcaufför och att jag tillslut kommer komma hela vägen till Avesta. Kände mig väldigt upprörd över att jag inte fick åka med Taxin som SJ fixat, och trots att jag är vuxen och kan hantera saker bättre än den gången jag blev avkastad i Norrköping, 17 år gammal och ute på min första längre resa, så har jag fortfarande inte lärt mig att stå upp och argumentera för mig själv. Istället blir jag ledsen för att chaffisen inte ville hjälpa mig alls. Som tur är är bussen nästan tom, så jag hinner samla mig lagom tills att tåget vi väntat på kommer in och en hel drös med människor kliver på bussen. Lite snor och tårar på tröjärmen men jag tror ingen märkte nåt. Under hela bussfärden funderar jag på om jag har något i väskan som jag kan ge Gunnar/Bosse/Ingemar i julklapp för att han räddat min jul. Kommer fram till att jag bara har mammas julklapp och den kan jag ju inte gärna ge bort. Och sen tror jag inte att han hade velat ha två halvbruna bananer eller en gurka.
ca 22.00
Bussen kommer fram till Avesta Krylbo. Jag hämtar min väska, som tippar över, tar Gunnar/Bosse/Ingemar i hand och tackar så hjärtligt och önskar honom en riktigt God Jul. Mamma och pappa väntar med bilen mitt emot stationen. Jag packar in väskan och drar en lättnadens suck. Äntligen kan jag slappna av.
Glögg
Oh man vad jag är oinspirerad till att skriva blogginlägg just nu. Kan ha att göra med att jag bara varit hemma och "pluggat". Nåja.
Har precis börjat packa för att se hur pass jag kommer lyckas ta mig hem i år: med en väska eller femton? Får väl plocka ur lite sen kanske när jag ser hur full väskan blir. Känns dock som att jag glömt femtioelva saker redan nu.
Ska ta ett ryck på ett par timmar nu och jobba med filmanalyserna. Om jag lyckas skriva alla tre klara till hälften så är ju bara det ett framsteg.
Sen ska det diskas och plockas undan och vattnas blommor och kolla att inget farligt blir kvar i kylskåpet som hinner mutera sig och anfalla oss när vi kommer tillbaks. Skönt att tågbussen inte går så himla tidigt imorrn. Kommer hem i skaplig tid ändå.
Väl hemma fortsätter plugget roligt nog. Men ska försöka hinna med att hämta Lisa på arlanda den 22a och sen även ta en tripp till Valbo och handla de sista julklapparna innan jag tar ledigt i några dagar över jul.
Efter nyår har vi en grupppresentation, ett muntligt prov, ett skriftligt prov samt att vi ska visa upp våra filmer och våra individuella projekt och lämna in våra artist statements. Hur mycket tror ni jag är klar med? Jag gråter blod. BLOD! Jag önskar jag hade mer disciplin. Mitt liv hade sett helt annorlunda ut då. Fuck.
Jag är törstig. Vi ses.
Har precis börjat packa för att se hur pass jag kommer lyckas ta mig hem i år: med en väska eller femton? Får väl plocka ur lite sen kanske när jag ser hur full väskan blir. Känns dock som att jag glömt femtioelva saker redan nu.
Ska ta ett ryck på ett par timmar nu och jobba med filmanalyserna. Om jag lyckas skriva alla tre klara till hälften så är ju bara det ett framsteg.
Sen ska det diskas och plockas undan och vattnas blommor och kolla att inget farligt blir kvar i kylskåpet som hinner mutera sig och anfalla oss när vi kommer tillbaks. Skönt att tågbussen inte går så himla tidigt imorrn. Kommer hem i skaplig tid ändå.
Väl hemma fortsätter plugget roligt nog. Men ska försöka hinna med att hämta Lisa på arlanda den 22a och sen även ta en tripp till Valbo och handla de sista julklapparna innan jag tar ledigt i några dagar över jul.
