Sofie L

Denna gångens leverans av filmer från lovefilm.se blev True Romance och Sukiyaki Western Django. Petra och jag lagade kycklingwok och parkerade i soffan framför Sukiyaki Western Django. Det finns en gammal spaghettiwestern av Sergio Corbucci vid namn Django, man skulle kunna säga att detta är en remake av den. Jag har inte sett Corbuccis film själv, men några hintar i filmen fick mig att googla på "Django" varpå jag hittade filmen på imdb.com och kunde bekräfta att de har ungefär samma story.

Denna remake är dock långt ifrån klassisk. I denna versionen har vi samurajer som använder sig av revolvrar blandat med katanas och armborst i en klassisk guldgrävarby i Nevada, fast byggnaderna är typiskt japanska. Sheriffen har en personlighetsklyvning och när det snöar så undviker snön att falla på guldet i skattkistan. Det är blodigt och fullt med explosioner och maskingevär. Dessutom har Quentin Tarantino en roll. Helt fantastiskt! Takashi Miike, regissören, ska tydligen har gjort en hel del intressanta filmer, och denna är definitivt inte ett undantag. Ta en titt på trailern bara.

Ojojoj. Idag har vi sett en sjukt spännande film. Den går vid namnet Princess Raccoon och är en japansk film. Det var Talan som visade den för klassen och den hade minst sagt ett intressant upplägg och cinematografi. Det går liksom inte ens att riktigt beskriva hur den ser ut eller hur den är uppbyggd för man fattar knappt det själv. Men jag gillade den starkt och den är väldigt rolig på ett sätt som kanske inte alltid är meningen att det ska vara kul. Det var lite grann som när man tittade på De Sju Samurajerna, så jag är ju väldigt nyfiken på huruvida detta är något som är typiskt japanskt eller om det bara är ett sammanträffande...

Petra hittade en trailer. Utan undertexter men ändå. Tror ni kanske fattar litegrann hur bisarr men också häftig den är :D

Anyway. I en scen i filmen har de en backdrop som påminner om Hasegawa Tohakus målning av tallar i dimma som är så sjukt bra. Tycker det är helt fantastiskt hur man kan få fram känslan av dimma genom att bara använda sig av bläck som är mer eller mindre utspätt. Klicka på bilden för en större version.

Hade lektion med Lissa idag också där vi pratade om Derrida. Det var en riktigt intressant lektion, och jag fattade det mesta. Tror dock att det blir problem om det är meningen att man ska komma på sakerna Lissa säger på egen hand. Oh well.

Mmm! Har en broccoli, fetaost, bacon och rödlöks-paj i ugnen som doftar ljuvligt. Nomnom. Det blir sena eftermiddagar numera när vi läser tre kurser samtidigt och då är det najs med lite ordentlig och god mat.

Idag har vi filmat hela eftermiddagen. Det var riktigt roligt, även om det egentligen inte var vår grupp som filmade idag. Men idag har Ida fött en baguette och sprungit skrikandes genom en korridor i källaren. Det kommer definitivt bli en intressant film av detta i slutändan.

Igår tittade vi på Tokyo Story (Tokyo Monogatari) som är en japansk film från 1953. Det var realism på hög nivå. Den handlar om ett äldre par som åker till Tokyo för att hälsa på sina barn som bor där med deras familjer. Problemet är bara att ingen har tid med dem så de stackars föräldrarna är bara ivägen. Men det är det ju såklart ingen som säger, de skickar istället iväg dem till ett hotell vid havet eller låter svärdottern Noriko se efter dem, trots att hennes man (deras son) varit död i åtta år. De stackars föräldrarna, som inte vill vara till besvär gör sitt bästa för att inte vara ivägen. Extremt lågmäld film men desto bättre för det. Sen gillar jag tjejen som spelar Noriko, Setsuko Hara. Vackert leende, man undrade varför hon inte gift om sig när hon nu var så snygg och fortfarande ung. Gillade pappan också. Noll ansiktsuttryck, men han hade nog inte varit helt dum att haft som pappa (bortsett från att han var ett fyllo när barnen var små).

Igår var vi duktiga och städade lägenheten. Vi till och med tog ut mattorna på vädring och (typ) piskning. Vi hade ingen mattpiska, men vi gjorde så gott vi kunde iallafall. Mattorna blev bättre än de var innan. Vår dammsugare har ju typ gett upp.

