Sofie L

Häromdagen fick jag ett mail som informerande om följande:

I Karlskrona har orenat vatten kommit ut i vattennätet och alla som har vatten från Vattenverket i Lyckeby måste koka sitt vatten innan det används. Det gäller även boende utanför Karlskrona tätort i Nättraby, Rödeby, Torhamn, på Sturkö och Hasslö.
Vattnet måste kokas ordentligt i minst en minut innan det kan användas.

Enda problemet var ju då att jag minsann missade det där lilla lilla även i "det gäller ÄVEN boende utanför Karlskrona tätort". Så jag drack mitt vatten utan bekymmer och tänkte att det var skönt att det bara drabbade dem utanför stan. Dan efter går jag ut med soporna och ser stora lappar uppsatta i trapphuset som säger att man absolut inte ska dricka vattnet. Detta efter att jag hela förmiddagen druckit typ flera liter vatten!

"nu dör jag" tänkte jag, men det stod på landstingets hemsida att folk bara hade blivit magsjuka eller fått diarré, så jag lugnade ner mig lite, men kände mig ändå lite nervös. Men ännu tills denna timme mår jag bara finfint. Antingen så var det inte så farligt eller så har jag superstrong mage. Hoppas på det sista höll jag på att säga, men då önskar jag en massa bakterier på andra, så jag får säga att jag hoppas på båda istället :)

Svenskt vatten är ju trots allt jävligt rent ändå, jämfört med en del andra länder.

Snart är det exakt tre år sen jag tog studenten. Vad har jag gjort sen dess?

Sommaren 2005:
Hultsfredsfestivalen
Arvikafestivalen,
jobbade i Gysinge

Hösten 2005:
Språkresa Dublin, Irland med allt det inkluderar (Galway, the Burren, Belfast etc)

Våren 2006:
Arbetslös
jobbade på restaurang
arbetslös
Bahar på besök i Sverige

Sommaren 2006:
jobbade i Gysinge
Arvikafestivalen

Hösten 2006:
Au pair i Kilkenny
Annelie och Truls på besök (Glendalough)
Hälsade på Lisa i Italien

Våren 2007
Au pair Kilkenny
Mamma, Lisa och Johan på besök (Galway, Aran Islands)

Sommaren 2007:
Arvikafestivalen
Norge-tripp (Oslo och Bergen)

Hösten 2008
Flytt Karlskrona
Plugga BTH

Våren 2008
Plugga BTH
Hälsade på i Kilkenny


Det har dött ut på slutet. Måste se till att få lite fart på detta!

Idag har jag frivilligt ställt upp på att städa ett kök (inte mitt eget alltså) och kommit fram till att även om jag aldrig egentligen haft något emot att städa så är det ju typ tio gånger roligare när man slipper göra det ensam. Och det finns få saker man blir så nöjd med sig själv efter som när man har städat och lämnar köket/vardagsrummet/lägenheten gnistrande ren och fräsch. Det enda rummet som aldrig är kul att städa är badrummet. Inte för att det känns äckligt utanför att det typ inte känns som att det blir nån större skillnad... men det kan ju bero på hur badrummet är i vanliga fall kanske...

En av de mest tätt förekommande ämnet bland bloggar just nu måste ju vara melodifestivalen, så jag bestämde mig för att jag skulle nämna nåt om det jag med. Irlands kalkon blev ju en riktig kalkon, men det var samtidigt rätt kul att se Irländarna skämta med sig själva, även om det inte direkt blev så bra som de tänkt sig. I övrigt lyssnade jag med ett halvt öra och tittade knappt alls på hela showen. Känns som att det inte alls är lika kul numera när det är så fruktansvärt många länder inblandade. Det blir för många låtar och för mycket försök att stjäla folks intresse.

I måndags visade LKDM treorna och tvåorna upp sina digital artefacts för intresserade, så Ida och jag och även Jimmy var dit och kollade. Det var jävligt intressant men man kände också hur man fick prestations-ångest över vad man själv kan/bör göra. Mest intressant var dock Martins dokumentär om Virginia Tech*. Den var verkligen så annorlunda, och det på ett bra sätt. Inget av den där pompösa, sentimentala skiten, utan mer en dokumentär om en av de som inte drabbades men som ändå drabbades, typ som en som nås av svallvågorna av något.

