Fairytale of New York


Happy Christmas your arse I pray God it's our last!

Juligare blir det inte än The Pogues och Fairytale of New York :)

Så är man hemma och eftersom jag precis skickat in den uppsatsen som legat och gnagt på samvetet så kan jag ÄNTLIGEN ta itu med julgheten och alla dess härligheter. Det börjar med en stressig julshopping imorrn, fortsätter med en julträff söndag kväll som följs av anländandet av syster med pojkvän på måndag och efter det lär det ju inte bli en lugn stund förrän kanske den 28e. Men det känns bara kul jämfört med den stress som kommer av skolarbetet. Det finns faktiskt bra stress :)

Nu ska jag fundera ut julklappar samt leta efter en bild på en snygg frisyr som jag kan ge till hårfrisörskan imorrn. It's coming off!

Året som gått

Okej, så här ligger det till: Jag har inte haft ett bra år. Helt kasst har det naturligtvis inte varit, det har hänt massvis som är bra med, men den övergripande känslan jag får när jag tänker på detta året är inte direkt en glad känsla. Well, jag har tittat på min blogg och sett att första halvan av året nog inte var så illa trots allt. Inte fantastisk eller så, men jag hade iallafall lite fritid. Sommaren var jag pank, men det löste sig väl ganska bra tillslut det med, fick ju jobba på posten. Men sen...

Jag tror jag måste skylla i princip allt på Forward. Tar upp så förbaskat mycket tid och kräver så mycket ansvar från mig, plus att det har varit så jäkla mycket skit med den att fixa. Jag menar, till och med nu så skiter det sig, och då höll jag deadlinen jag satt upp och så, men då har tydligen tryckeriet så mycket att göra att tidningen inte är tryckt än. Och jag åker från karlskrona i morgon, och frankly så vet jag inte vem som kan tänka sig att dela ut den om inte jag ens är där. Om det inte var för Forward skulle jag kanske också känna lite mer positivt för lkdm.

Hur som helst. Det jag egentligen tänkte prata om var nyår. Man kanske skulle för en gångs skull ta nyårsskiftet på allvar. Inte göra några löften, men se det som en naturlig skiljepunkt för att börja om på något vis. Sätta upp några mål eller så. Åtminstone ta ett djupt andetag innan man slänger sig i vattnet igen. Vi får se, jag ska fundera på saken.

Mjuuuusick


Mina ögon håller på att ploppa ut snart efter att ha glott på en massa Young-Hae Chang Heavy Industries (om ni kommer ihåg dem, länkade till nåt av deras verk tidigare). Vi har ju en uppsats på 3000 ord att skriva, och en argumentativ sådan, så jag försöker ta mig igenom deras verk för att hitta någonstans att börja. Och nog för att det är intressant, men OJ vad de gör långa verk ibland, jag blir helt matt. 20-minuters jazz med blinkande text är lite tröttande om man redan har kollat in 4 liknande verk innan.

Men angående titeln så är det just jazzen och den tidigare nämnda pianomusiken som känns lite inspirerande. Jag har alltid tänkt att jag hatar jazz, men jag har börjat inse grejen med det. Det är något avslappnande med den samtidigt som det "spritter" i den. Uhm, lite svårt att förklara, men ni kanske fattar vad jag menar ändå. Och sen är det ju jäkligt kul att vidga vyerna lite. Öka på lite grann på den där kunskapsbasen som inte kan mycket om någonting men någonting om mycket. 

De senaste ett och ett halva åren och lkdm har faktiskt gjort mycket för min kulturella vidsynthet och jag himlar numera med ögonen tillsammans med de andra vetarna när någon blir irriterad över WebArt och menar att de inte fattar poängen. I all ära gör inte jag det heller men jag har kommit att inse att det kanske är precis det som är meningen (precis som med en massa konstverk och installationer). Med andra ord skulle man kunna säga att jag fått lite större tålamod och inser att jag kanske måste jobba lite på min attention span (hittar ingen bra svensk motsvarighet, sorry). Kanske att man måste engagera sig lite för att fatta vad de är ute efter. Svettas lite för att hitta en mening.

En annan sak som lkdm har gjort för mig är att den har för evigt förändrat min syn på reklam. Jag har alltid avskytt reklam som säljer på sex, men när man nu vet historien bakom och exakt HUR vår kultur utnyttjar vår historia för att sälja så är det så extremt uppenbart och så löjligt och motbjudande. Allra värst är ändå reklamen för Bruno Banani om ni sett den. Vidrig.


Piano, pianissimo und so weiter


Har blivit extremt intresserad av klassisk musik de senaste två dagarna och känner att jag typ hysteriskt gärna vill gå på en pianokonsert. Det började med en manga som handlar om musik och here I am två dar senare med Beethoven på högsta volym när jag pluggar.

Det enda som är lite trist med att lyssna på klassisk pianomusik är att man verkligen inser hur patetiskt dålig man är själv. Jag kommer ALDRIG någonsin igen tycka att "well, SÅ dålig är jag inte", för nu vet jag hur det låter när man verkligen KAN. Men jag njuter av det ändå.

Om jag någonsin fick en önskning uppfylld så skulle jag nog önska att jag var ett musikaliskt underbarn, speciellt på piano. Ibland vill jag vara det så mycket att det gör ont. Förstå att kunna pyssla med det bästa som finns och att kunna göra det på en sån hög nivå. Uttrycka så mycket utan text eller sång. Holy crap liksom. Kolla bara in den här farbrorn jag hittade på youtube. Han (vid namn Wilhelm Kempff) framför beethovens Moonlight Sonata 3rd Movement (inte den ni tänker på). Helt bisarrt vad en människa kan skapa med tio fingrar.


Dags för ett nytt inlägg kanske?


Hemma igen från Willys. Idag skickade jag iväg Forward #18 till tryckeriet så nu tror min hjärna att jag är klar med allt och redo att ta jullov. Vilket definitivt inte är fallet. Inom två veckor ska följande genomföras:

Memo for webdesign
LCDM Social Event
Digital Poetry Artifact + presentation
Powerpoint presentation (practise before big presentation)
Exam, Culture and Media 2
Distribution of Forward (incl finding someone in Ronneby and Karlshamn to help)
Cook Swedish food for Qian, Jialiang and Eric
Arrange social event for the Class (Julfika)
Argumentative Essay (Digital Poetry)

Med andra ord kommer biblioteket och jag att vara bästa vänner fram tills den 16e december då jag åker hem till Färnbo. Men inte ens då blir det helt lugnt eftersom Lissa smackade upp värsta grejen den 12e Januari. Men jag ska inte klaga. Tyckte jag såg nyligen att Anna hade fyra tentor samma vecka... plus att Forward är något jag tagit på mig frivilligt och att det ju är mitt eget fel att jag inte gjorde tentan i oktober så jag får göra den nu istället...

Men ikväll tar jag det lugnt och så får jag ta mig i kragen imorrn, knalla ner till biblioteket och genomföra all som ska göras.

Är lite orolig att mina julklappar kommit på vift. Har inte hört någonstans huruvida de är på väg eller inte. Känns lite bekymmersamt eftersom jag inte kommer ha mycket pengar kvar snart, plus att jag ville ha dem levererade hit, och det är lite krisigt ifall de inte kommer före den 16e.

RSS 2.0