Spice Birds MySpace
Äntligen har jag fått lite ro till att uppdatera bloggen. Idag fick vi alla se med egna ögon varför man inte ska mess with the Talan. Vi hade presentationer och som vanligt var det inte en människa som öppnade käften när han bad om kommentarer från klassen. Så vi var inne på andra presentationen när han fick nog och bara "I'm not taking this!" och bara ställde in hela klassen. Men jag är typ helt på Talans sida faktiskt. De har talat om för oss i början av varje klass sen vi började på lkdm att man måste vara med i diskussionerna i klassen, och Talan var extra tydlig på den punkten, och samma personer sitter tysta som alltid, trots att vissa av dem är smarta så det räcker! Jag menar, jag är inte värsta snackisen heller, men jag säger iallafall någonting då och då. Fattar inte varför de aldrig säger nåt. Det är ju inte direkt som att de borde vara rädda för lärarna eller de andra studenterna i klassen. Eller, okej, Talan är lite scary, men jag är mer rädd för att han blir sur för att man inte säger nåt än att för att han ska bli arg för att man säger nåt som inte är så smart. Talan är schysst bara man försöker. Men nog om det. Talans kurs är numera avslutad och jag har typ tre veckor tills nästa kurs börjar.
Den kurs som vi dock fortfarande läser är Special Project med våran uppsättning av The Birds. Kören har nu skrivit nästan alla låtar och Talan har komponerat fantastisk fågelliknande musik. Tydligen har skämtet om att vi ska kalla oss The Spice Birds gått hem och han vill att vi ska spela in musiken och göra en myspace sida. Jag vet inte vad jag ska tycka om den saken, men det är ju rätt kul iallafall att han gillar det såpass. Plus att vi ska göra masker på måndag. Vem vill inte läsa en kurs på femton poäng där man får pyssla och sjunga? Jag har iallafall jäkligt kul med denna kursen. Jag misstänker att jag blir uppsättningens sömmerska också eftersom jag verkar vara den enda som har en symaskin. Men det är ju också kul, sålänge det inte blir alltförmycket som ska sys vill säga. Well, jag lovar att länka till myspace-sidan när den dyker upp iallafall, haha!
Birdie Nam Nam
AAAAAH! Jag är så himla lycklig att vi har så lite pluggande att göra framöver! Yay! Men det är nu jag måste ta tag i allt annat som fått vänta, som att kolla upp kurser tills hösten, städa garderoben, kolla efter sommarjobb och träna på japanska skrivtecken. Men det gör jag med nöje känner jag just nu. Oh Happy Day!
The Royal Fuck-up
Standby drar ström
Nästa tema för Forward blev graduation och vi har redan en hel del idéer plus att vi har gott om tid, så det känns stabilt. Det blir en lite photoshoot igen och lite party-tema med mat, drinkar och dekorationer. Känns som vi kan få ihop en bra tidning. Efter den tidningen har jag varit chefsredaktör i ett år (ett studieår åtminstone). Stabilt. Även om det bara är två tidningar per termin så är det ändå lite att göra och jag har lärt mig en hel del.
Nej, nu snart ska min hjärna få stänga av helt för kvällen. Man ska inte lämna saker på standby. Dyrt och inte bra för miljön heller!
Spendera dina pengar på Sveriges B-sångare
Vad har förresten hänt med Melodifestivalen? Eller för att vara exakt, SVT? Knäppte på tv:n igår och tittade lite på melodifestivalen, men så fort jag insåg att de nu hittat på ÄNNU ETT moment (duellerna) knäppte jag bort det i ren protest! Hallå public service? Kan ni inte låta oss ha en melodifestival som inte går ut på att klämma ur så mycket pengar som möjligt ur svenska folket? Fy fan alltså. Ring! Ring! Ring! Nu nollställs mätarna. Ring! Ring! Ring! Helt sjukt.
När jag knäppte över till sexan hamnade jag mitt i ett program som gjorde narr av Takeshi's Castle. De visade klipp från serien (en japansk gameshow som i princip går ut på att få folk att göra sig illa. Det kommer en svensk variant snart tror jag) men de hade dubbat personerna och hittat på en massa goja som de satt och sa istället. Riktigt kul faktiskt trots att det var amerikaner som låg bakom det. Påminner mig om en serie de visade på Irland där de tagit en polsk såpopera och dubbat den lite som de ville. Det blev ganska sjuka situationer, haha. Mer sjuka dubbningar till folket! Hittade ett klipp med de amerikanska kommentatorerna:
My oh my what a ... day
Jag håller på att förvandlas till en av de där människorna som jag aldrig förstått. En av de där som har en massa att göra hela tiden och som verkar orka med och hinna med hur mycket som helst helt frivilligt. Jag pluggar heltid, jag är chefsredaktör/layoutare/bildansvarig/skribent etc etc för skoltidningen, lär mig katakana/hirigana på fritiden och nu tänker jag börja extrajobba. Plus att jag funderar på att det inte skulle vara så dumt att gå på gym...
Idag till exempel. Jag vaknade vid sju och han slänga in tre tvättar innan jag knallade ner till skolan och skrev ut mina ansökningspapper till Göranssonska. Sprang i tre olika byggnader tills jag fick hjälp med stämpel och underskrift och postade sedan skiten innan postbilen hunnit förbi och tömt lådan. Sedan gick jag hem igen och tvättade lite till, duschade och käkade lite innan det blev dags att hålla Forward workshop vid ett. Där jobbade jag sedan intensivt fram tills klockan fem idag med layout och organisering av uppgifter och allt sånt som jag som chefsredaktör måste fixa. Och nu när jag väl är hemma måste jag skriva ihop en massa frågor till en intervju imorgon klockan tio som helt plötsligt hamnade på mig av okänd anledning. Och mellan allt ovanstående har jag skrivit en miljon mejl till diverse instanser. Och konstigt nog så känns det som att jag haft roligt idag. Eller så rör det sig nog bara om att jag blir glad när jag känner mig effektiv. Heh.