Vi lagade till en risotto med ruccola-sallad som var sjukt god. Jag känner att Petra och jag är risotto mästare vid det här laget, och Marco verkade tycka att det var gott också, även fast han är italienare och säkert har ätit äkta italiensk risotto många gånger :P

Sen var vi som sagt på bio och såg Inglorious Basterds. Jag har fortfarande lite problem med att uttrycka mig om vad jag tyckte. Det var utan tvekan en bra film, och jag hade glömt bort det fina med Tarantino och det sköna i att se filmer som inte är direkt 'logiska'. Folk är med i två scener, får en fin introduktion så man tror att de är viktiga för filmen, sen dör de nästan på en gång!. För att inte tala om att det är en film som utspelar sig i en historisk situation med skådespelare som spelar människor som existerat men som sen möter ett öde helt annorlunda från vad som verkligen hände. Man kan liksom bara säga 'what the heck? Oh well, detta slutet är bättre' XD Jag gillar det verkligen! Så skönt att bryta sig loss från de gamla vanliga ramarna.

Igår inledde vi lite lättsamt det som förhoppningsvis blir ett återkommande event hemma i lägenhets-soffan: internationell filmkväll! Igår började vi dock rätt sent, så vi tittade bara på De Misstänkta, eller The Usual Suspects som den heter på engelska. Jag gillar den för man blir rätt lurad, och jag gillar alltid såna filmer. Ungefär som Ocean's Twelwe där hela filmen utspelar sig även fast de redan klarat av vad de skulle i början av filmen. Det är rätt kul att bli överlistad tycker jag. Man sitter liksom och tittar på en film och tror att de matar en med hela storyn från början till slut men sen får man en knäpp på näsan och ett 'haha! luuurad!'

Min relation till slut på böcker och filmer är lite tudelad. Jag vill alltid ha ett bra slut, men det behöver inte vara ett lyckligt slut. Tittar man på en romantisk komedi vill man såklart att de ska få varandra i slutet och om filmen slutar med att alla är lyckliga och glada så kan man i sin hjärna avsluta filmen och gå därifrån utan att känna sig besviken. Men likaväl som ett sånt slut kan vara det jag vill ha så gillar jag dåliga slut också, och med dåliga menar jag inte ogenomtänkta slut (vilket ibland kan vara just slutet på en romantisk komedi där alla är lyckliga) utan slut som är olyckliga. Jag väger mellan att gilla orealistiska, lyckliga slut och deprimerande/olyckliga men realistiska slut. Slut påverkar dessutom så mycket vad man tycker om en film. En film som verkligen varit bra i 90 minuter kan förstöras i de sista fem med ett onödigt sentimentalt och lyckligt slut eller vice versa. Jag tittade inte alltför länge sen på en film som inte var särskilt imponerande eller fantastisk vid namn Quarantine (en skräckfilm) men när jag såg slutet måste jag säga att den faktiskt blev bättre. Jag vill inte avslöja hur det slutade ifall ni någon gång skulle se den, men det var ett ganska oväntat slut för en skräckfilm och det var just det som gjorde att jag fortfarande minns en annars ganska b-ig skräckis. Det är sluten som avgör om man går ifrån en biosalong och tänker på filmen och vad den betydde och vad som egentligen hände eller om man bara konstaterar att den var bra/dålig och sen glömmer den.

Förhoppningsvis blir det många intressanta filmer framöver. Vi har fått hem Legender från Övärlden och Aeon Flux att titta på nu under helgen. Aeon Flux har jag sett förut men jag minns att jag gillade den, så det ska bli intressant att se den igen.

Alltså, jag älskar folk som har tid och energi att sitta och tänka ut såna här saker! Jag tycker det blir sjukt bra iallafall. Men det är klart, det är ju roligast om man sett Brokeback Mountain och Back to the Future (I, II & III). Ville bara dela med mig av den här fina videon.

Jag hittade en till som var rätt bra

Och här är en till! XD

 

Idag har jag njutit av Stolthet och Fördom. Jag älskar BBC-serien med Colin Firth och Jennifer Ehle. Karaktärerna har såna fantastiska personligheter att det bara inte går att inte ha en åsikt om dem, alltifrån den slemmiga Mr Collins till den evigt leende Mr Bingley. Och inte att förglömma är Mrs Bennett, den mest irriterande och pinsamma kvinnan på planeten (hade hon existerat). Jag älskar hur de förolämpar varandra till höger och vänster utan att röra en min och hur de alltid har en "stiff upper lip". Witty! Helt sjukt bra helt enkelt XD



Imorrn drar vi till Öland!!!