Efter nyår har vi en grupppresentation, ett muntligt prov, ett skriftligt prov samt att vi ska visa upp våra filmer och våra individuella projekt och lämna in våra artist statements. Hur mycket tror ni jag är klar med? Jag gråter blod. BLOD! Jag önskar jag hade mer disciplin. Mitt liv hade sett helt annorlunda ut då. Fuck.
Jag är törstig. Vi ses.
bajsykel
Åh vad min hjärna gråter många tårar just nu. Jag försöker skriva en uppsats till en kurs. Och det är inte så att jag klagar över uppgiften, för 2000 ord är ju i princip ingenting egentligen (jag har redan skrivit 1700), men jag har problem med att få alla trådar att gå ihop. Och detta först och främst eftersom jag inte vet vad jag försöker säga. Så min hjärna försöker fundera ut hur det ska bli något av min text i slutändan samtidigt som den dissar allt jag skrivit och hackar på mig för att jag nog inte skriver så som Talan menade. Urgh. Så nu slutar jag skriva för dagen och försöker kolla upp lite filmer istället eftersom jag ska klara av tre filmanalyser före fredag också. Men jag jobbar iallafall bäst på morgnarna så det blir till att börja i tid imorgon.
Det har snöat idag! Vet inte om utropstecknet indikerar bra eller dåligt. När jag såg att det snöade genom fönstret tänkte jag 'Åh! wow', men ganska snart var nyhetens behag över. Nu känner jag mest att jag borde vara glad eftersom alla andra här nere bara 'JA! SNÖ!' men jag har svårt att uppamma engagemang.
I övrigt står jag kanppt ut med att titta på en wikipediasida efter att ha stirrat på en rad olika av dem i femtioelva timmar. Inte för att ämnet på sidorna är intressanta utan för att jag analyserar och försöker förstå själva Wikipedia. Jag ska byta till en utbildning där analysering är förbjudet. När jag tagit studenten ska jag inte analysera ett skit.
Nu ska jag gå in på fokis blogg där allt är rosa och glatt och bekymmerslöst.
Det har snöat idag! Vet inte om utropstecknet indikerar bra eller dåligt. När jag såg att det snöade genom fönstret tänkte jag 'Åh! wow', men ganska snart var nyhetens behag över. Nu känner jag mest att jag borde vara glad eftersom alla andra här nere bara 'JA! SNÖ!' men jag har svårt att uppamma engagemang.
I övrigt står jag kanppt ut med att titta på en wikipediasida efter att ha stirrat på en rad olika av dem i femtioelva timmar. Inte för att ämnet på sidorna är intressanta utan för att jag analyserar och försöker förstå själva Wikipedia. Jag ska byta till en utbildning där analysering är förbjudet. När jag tagit studenten ska jag inte analysera ett skit.
Nu ska jag gå in på fokis blogg där allt är rosa och glatt och bekymmerslöst.
Vitlök
Idag knallade jag in till stan för att titta på julmarknaden och kanske på Luciafirandet. Karlskrona borde skämmas för att de ens vågade kalla dagens event för marknad. Det var verkligen störtlöjligt. Typ två stånd och ett ställe där de sålde korv. Sen missuppfattade jag tiden för Luciafirandet, så jag missade det med. Men å andra sidan postade jag de sista julkorten och så fick jag åka som ungdom på bussen på vägen hem. Det kostade bara 12 kronor! Helt sjukt. Tack snälla busschauffören för att jag fick känna mig lite ung XD Jag sa till och med 'en vuxen till galgamarken' men han hörde nog inte det, hehe.
På vägen in till stan satte jag också upp två stickers. Kändes lite spännande att göra något som man egentligen inte får. Oh ho ho! krävs inte mycket för att en miss goody-two-shoes som jag ska tycka att det är spännande XD Men jag får ge mig själv epic fail på att jag tog med mig kameran men lämnade minneskortet i datorn. -_-''
Imorrn blir det till att tvätta och börja plugga. Yeah! (not).
