Sofie L

Imorrn drar jag hem till mor och far i skogen igen för en vecka, fast det lär inte bli så mycket till semester egentligen eftersom jag fortfarande har skolarbete kvar. Men jag hoppas kunna samla ihop tillräckligt med disciplin för att göra klart någorlunda i tid så det inte ligger och drar efter...

Ska dock bli skönt att komma hem och se hur långt sommaren kommit. Det blommar så mycket här nere att man inte riktigt hinner reagera, och inte vet man vad allt är heller. Det är vitt och rosa och rosenrött och lila och gult och alla möjliga färger. Hemma är det sommar när björkarna och syrenerna blommar. OH! hoppas det finns några liljekonvaljer som blommar! De luktar så gott!

Om en stund ska jag och petra dra ivät till studentviken och spela kubb med marie, lingxiao, jialiang och marco. Blir sista träffen innan alla drar iväg till diverse håll. Bäst att fixa picnicgrejerna nu.

Nu har lkdm-treorna officiellt tagit studenten. Det var en rörande ceremoni och det känns trist att Lingxiao och Marie inte kommer vara kvar nästa år. Men det var rätt spännande att tänka att nästa år så är det en själv som är där. Eller åtminstone så kanske jag kommer vara där. Det känns liksom som att det skulle vara oerhört trist att inte få vara med och ta studenten från lkdm, vilket jag ju inte får om jag byter ut en kurs, vilket ju är vad jag hade tänkt... Så jag funderar på att ta alla kurser och hoppas på att jag klarar av att läsa extra. Det blir nog en lång höst, för journalistik-kursen har rätt mycket studiematerial, men samtidigt är den på svenska, vilket ju underlättar något.

Efter ceremonin så var det buffé på Grevargården. Det var allt möjligt spännande, jag provade allt och allt var gott, till och med de något mystiska rörorna var sjukt goda. Efter det hängde vi på Nivå tills de stängde och sen gick vi hem till Ola på efterfest. Där blev vi kvar i några timmar innan vi så småningom knallade hem och ramlade i säng i sextiden. Våra två prominenta lärare var aspackade och slog eleverna med hästlängder men var ändå uppe morgonen efter och jobbade (eller vad de nu gjorde, torsdag var ju röd dag).

Allt som allt var det trevligt med blandade inslag av lite sorgligt.

Åh, jag jobbar på det. Snart är lösningen nära hoppas jag. Håller precis på att ta mig igenom Forwardskiten. Tidningen utdelad och klar, nu ska bara annonsproblemet lösas, och jag har faktiskt ringt Karlskronahem redan, så det borde lösa sig under dagen. På tisdag åker jag hem till färnbo och då ska jag ha klarat av åtminstone 2/3 av allt som måste göras så jag kan njuta av lite semester innan allt kör igång igen.

Den 3e Juni börjar jobbet i Norje med att träffa kändisar hela dagarna. Man kan ha ett sämre jobb även om det är rätt slitigt. Sen runt 15-16 Juni börjar min sommarkurs i japanska, men jag tycker iallafall att det är kul att lära mig språk, så det borde inte bli alltför jobbigt. Sen åker jag hem igen i Juli, åker på Arvikafestival och ser DEPECHE MODE! Stannar förmodligen hemma i två veckor och firar mamma innan jag drar tillbaka till Karlskrona igen. Augusti är öppen för förslag, men det blir nog till att ta det lite lugnt och spara slantarna då. Det är både hyra och skolböcker som ska betalas så småningom.

Åh. Ljus vid horisonten eller i slutet av tunneln. Kom igen kom igen! Kom hit!

Ikväll tar lkdm treorna studenten och då blir det gratis buffé för alla lkdm:are, yeehaw. Najs. Undrar hur pass man ska klä upp sig...

Idag fick vi en intressant uppgift. Genom att välja tre artiklar och sedan använda orden i de tre artiklarnas första tre paragrafer ska man skapa en dikt med tre verser, på vardera tre rader.

Mitt resultat blev:

Det var rätt kul. Se själva på: http://3by3by3.blogspot.com/

Chuck Norris's tears can cure cancer. Too bad he has never cried.

Kände att jag var tvungen att skriva ner den. Det finns en hel del briljanta Chuck Norris citat, men eftersom jag aldrig haft nåt bra citat-minne är denna en av de få jag minns (med lite hjälp från Petra)

Mitt tips är att ta en snabb titt på http://www.chucknorrisfacts.com/ Även om Chuck Norris-trenden var som störst för flera år sen är det kul om man inte hört om det innan.

Uj, vilken vecka detta blev alltså. Blandad ångest, aggression och till och med lite glädje. Men mer om mina masochistiska tendenser en annan gång.

Problemet som jagat mig sen i tisdags är att en artikel i Forward uttrycker sig lite... hm... tvetydigt. Vissa (elever från ett specifikt land) kände sig rätt träffade och det blev ett mindre uppror. Så, det som jag har haft för mig är ett enda långt snackande fram och tillbaks letande efter ett alternativ som löser problemet. Vissa sa att vi skulle rycka ur sidan, en del tycker att vi ska trycka om tidningen och andra tycker att de är dumma i huvudet och borde fatta att vi har tryckfrihet. Jag vet snart inte vad jag tycker. Den envisa sidan av mig vill skita i vad andra tycker och göra precis som jag vill, den fega sidan av mig vill undvika trubbel, den irriterade sidan vill göra tvärtemot vad alla vill bara för att jävlas, den diplomatiska sidan av mig vill försöka hitta den bästa lösningen, den ärliga sidan av mig vill att alla ska få veta exakt vad som hänt, den trötta sidan av mig vill bara ge efter. Suck. Men jag antar att det blir en slags fegislösning. Jag lyckades iallafall inte övertyga de studenter som blev arga om att en öppen lösning var den bästa, fastän jag skrev vad jag tyckte var ett killer-tal. men jag måste säga att de verkade överskatta Forward rätt mycket. Prat om att detta skulle hamna på BBC och CNN kändes rätt långsökt, likaså det faktum att de nummer som hamnar utanför Sverige kommer påverka hur hela världen ser på detta specifika land. Trots detta så tycker jag om folk från landet i fråga, jag önskar bara att det hade varit under lite roligare omständigheter som jag träffat dem.

Men den lösning som tyvärr verkar vara den som löser flest problem på kort sikt är att riva ut artikeln. Det gör ont i mig att göra en sån sak, men jag vill inte vara den som svärtar ner BTH med dålig PR eller den som skapar bråk mellan studenter eller en bojkott av skolan eller vad de nu kan tänka sig att göra. Fett misstag att slappna av bara för att det var det sista numret för det här läsåret.

Som vanligt skjuter jag på allt skolarbete, men detta kan jag inte skjuta på. Hoppas detta löser sig snart så jag kan klara mig igenom de sista veckorna helskinnad. Jag hade tänkt sluta som chefsredaktör, men efter detta känner jag mig lite sugen på revansch och vill inte kliva ner riktigt än. Får se vad kåren tycker om mig efter en sån här händelse.