Sofie L

Så var man hemma från Arvikafestivalen. Det var väldigt kul att vara tillbaks på Arvika, men samtidigt rätt skönt att man bara åkte över en dag. Har blivit för gammal för att sova i tält och inte duscha på en vecka. 

När vi klev av tåget på stationen i Arvika slog hettan emot en. Det var sjukt varmt och jag inser återigen att Karlskrona faktiskt inte är varmare bara för att det ligger längre söderut. Men sen ligger det ju vid havet också... Det var säkert runt trettio grader och sol iallafall så man svettades floder.

Festivalen började med Frida Hyvönen för vår del. Jag är inte direkt ett fan, men jag tyckte hon lät bättre live än när man lyssnar på henne annars. Kan tycka hennes inspelade röst blir lite dryg. Det var en bra konsert dock. Efter den konserten käkade vi langos som faktiskt var sjukt goda. Det brukar vara något av ett lotteri att köpa langos tycker jag, men det var en fullträff denna gången.
 
Efter Frida och mat spelade Welle:Erdball, tysk synthig blipblop. Min bortglömda inre synthare vaknade till liv och jag ville omedelbart gå och klippa synthlugg. Arvika är verkligen The Shit.



"Ich liebe plastik!" "Ladies and Gentlemen, this is the sound of a Commodore 64!" "Konsumera!"

Scenshowen var härligt ironisk, seriös och töntig på samma gång. Bara tyskar kan driva med industri och blipblop och samtidigt vara helt seriösa. Ich liebe es! Önskar jag kunde lägga upp några av de filmklippen jag tog med min lilla kamera. De kastade ut en massa rosa bollar till publiken som var riktigt fina när de studsade fram och tillbaka.

Eftersom vi hade en stund på oss innan Bob Hund började gick vi tillbaks till bilen och drack vin. Det kom en störtskur så vi kunde inte sitta ute hela tiden. Det regnade sen under Bob Hund konserten också, men det var bara korta skurar. Konserten var jättebra, men jag har inte lyssnat på Bob Hund på så länge att jag inte var superengagerad. Men de är definitivt en av de bästa liveakterna. Thomas Öberg är sjukt het trots sin ålder. Han hade en svart mask på sig tillsammans med långa vita pärlhalsband och damhandskar, och det kändes helt rätt :D. "Bli inte som vi, bli värre!" var hans budskap, haha. (den här bilden är dock inte från arvika, hittade den på rockfoto.se)



Hela festivalens höjdpunkt var dock såklart Depeche Mode. Jag var helt slut så första timmen av konserten satt jag bara och lyssnade på dem, men det var sjukt bra. De har så många sjukt bra hits att jag kände att jag för all framtid måste lyssna på bara dem! Nu har det lagt sig, men jag känner fortfarande ett sug efter att lyssna på alla mina Depeche skivor på en fet stereo. De sista 45 minutrarna stod jag dock och tittade och de levererade verkligen en bra show. Dave var snygg, martin hade sitt blonda krull extra krulligt och Andrew såg precis så nördig ut som han ska. Det lät sjukt bra och publiken var på. Arvika kunde inte lyckats ta hem en bättre bokning.Hittade ett klipp på youtube från nån som filmade i publiken. Det är inte särskilt långt klipp, men man får lite festivalfeeling :)



Deras sista sång var Personal Jesus och den var helt superb. En blandning av religion möter synth möter Bond. Efter konserten var jag dock helt slut så jag gick tillbaks till bilen och la mig sov, nöjd med dagen och med att jag nu kan stryka ännu en grej ifrån min saker-att-göra-innan-jag-dör lista (Se en Depeche Mode konsert - check!)