På vägen in till stan satte jag också upp två stickers. Kändes lite spännande att göra något som man egentligen inte får. Oh ho ho! krävs inte mycket för att en miss goody-two-shoes som jag ska tycka att det är spännande XD Men jag får ge mig själv epic fail på att jag tog med mig kameran men lämnade minneskortet i datorn. -_-''
Imorrn blir det till att tvätta och börja plugga. Yeah! (not).
Suddenly I see
Igår hade vi en liten julavslutning på lkdm med julfika och tipsrunda och lite sång. Det var rätt amatör men trevligt och rätt schysst att ha en liten avslutning istället för att alla bara 'hejdå' innan man fattat att det är lov. Det kändes lite småsorgligt att skiljas åt även fast det bara är för jul. Man fick liksom en liten känsla av hur det kommer bli när vi tar studenten. Det kommer ju liksom aldrig bli samma sak igen och chanserna är små att man blir kvar i Karlskrona särskilt länge.
Lite blandat folk från olika årskurser
Marco hade förberett så man kunde göra sin egen dadaistiska julsång :P
Idag har jag sovit bort halva dan, läst manga och så har jag städat i lägenheten, letat reda på lite fler ljus ur min samling eftersom vi eldat slut på de vi hade tidigare. Jag håller också på att vädra ut mitt sovrum och byta sängkläder. Med andra ord kan man säga att jag håller på och förbereder inför råplugg 2000 under de kommande dagarna. Det är visserligen en marknad och Lucia inne i stan imorrn, så jag kanske inte får så mycket gjort då, men jag ska iallafall inte sova bort dagen.
Lite blandat folk från olika årskurser
Marco hade förberett så man kunde göra sin egen dadaistiska julsång :P
Idag har jag sovit bort halva dan, läst manga och så har jag städat i lägenheten, letat reda på lite fler ljus ur min samling eftersom vi eldat slut på de vi hade tidigare. Jag håller också på att vädra ut mitt sovrum och byta sängkläder. Med andra ord kan man säga att jag håller på och förbereder inför råplugg 2000 under de kommande dagarna. Det är visserligen en marknad och Lucia inne i stan imorrn, så jag kanske inte får så mycket gjort då, men jag ska iallafall inte sova bort dagen.
The Soundtrack of Our Lives
Känner du ibland att ditt liv saknar ett soundtrack? Då kan du köpa dig ett. Denna t-shirten kommer transformera ditt tråkiga liv till en spännande film! Pure awesomeness! XD
Hemhem ÄR ett ord.
ah! Känner mig piggare idag. Kanske bara beror på att Petra tog tag i diskberget (diskberg gör mig alltid extra deprimerad) men det känns iallafall inte lika kasst som igår.
Vaknade dock imorse runt klockan fem med en djävulsk huvudvärk och torr strupe. Hatar att behöva kliva upp för att dricka vatten mitt i natten men efteråt känns det mycket bättre och så kan man somna om ganska gött också. Tyvärr brukar jag oftast inte lyckas särskilt bra med att vakna upp i tid sedan (inte för att jag gjort det iallafall de senaste tre veckorna). Klev inte upp förrän någon gång runt halv tolv tror jag.
Idag har vi diskuterat Flaubert's Parrot. Jag tror jag lyckades säga någonting som var rätt vilket ju var en success med tanke på att jag inte läst igenom hela boken (återigen, svinets fel :P).
BTHs nät har kapat min dator. När jag klickar på min knapp för 'hem' så att google öppnas leds jag vidare till sidan för inloggning på BTHs nät. WTF liksom. Orkar inte tänka närmare på det just nu dock. Tur jag har en sån liten google-ruta i browsern iallafall.
Har också suttit en stund med julkorten och försökt hitta adresser till diverse folk som jag inser att jag (förmodligen) fått adresser till någon gång i tiden men som jag glömt att skriva ner på ett lättillgängligt ställe. Så det blir till att skicka hemhem till en del av mina bekanta. Men först måste jag göra några julkort till innan det är dags att posta dem.
