I <3 Movies
Igår inledde vi lite lättsamt det som förhoppningsvis blir ett återkommande event hemma i lägenhets-soffan: internationell filmkväll! Igår började vi dock rätt sent, så vi tittade bara på De Misstänkta, eller The Usual Suspects som den heter på engelska. Jag gillar den för man blir rätt lurad, och jag gillar alltid såna filmer. Ungefär som Ocean's Twelwe där hela filmen utspelar sig även fast de redan klarat av vad de skulle i början av filmen. Det är rätt kul att bli överlistad tycker jag. Man sitter liksom och tittar på en film och tror att de matar en med hela storyn från början till slut men sen får man en knäpp på näsan och ett 'haha! luuurad!'
Min relation till slut på böcker och filmer är lite tudelad. Jag vill alltid ha ett bra slut, men det behöver inte vara ett lyckligt slut. Tittar man på en romantisk komedi vill man såklart att de ska få varandra i slutet och om filmen slutar med att alla är lyckliga och glada så kan man i sin hjärna avsluta filmen och gå därifrån utan att känna sig besviken. Men likaväl som ett sånt slut kan vara det jag vill ha så gillar jag dåliga slut också, och med dåliga menar jag inte ogenomtänkta slut (vilket ibland kan vara just slutet på en romantisk komedi där alla är lyckliga) utan slut som är olyckliga. Jag väger mellan att gilla orealistiska, lyckliga slut och deprimerande/olyckliga men realistiska slut. Slut påverkar dessutom så mycket vad man tycker om en film. En film som verkligen varit bra i 90 minuter kan förstöras i de sista fem med ett onödigt sentimentalt och lyckligt slut eller vice versa. Jag tittade inte alltför länge sen på en film som inte var särskilt imponerande eller fantastisk vid namn Quarantine (en skräckfilm) men när jag såg slutet måste jag säga att den faktiskt blev bättre. Jag vill inte avslöja hur det slutade ifall ni någon gång skulle se den, men det var ett ganska oväntat slut för en skräckfilm och det var just det som gjorde att jag fortfarande minns en annars ganska b-ig skräckis. Det är sluten som avgör om man går ifrån en biosalong och tänker på filmen och vad den betydde och vad som egentligen hände eller om man bara konstaterar att den var bra/dålig och sen glömmer den.
Förhoppningsvis blir det många intressanta filmer framöver. Vi har fått hem Legender från Övärlden och Aeon Flux att titta på nu under helgen. Aeon Flux har jag sett förut men jag minns att jag gillade den, så det ska bli intressant att se den igen.
Min relation till slut på böcker och filmer är lite tudelad. Jag vill alltid ha ett bra slut, men det behöver inte vara ett lyckligt slut. Tittar man på en romantisk komedi vill man såklart att de ska få varandra i slutet och om filmen slutar med att alla är lyckliga och glada så kan man i sin hjärna avsluta filmen och gå därifrån utan att känna sig besviken. Men likaväl som ett sånt slut kan vara det jag vill ha så gillar jag dåliga slut också, och med dåliga menar jag inte ogenomtänkta slut (vilket ibland kan vara just slutet på en romantisk komedi där alla är lyckliga) utan slut som är olyckliga. Jag väger mellan att gilla orealistiska, lyckliga slut och deprimerande/olyckliga men realistiska slut. Slut påverkar dessutom så mycket vad man tycker om en film. En film som verkligen varit bra i 90 minuter kan förstöras i de sista fem med ett onödigt sentimentalt och lyckligt slut eller vice versa. Jag tittade inte alltför länge sen på en film som inte var särskilt imponerande eller fantastisk vid namn Quarantine (en skräckfilm) men när jag såg slutet måste jag säga att den faktiskt blev bättre. Jag vill inte avslöja hur det slutade ifall ni någon gång skulle se den, men det var ett ganska oväntat slut för en skräckfilm och det var just det som gjorde att jag fortfarande minns en annars ganska b-ig skräckis. Det är sluten som avgör om man går ifrån en biosalong och tänker på filmen och vad den betydde och vad som egentligen hände eller om man bara konstaterar att den var bra/dålig och sen glömmer den.
Förhoppningsvis blir det många intressanta filmer framöver. Vi har fått hem Legender från Övärlden och Aeon Flux att titta på nu under helgen. Aeon Flux har jag sett förut men jag minns att jag gillade den, så det ska bli intressant att se den igen.
Kommentarer
Trackback