Vilket ojämnt språk jag har. Blandar ord som käka och instanser.
Ah! Frågor frågor frågor! Får INTE glömma att skriva frågor till intervjun! Bäst jag gör det med en gång innan jag somnar av ren utmattning.
Schule ja?
Uh. Har inte uppdaterat på ett tag nu. Först ska jag svara på din fråga Annelie. Rosmari var jättetrevlig och till stor hjälp. Vi har nu fått reda på att för att få ut en kandidatexamen i engelska måste 90 av 180 poäng vara kurser i engelska och om man räknar alla poäng som vi kommer ha efter denna terminen kommer 90 vara i engelska och 30 i andra ämnen. Tadah! Kandidatexamen är så gott som säkrad, hoho! Men huruvida det blir en examen från LKDM är ju en annan fråga. Om vi väljer att avvika från programmet så finns det ju inget som säger att vi får ta de kurserna som LKDM erbjuder för sista terminen. Kraven är 120 poäng från lkdm eller likvärdigt, vilket vi har, men Rosmari sa att det i slutändan är upp till Lissa och att vi måste diskutera saken med henne. Hon sa också att det är mer övertygande om vi har en plan bakom de kurserna vi vill läsa istället så att vi inte bara "inte vill" läsa kurserna för höstterminen. Och det har jag ju iofs redan tänkt, det är inte som att jag bara inte har lust med de kurserna de lagt in, för de verkar faktiskt vara ganska roliga kurser, det är bara att de inte känns så relevanta. Om nu Lissa skulle fetdissa oss och säga att vi inte får läsa kurserna på vårterminen i trean så är det ju inte omöjligt att få ihop till en examen ändå. Tyvärr har BTH har inga fristående kurser för c-uppsatser i engelska, vilket då skulle innebära att vi skulle bli tvugna att fixa det nån annanstans. Men jag tycker det känns som att det skulle vara konstigt om Lissa inte lät oss ta de sista kurserna, även om vi inte skulle få någon lkdm-examen. Hur som helst letar vi lite kurser för höstterminen så vi har nåt konkret att komma med. Den enda jag vet att jag kommer söka är journalistikkursen i Karlstad på 15 poäng. De andra femton är det som är problemet just nu. Eventuellt kanske det blir lite mer litteratur. Well, det där blev ett långt och vimsigt svar Annelie, men jag hoppas du fattar iallafall :)
Idag har varit lite spännande. Först blev det en oannonserad presentation i Talans klass där Talan kommenterade på en av mina logos och sa att det jag gjort var "pretty clever". Om Talan säger nåt snällt om det man gjort så känns det som att man haft en nära-döden-upplevelse och kommit undan med livet i behåll. Det är inte så mycket som att man blir glad över att de gillar det man gjort utan snarare så att man är glad att man kommit undan med något lite halvkasst... Iallafall i mitt fall, haha. Sen hade jag ett möte med Lissa angående en kurs vi hade i höstas (alla ska träffa henne, inte bara jag) och även där kom jag undan med livet i behåll. Hon hade lite kommentarer men det mesta var rätt bra och det hon kommenterade på är sådant som jag redan vet att jag gör "fel" men som jag inte alltid bryr mig om eftersom jag inte riktigt vet hur jag ska förbättra det. Eh, lat student eller vadå? XD
Ah, gud vad mitt liv kretsar runt skolan just nu. Jag borde ta och skaffa mig fritidsintressen, men känns inte som att jag riktigt hinner med...
Rosmari
Aah, gud vad sömnig jag blev nu... Bäst att gå och lägga sig tidigt ikväll, ska ju på möte med Rosmari på studievägledningen imorgon vid halv nio.
Kvintett-kör
Idag hade vi första seriösa arbetspasset med specialprojektet. Lissa verkar tro att musik är något som magiskt uppenbarar sig bara för att människor som sjunger i en kör sätter sig i samma rum. "Come back in an hour and sing something that you've come up with". Hela den timmen jobbade vi med manuset! Man kan inte göra musik utan att veta vad man ska sjunga eller hur kompet låter... Men det var kul, och jag är glad att jag hamnade i den gruppen som inte kommer bli tvungen att sitta vid datorerna hela tiden. Känns skönt att få lite omväxling. Och idéerna är helt bisarra och Lissas ögon skiner ju mer konstigt det blir. Alltså detta programmet är ju hur skumt som helst, haha. Och när vi väl uppträder ska vi ha lådor på huvudet. Jag menar, hur skumt kommer inte detta bli? Jag känner att jag för första gången sen jag började på lkdm faktiskt verkligen ser fram emot att jobba med en kurs, så jag omfamnar det bisarra och skrattar åt det! Underbart! Och allt detta på skoltid! XD
Jag ska dra ner en växel på Japan, jag drömmer numera konstiga drömmar om det. Men det liknar min besatthet innan jag åkte till Irland, så jag antar att jag inte blivit mer psycho än tidigare iallafall. Sen kan man ju alltid diskutera hur pass nyttigt det är att hänga upp sin framtida lycka på ett ställe långt hemifrån där de pratar ett språk man inte kan det minsta av... Å väl. Hade jag inget att hänga upp det på skulle jag ju vara deprimerad istället. Tanken på mig själv, nyutexaminerad, letandes jobb och lägenhet och vardagsliv känns ju bara så grått och dassigt att man vill gråta. Nej, ut i världen och uppleva saker! Det är mitt mål!
Busy busy busy