Vaknade dock imorse runt klockan fem med en djävulsk huvudvärk och torr strupe. Hatar att behöva kliva upp för att dricka vatten mitt i natten men efteråt känns det mycket bättre och så kan man somna om ganska gött också. Tyvärr brukar jag oftast inte lyckas särskilt bra med att vakna upp i tid sedan (inte för att jag gjort det iallafall de senaste tre veckorna). Klev inte upp förrän någon gång runt halv tolv tror jag.
Idag har vi diskuterat Flaubert's Parrot. Jag tror jag lyckades säga någonting som var rätt vilket ju var en success med tanke på att jag inte läst igenom hela boken (återigen, svinets fel :P).
BTHs nät har kapat min dator. När jag klickar på min knapp för 'hem' så att google öppnas leds jag vidare till sidan för inloggning på BTHs nät. WTF liksom. Orkar inte tänka närmare på det just nu dock. Tur jag har en sån liten google-ruta i browsern iallafall.
Har också suttit en stund med julkorten och försökt hitta adresser till diverse folk som jag inser att jag (förmodligen) fått adresser till någon gång i tiden men som jag glömt att skriva ner på ett lättillgängligt ställe. Så det blir till att skicka hemhem till en del av mina bekanta. Men först måste jag göra några julkort till innan det är dags att posta dem.
Ditt jävla svin!
Ah. Tog svinvaccin igår och känner mig lite dassig idag. Det kanske inte bara är vaccinets fel, men jag tänkte skylla allt på det iallafall.
Så nu ska jag krypa ner i sängen, lyssna på lite bra musik och sen somna tidigt förhoppningsvis.
För att detta inlägg inte ska vara helt meningslöst kan jag tipsa om denna sidan där det finns en hel del skojiga saker att titta på:
The Oatmeal
Så nu ska jag krypa ner i sängen, lyssna på lite bra musik och sen somna tidigt förhoppningsvis.
För att detta inlägg inte ska vara helt meningslöst kan jag tipsa om denna sidan där det finns en hel del skojiga saker att titta på:
The Oatmeal
Pfefferkuchen
Jahadårå.
Igår var det som sagt pepparkaksbakande för fulla muggar. Alla var väldigt duktiga på att göra snygga pepparkakor även om en del hade svårt att få in den "rätta knycken". Det gäller ju att inte kavla fast degen i bordet :D Sen blev det fika på de nybakta pepparkakorna och på glögg och julmust och skumtomtar. Shehab hade tagit med sig sin gitarr så vi spelade några sångsnuttar och umgicks. Det var en trevlig eftermiddag/kväll och det kändes bra att ha gjort något juligt innan man åker hem till sitt.
Marco var förresten väldigt glad över att få äran att tända mitt gävlebocken-ljus. Han har ju inte riktigt tillfälle att tända på den riktiga XP
Marco, Jialiang och hans flickvän Yoko, Shehab och Anna Maria
Full rulle på bakandet
Yoko gjorde inskriptioner på några av pepparkakorna.
Girafferna är jag och Petra, gubben och gumman är Michael (Jialiang) och Yoko :D
Jim och Petra
Yoko, Jialiang och Shehab
gävlebocken!
Igår var det som sagt pepparkaksbakande för fulla muggar. Alla var väldigt duktiga på att göra snygga pepparkakor även om en del hade svårt att få in den "rätta knycken". Det gäller ju att inte kavla fast degen i bordet :D Sen blev det fika på de nybakta pepparkakorna och på glögg och julmust och skumtomtar. Shehab hade tagit med sig sin gitarr så vi spelade några sångsnuttar och umgicks. Det var en trevlig eftermiddag/kväll och det kändes bra att ha gjort något juligt innan man åker hem till sitt.