(* för er som inte vet: För ett år sen var det en student som löpte amok på Virginia Tech och sköt ihjäl runt 30 personer och skadade flera. Under tiden detta hände var Carl (Idas pojkvän) och Martin, båda från LKDM, på besök på skolan och stod i byggnaden bredvid den där skottlossningen hände. Martin filmade polisutryckningen och även en del skadade och blev sedan helt jagade av pressen eftersom de var de enda som hade nån dokumentation från platsen)

Det finns mycket att tänka på när man ska slå sig ner till bords. Bland annat vilka man råkar hamna bredvid när man är ute med en större grupp människor. Jag kände häromkvällen en stark vilja att gå till baren och köpa en massa sprit och sudda ut surret på grund av min placering. Jag är en person som har en tendens att prata ganska mycket men MY GOD har jag mött mina övermän... eller överkvinnor för att vara exakt. Det var skor och handväskor och katter och gud vet vad och jag känner mig som världens mest okvinnliga kvinna som verkligen inte kunde uppmana det minsta intresse för ett ord som sades vid bordet. Inte för att jag hade fått en syl i vädret om jag velat... 

...men jag är lite trött på substanslösa samtal. Saknar kvällarna i Dublin med alla diskussioner med Mathias och alla avsnitt av Simpsons (det var innan mina Kilkenny-barn gjorde en Simpsons-overkill). Det var tider det. Minns inte en enda grej vi pratade om förutom att det var lite utmaning i samtalen då, man fick utnytta hjärnan utan att känna sig som att man fick nån annan att känna sig dålig. Ack Dublin 2005! Det var första gången jag fick vara bara jag och folk gillade den jag var utan att veta vem mina syskon eller mina kompisar var. Första gången det inte spelade nån roll vartifrån jag kom, hur jag varit som barn eller vilka jag umgicks med. Dublin 2005 ligger fortfarande högst på listan. Apropå Dublin så är jag nästan helt säker på att jag såg Philipp på flygplatsen i Dublin 2a Maj. Så sjukt weird, men jag var inte helt säker så jag vågade inte säga nåt...

Kareoke har fått sig ett litet uppsving också, och jag har typ för första gången i mitt liv sjungit så folk hör. Och även om jag vet att det gick både rätt bra och rätt dåligt så känns det som att det ju faktiskt inte gör nåt, det är ju kareoke (japanska för att sjunga falskt)  Och jag tror jag vågar sträcka mig så långt som att säga att det finns andra som sjunger mer falskt än mig ibland... :)

För övrigt tog jag bara två bilder på hela kvällen, och det var på den lilla albinoigelkotten som irrat sig in till statshotellets entre.

Jag har ju verkligen haft en sån konstig kväll. Eller konstig och konstig, lite out of the ordinary bara. En av utbytestudenterna i min klass bad om hjälp med att översätta ett dokument, men det hela slutade med en drygt tre timmar långt utbyte av tankar, och jag känner mig ganska hedrad över vilket förtroende han gav mig. Uppenbarligen kände han att jag var någon han kunde lite på, även fast vi egentligen inte känner varandra, eller kände kanske man ska säga, för nu vet jag ju ändå lite mer om honom. Det känns helt absurt på nåt vis. Men  mest absurt blev det nog när vi kom in på spirituality, för då började han sjunga sånger på farsi vid mitt köksbord. Det som känns konstigt är nog mest den grejen när någon man sett varje vecka i flera månader helt plötsligt får en personlighet och en historia. Personer som man inte brytt sig så mycket om och kanske inte direkt velat lära känna, och så plötsligt av nån slump så lär man känna dem och inser att de är människor också. Det låter ungefär som jag tror att folk jag inte känner är apor, men man sitter ju alla på fördomar om det ena och andra hur fördomsfri man än försöker vara, och man hittar alltid på ursäkter för att inte behöva anstränga sig med att förstå andra kulturer. Men jag tror jag lärt mig nåt viktigt idag om mig själv, fast jag vet inte vad exakt :) Kanske att jag faktiskt blivit lite intresserad av mina klasskamrater.

Det blev då till sist dags att bli av med min sista stödhemskatt och för att göra det lite mer spännande var det ju då en katt som bott under mitt badkar i flera veckor och som visat noll intresse för att bli tam. Med andra ord blev det inte så lätt att fånga in kattstackaren. Så nu är min arm helt blå och jag har två par prydliga fyrhåls-bett (två tänder i underkäket och två i överkäken ni vet) Det gör ont som fan, och jag måste ju säga att jag faktiskt började fundera lite över huruvida jag fått mina stelkrampssprutor eller inte ;) Än värre kändes det när man pillade bort en sårskorpa och det om ut var; en infektion är ju inte direkt det roligaste, vill ju inte behöva amputera armen :P Men jag är inte så orolig. Blir det värre lär man väl gå till herr doktor bara.

