Sofie L

Uj, vilken vecka detta blev alltså. Blandad ångest, aggression och till och med lite glädje. Men mer om mina masochistiska tendenser en annan gång.

Problemet som jagat mig sen i tisdags är att en artikel i Forward uttrycker sig lite... hm... tvetydigt. Vissa (elever från ett specifikt land) kände sig rätt träffade och det blev ett mindre uppror. Så, det som jag har haft för mig är ett enda långt snackande fram och tillbaks letande efter ett alternativ som löser problemet. Vissa sa att vi skulle rycka ur sidan, en del tycker att vi ska trycka om tidningen och andra tycker att de är dumma i huvudet och borde fatta att vi har tryckfrihet. Jag vet snart inte vad jag tycker. Den envisa sidan av mig vill skita i vad andra tycker och göra precis som jag vill, den fega sidan av mig vill undvika trubbel, den irriterade sidan vill göra tvärtemot vad alla vill bara för att jävlas, den diplomatiska sidan av mig vill försöka hitta den bästa lösningen, den ärliga sidan av mig vill att alla ska få veta exakt vad som hänt, den trötta sidan av mig vill bara ge efter. Suck. Men jag antar att det blir en slags fegislösning. Jag lyckades iallafall inte övertyga de studenter som blev arga om att en öppen lösning var den bästa, fastän jag skrev vad jag tyckte var ett killer-tal. men jag måste säga att de verkade överskatta Forward rätt mycket. Prat om att detta skulle hamna på BBC och CNN kändes rätt långsökt, likaså det faktum att de nummer som hamnar utanför Sverige kommer påverka hur hela världen ser på detta specifika land. Trots detta så tycker jag om folk från landet i fråga, jag önskar bara att det hade varit under lite roligare omständigheter som jag träffat dem.

Men den lösning som tyvärr verkar vara den som löser flest problem på kort sikt är att riva ut artikeln. Det gör ont i mig att göra en sån sak, men jag vill inte vara den som svärtar ner BTH med dålig PR eller den som skapar bråk mellan studenter eller en bojkott av skolan eller vad de nu kan tänka sig att göra. Fett misstag att slappna av bara för att det var det sista numret för det här läsåret.

Som vanligt skjuter jag på allt skolarbete, men detta kan jag inte skjuta på. Hoppas detta löser sig snart så jag kan klara mig igenom de sista veckorna helskinnad. Jag hade tänkt sluta som chefsredaktör, men efter detta känner jag mig lite sugen på revansch och vill inte kliva ner riktigt än. Får se vad kåren tycker om mig efter en sån här händelse.