Marco var förresten väldigt glad över att få äran att tända mitt gävlebocken-ljus. Han har ju inte riktigt tillfälle att tända på den riktiga XP
Marco, Jialiang och hans flickvän Yoko, Shehab och Anna Maria
Full rulle på bakandet
Yoko gjorde inskriptioner på några av pepparkakorna.
Girafferna är jag och Petra, gubben och gumman är Michael (Jialiang) och Yoko :D
Jim och Petra
Yoko, Jialiang och Shehab
gävlebocken!
Cleaning the shit out of the apartment
Ja, nu har det julstädats hemma hos familjen Leosson/Horning(Persson). Jag skulle ljuga om jag sa att det var superrent, för vissa områden gled vi bara över lite snabbt och dammsugaren som inte suger hjälpte kanske inte så mycket. Men det är rätt mycket bättre än det var innan iallafall. Och jag har dessutom rensat avloppsbrunnen i duschen vilket var så JÄVLA äckligt. Kommer drömma mardrömmar om hårbollsmonster som kravlar upp ur avloppet och attackerar oss, men förhoppningsvis har jag städat bort det mest akuta hotet :)
För att fira städningen var Petra och jag på Twilight - New Moon igår på bio. Biografen har flyttat och ligger lite skumt till, men den nya salongen var stor och brant så det var en bra bioupplevelse på det viset. Det var också en bra bioupplevelse på det viset att både jag och Petra tyckte att filmen var underhållande. Sen kan man ju diskutera anledningen till VARFÖR vi tyckte det var underhållande. Suck, det känns tragiskt när man inser att man blivit oåterkalleligt vuxen och inte kan tycka att svår ungdomskärlek är gripande för ens fem sekunder. Istället var Petra och jag de där två jobbiga brudarna som sitter och garvar åt filmen och pratar minst en gång för varje scen och kommenterar på ALLT. Hoppas våra grannar inte hatade oss allt för mycket. XD
Väl hemma tittade vi på sexfixerade vampyrer istället. Jim hade med sig True Blood så vi tittade på de fyra första avsnitten, så där så att det hunnit bli lagom spännande, och så hann vi se Alexander Skarsgård prata på svenska.
Men nu ska vi snart baka pepparkakor med våra internationella gäster. Det blir kineser, en österrikare, en indier, en italienare och eventuellt in irländare. Top notch. Ska försöka ta lite bilder och lägga upp sen :)
För att fira städningen var Petra och jag på Twilight - New Moon igår på bio. Biografen har flyttat och ligger lite skumt till, men den nya salongen var stor och brant så det var en bra bioupplevelse på det viset. Det var också en bra bioupplevelse på det viset att både jag och Petra tyckte att filmen var underhållande. Sen kan man ju diskutera anledningen till VARFÖR vi tyckte det var underhållande. Suck, det känns tragiskt när man inser att man blivit oåterkalleligt vuxen och inte kan tycka att svår ungdomskärlek är gripande för ens fem sekunder. Istället var Petra och jag de där två jobbiga brudarna som sitter och garvar åt filmen och pratar minst en gång för varje scen och kommenterar på ALLT. Hoppas våra grannar inte hatade oss allt för mycket. XD
"Hej, jag heter Bella och är emo ute i skogen"
Väl hemma tittade vi på sexfixerade vampyrer istället. Jim hade med sig True Blood så vi tittade på de fyra första avsnitten, så där så att det hunnit bli lagom spännande, och så hann vi se Alexander Skarsgård prata på svenska.
Men nu ska vi snart baka pepparkakor med våra internationella gäster. Det blir kineser, en österrikare, en indier, en italienare och eventuellt in irländare. Top notch. Ska försöka ta lite bilder och lägga upp sen :)
Dead, deader, deadest.
Jaha, ännu en vecka genomgången och ännu en vecka där jag framgångsrikt undvikit att göra alla de saker jag borde göra. Men jag har åtminstone fixat mammas julklapp. Det är ju rätt bra gjort.