Har fortfarande inte hört nåt från sommarjobbet men jag känner mer och mer hur jag inte vill jobba, även fast jag vet att jag kommer bli så himla pank! Men det skulle vara så skönt att åka hem och kunna åka till Oppsjön och bada och att vara hemma när alla andra utflyttade kommer hem. Och jag skulle ju faktiskt hinna se en hel del av sommar-Karlskrona med...  Så skulle jag ju kunna hjälpa till inför mammas kalas och allt sånt... Men men, det återstår att se vad som händer. Får jag jobbet så tar jag det, för annars blir det jävligt jobbigt mot slutet av sommaren...

Nu är det dags att ta mig i kragen och sparka mig i rumpan och så vidare och ta tag i det allra allra sista inför sommaren. har bara en digital artefact kvar och en tenta på onsdag. Jag måste stänga ner den där serie-sidan (curse you Petra!!!) och göra det jag ska istället.

Så är man hemma igen i somriga Sverige, men missförstå mig inte när jag kallar Sverige somrigt, för Irland var helt fantastiskt. Jag känner mig som en pepparkaka i fejan efter att ha suttit ute hela dagarna utan nåt på huvudet, och är det nåt jag brukar undvika så är det att bli pepparkaksbrun i ansiktet. Armar, ben javisst, men inte ansiktet, det brukar bara se konstigt ut... dags att köpa hatt.

Det mesta var sig likt hos familjen Hickey/Robertson och jag var uppenbarligen fortfarande au pairen, för det första jag fick göra var typ att sy ett fåtöljöverdrag. Eller allra först gick vi förstås ut på fredagkvällen efter att jag varit uppe sen fyra på morgonen -.- Det var lite jobbigt, men det gick. Vi fick sen guida taxichauffören när han skulle köra hem oss :D Han var ny :P

Lördagen shoppade jag en massa strumpor på Penneys mellan svimmningsanfallen. Inte bra att sova för lite och dricka sprit. Jag svimmade inte men mådde ganska skit bland kläder och skor... Dee och Con lassade jord i trädgården. Huset såg helt fantastiskt ut efter ombyggnaden och det var en enorm skillnad mot det ganska så opraktiska huset innan.

Söndagen var knökfull med släkt och grannar eftersom det var Niamhs communion (som jag för övrigt inte fick vara med på). Niamh var klädd som en liten brud i vit puffklänning. Fattar inte riktigt den traditionen, men hon var söt. Det var bouncy-castle och barbeque och vin i määääängder. Hammocken var ockuperad av mig och Madde. ;)

Måndag, Jenkinstown park, slapp i solen och barbeque igen. Skönt, men skönare att komma hem igen. Tisdagen var tolv timmars resande och tre länder. Inte så illa, men tröttsamt. Sommaren dök upp i Sverige medans jag var borta. Skönt.

Så är det då äntligen dags att packa väskan och dra till Irland igen! Visserligen bara på en kortare tur, men det ska ändå bli väldigt kul att träffa barnen igen och att få se hur huset ser ut nu när det är ombyggt.

Jag tog mig igenom veckan, men med vissa kompromisser. Jag lär ta med mig datorn och jobba lite under resan, men å andra sidan tar det tre och en halv timme på tåget till danmark, två timmar på flyget och två timmar till Kilkenny, så jag har lite tid att fördriva. Plus att det är en ganska trevlig uppgift. Det enda är att tåget går 04.38 imorrn, så jag kommer nog vara ganska så trött... oh well, det löser sig.

Dee har redan planerat att vi ska ut imorrn kväll :S Jag brukar inte vara så bra på att resa och misstänker ju ganska starkt att jag kommer vara helt jävla slut när jag kommer fram... men det är väl bara att bita ihop och ta tjugo värktabletter. Det är ganska bra att jag inte sovit så mycket under veckan, för då kommer det inte kännas lika mycket när hela dygnet fuckar upp sig... Men jag ser fram emot torsdag morgon då jag för första gången på två veckor kommer att få sova precis hur länge jag vill...
 
Nej nu måste jag verkligen ta och fixa allt tills imorrn.