Framåt/Bakåt
Ett säkert tecken på att saker och ting inte går som jag vill/sagt/tänkt är att jag inte uppdaterar på bloggen om det. Jag brukar aldrig tala om för folk vad jag planerar eller beslutar mig för utifall att jag misslyckas eller ger upp. Ingen vet att man misslyckats om man aldrig talat om det för någon att man försökt. En ganska dålig idé egentligen, men det är en vana vid det här lagret. Med andra ord vill jag inte uppdatera om Forward för då måste jag erkänna att jag ändrat mig fast jag sagt att jag inte skulle backa. Hamlet is back! (and Horatio must be driven mad by now...)
Hur som helst. Jag har fortfarande inte pratat med ordförande. På måndagen mailade jag honom om att han skulle höra av sig till mig, det gjorde han inte. Jag såg i ett mail att styrelsen skulle vara i Karlskrona fram tills klockan 16. Gick ner till skolan strax efter två och hittade ingen. De var inte kvar. I går hade vi lektioner tills efter klockan sex. När jag ringde idag fick jag röstbrevlåda. Men det är ingen kris.
Efter vanligt velande fram och tillbaks var jag helt inställd på att bara "fuck this!". Nu säger jag ifrån oavsett vilka som blir besvikna; layoutare, annonsörer, medarbetare etc etc. Men jag har fått in fler texter så min tanke har ändrats till att försöka ge ut de två tidningarna som är tänkta under denna hösten men sen gå över till en helt digital variant under vårterminen. Det känns schysstare mot alla och mindre problem (för alla utom mig som får mer arbete och Petra som för höra fortsatt whine från min sida). Annars hade vi fått avbryta bokade annonser samt att mina två layoutare hade blivit lite ledsna. Plus att om tidningen inte ska tryckas måste det tas ett beslut av styrelsen och de har inga styrelsemöten förrän i November. Jag kände att det var en lösning som funkar bättre för mitt samvete också. Hur jag än försöker kommer jag aldrig bli en person som kan göra något som ger andra 'trubbel' utan att må skitdåligt över det, även om det bara är värsta lilla grejen, så om alla får lite mer tid på sig så kan jag släppa det lättare sen och förhoppningsvis inte behöva älta det för evigt.
Nu återstår bara att få tag på herr ordförande.
Hur som helst. Jag har fortfarande inte pratat med ordförande. På måndagen mailade jag honom om att han skulle höra av sig till mig, det gjorde han inte. Jag såg i ett mail att styrelsen skulle vara i Karlskrona fram tills klockan 16. Gick ner till skolan strax efter två och hittade ingen. De var inte kvar. I går hade vi lektioner tills efter klockan sex. När jag ringde idag fick jag röstbrevlåda. Men det är ingen kris.
Efter vanligt velande fram och tillbaks var jag helt inställd på att bara "fuck this!". Nu säger jag ifrån oavsett vilka som blir besvikna; layoutare, annonsörer, medarbetare etc etc. Men jag har fått in fler texter så min tanke har ändrats till att försöka ge ut de två tidningarna som är tänkta under denna hösten men sen gå över till en helt digital variant under vårterminen. Det känns schysstare mot alla och mindre problem (för alla utom mig som får mer arbete och Petra som för höra fortsatt whine från min sida). Annars hade vi fått avbryta bokade annonser samt att mina två layoutare hade blivit lite ledsna. Plus att om tidningen inte ska tryckas måste det tas ett beslut av styrelsen och de har inga styrelsemöten förrän i November. Jag kände att det var en lösning som funkar bättre för mitt samvete också. Hur jag än försöker kommer jag aldrig bli en person som kan göra något som ger andra 'trubbel' utan att må skitdåligt över det, även om det bara är värsta lilla grejen, så om alla får lite mer tid på sig så kan jag släppa det lättare sen och förhoppningsvis inte behöva älta det för evigt.
Nu återstår bara att få tag på herr ordförande.
Kommentarer
Postat av: stina
knuuuuusa dom! Jag tycker du är duktig jag och känne rigen den där känslan att inte vilja göra andra besvikna. Men du ska ju inte behöva gå runt och fortsätta må dåligt
Postat av: annelie
gud vad jag ligger efter i bloggläsandet nu! men det är ju egentligen ganska typiskt, precis när man har bestämt sig för att ta ett beslut (som varit svårt) så dyker det alltid upp saker som gör att det inte verkar så illa ändå och så börjar man ju tvivla på sitt beslut igen. Men nu känns det ju som att det finns en gnista hopp i tidningen!
Trackback
