Sofie L

Idag hade vi första seriösa arbetspasset med specialprojektet. Lissa verkar tro att musik är något som magiskt uppenbarar sig bara för att människor som sjunger i en kör sätter sig i samma rum. "Come back in an hour and sing something that you've come up with". Hela den timmen jobbade vi med manuset! Man kan inte göra musik utan att veta vad man ska sjunga eller hur kompet låter... Men det var kul, och jag är glad att jag hamnade i den gruppen som inte kommer bli tvungen att sitta vid datorerna hela tiden. Känns skönt att få lite omväxling. Och idéerna är helt bisarra och Lissas ögon skiner ju mer konstigt det blir. Alltså detta programmet är ju hur skumt som helst, haha. Och när vi väl uppträder ska vi ha lådor på huvudet. Jag menar, hur skumt kommer inte detta bli? Jag känner att jag för första gången sen jag började på lkdm faktiskt verkligen ser fram emot att jobba med en kurs, så jag omfamnar det bisarra och skrattar åt det! Underbart! Och allt detta på skoltid! XD

Jag ska dra ner en växel på Japan, jag drömmer numera konstiga drömmar om det. Men det liknar min besatthet innan jag åkte till Irland, så jag antar att jag inte blivit mer psycho än tidigare iallafall. Sen kan man ju alltid diskutera hur pass nyttigt det är att hänga upp sin framtida lycka på ett ställe långt hemifrån där de pratar ett språk man inte kan det minsta av... Å väl. Hade jag inget att hänga upp det på skulle jag ju vara deprimerad istället. Tanken på mig själv, nyutexaminerad, letandes jobb och lägenhet och vardagsliv känns ju bara så grått och dassigt att man vill gråta. Nej, ut i världen och uppleva saker! Det är mitt mål!