Idag var det meningen att vi skulle se The Life Aquatic with Steve Zassou får Lissas klass, men eftersom DVDn krånglade blev vi tvungna att se en deprimerande film om en ensam kvinna som blev sjuk i cancer och dog. Yeehaw liksom! det var en bra film, det var inte det, men hurra på en fredag att sitta i klassrummet och snörvla när hon insåg att hon var ensam och trots att hon varit så säker på sitt liv och sig själv helt plötsligt insåg att hon inte visste någonting alls utan var lika rädd som alla andra som blir sjuka och inte vill dö. Filmen hette Wit, och huvudpersonen spelades av Emma Thompson som verkligen är en sjukt bra skådespelare. Även om filmen var konstruerad på ett sådant vis att man inte skulle glömma bort att det var film så var hon sjuuukt övertygande (no pun intended).
Marie hade lagt upp detta klipp på Facebook och jag gillade både musiken och skuggteatern. Hade man haft tid och ork hade det varit spännande att göra en egen. Killen bakom denna har också gjort musikvideorna till The Knifes Heartbeat och till låten Let My Shoes Lead Me Forward av hon vad hon nu heter... Jenny Wilson (google är min vän). Enjoy.
Idag var det meningen att vi skulle se The Life Aquatic with Steve Zassou får Lissas klass, men eftersom DVDn krånglade blev vi tvungna att se en deprimerande film om en ensam kvinna som blev sjuk i cancer och dog. Yeehaw liksom! det var en bra film, det var inte det, men hurra på en fredag att sitta i klassrummet och snörvla när hon insåg att hon var ensam och trots att hon varit så säker på sitt liv och sig själv helt plötsligt insåg att hon inte visste någonting alls utan var lika rädd som alla andra som blir sjuka och inte vill dö. Filmen hette Wit, och huvudpersonen spelades av Emma Thompson som verkligen är en sjukt bra skådespelare. Även om filmen var konstruerad på ett sådant vis att man inte skulle glömma bort att det var film så var hon sjuuukt övertygande (no pun intended).
Marie hade lagt upp detta klipp på Facebook och jag gillade både musiken och skuggteatern. Hade man haft tid och ork hade det varit spännande att göra en egen. Killen bakom denna har också gjort musikvideorna till The Knifes Heartbeat och till låten Let My Shoes Lead Me Forward av hon vad hon nu heter... Jenny Wilson (google är min vän). Enjoy.
On the internet, no one knows you're a...Doreamon?
Fick denna fina länken av Petra:
http://pop-art-yarn.com/whynophoto.html
Det gäller att vara medveten om att man inte kan copyrighta sig själv på webben.
http://pop-art-yarn.com/whynophoto.html
Det gäller att vara medveten om att man inte kan copyrighta sig själv på webben.
Le Freak
"När problemen hopar sig pojk, då vänder du ryggen till!"
Min huvud höll på att implodera idag när jag nådde den övre gränsen för antal saker som snurrar i min skalle samtidigt. Känns som att man blir helt matt av allt man ska göra, även fast jag vet att jag slösat en jäkla massa tid på att bara tänka på det och oroa mig istället för att börja beta av dem en och en. Men nu har jag suttit en stund och gjort en lista och rangordnat vad som ska göras och har förhoppningsvis en någorlunda bra plan. Det kommer förmodligen bli fler grejer att göra innan det väl är dags att åka hem den 19e, men jag hoppas kunna bli klar med de grejer som jag allra minst vill sitta med hemma över julen (typ skriva uppsats och filmkritik).
Den biten som känns drygast just nu är dock vampyr-forskningen eftersom den kommer att ta sin lilla tid. Jim kommer på fredag med True Blood och Vampire Diaries, så det blir till att glo på det när vi lyckas klämma in det mellan Twilight (bio) på fredag, julstädning, julshopping och datasupport på lördag och pepparkaksbak på söndag. Men det känns ändå som en bra helg, för det finns verkligen ingen chans att få något seriöst skolarbete gjort, så jag kan koppla bort den biten. Hm, ja förutom att jag måste ta mig igenom Flaubert's Parrot av Julian Barnes då.
Men nu ska jag diska och sen läsa svammel av Gertrude Stein. My God vad jag är varken klippt eller skuren för sånt här D:
Lördagens part-ey!
Okej, har kommer en kraftansträngning i att skriva ett inlägg som täcker helgens event samtidigt som jag peppar mig med Rachmaninov spelad av Freddy Kempf. Mycket mycket stabilt.
Så, Lördagen spenderade jag i härligt avslappnad stil, ignorerandes alla saker som ska göras, med att göra ännu flera julkort. Kände att jag fick in tekniken och har numera bara två svarta ark kvar att göra kort av. Till slut blev det dags att göra sig snygg och åka ner på stan till 2 rum och kök för en härlig fondue. Mina nya skor visade sig vara lite för stora och oerhört svåra att gå i, vilket var en missräkning, men väl framme fick lite toapapper rycka in som en räddande själ och göra mina skor något mindre. Vi hade fått ett långbord uppdukat för oss med en massa fantastiskt god mat och fonduegrytor. Hamnade själv mittemot Marco och bredvid Talan så större delen av kvällen spenderades med att retas med Talan (som gav tillbaks med samma mynt). Lissa hade också med sig sin dotter Emma som flyttat till Sverige och går i svenska gymnasieskolan numera så vi pratade rätt mycket med henne. Efter en flaska vin, fondue och en chokladfondue till efterrätt knallade vi iväg till Statt i regnet varpå den härliga 23års-gränsen satte stopp för oss en stund (Petra den lilla bäbisen är ju bara 22 :P) men Ida snackade med vakten som irriterat släppte in oss eftersom Ida ju trots allt fyllde 25 XD Sen satt vi mest bara och snackade och tog det lugnt, men det var jättetrevligt och en väldigt lyckad kväll. Önskar man hade anledning att göra liknande grejer mer ofta.
Lite bilder från kvällen följer:
Alla samlade runt maten. Vi var 17 eller 18 stycken tror jag.
Födelsedagsbarnet och Joel
Födelsedagspuss från Talan
Så, Lördagen spenderade jag i härligt avslappnad stil, ignorerandes alla saker som ska göras, med att göra ännu flera julkort. Kände att jag fick in tekniken och har numera bara två svarta ark kvar att göra kort av. Till slut blev det dags att göra sig snygg och åka ner på stan till 2 rum och kök för en härlig fondue. Mina nya skor visade sig vara lite för stora och oerhört svåra att gå i, vilket var en missräkning, men väl framme fick lite toapapper rycka in som en räddande själ och göra mina skor något mindre. Vi hade fått ett långbord uppdukat för oss med en massa fantastiskt god mat och fonduegrytor. Hamnade själv mittemot Marco och bredvid Talan så större delen av kvällen spenderades med att retas med Talan (som gav tillbaks med samma mynt). Lissa hade också med sig sin dotter Emma som flyttat till Sverige och går i svenska gymnasieskolan numera så vi pratade rätt mycket med henne. Efter en flaska vin, fondue och en chokladfondue till efterrätt knallade vi iväg till Statt i regnet varpå den härliga 23års-gränsen satte stopp för oss en stund (Petra den lilla bäbisen är ju bara 22 :P) men Ida snackade med vakten som irriterat släppte in oss eftersom Ida ju trots allt fyllde 25 XD Sen satt vi mest bara och snackade och tog det lugnt, men det var jättetrevligt och en väldigt lyckad kväll. Önskar man hade anledning att göra liknande grejer mer ofta.
Lite bilder från kvällen följer:
Alla samlade runt maten. Vi var 17 eller 18 stycken tror jag.
Födelsedagsbarnet och Joel
Födelsedagspuss från Talan