Sofie L

Igår led jag av seriösa sovproblem. Jag var helt enkelt inte trött. Eller, jag kunde väl inte riktigt slappna av heller. Alldeles för mycket som snurrar i huvudet, och det bästa är ju att bara ta itu med det på en gång antar jag så att jag inte behöver bekymra mig saker och ting när jag ska sova. Vet dock inte riktigt i vilket hörn jag ska börja... Men Ganbatte!

Så framåt tre somnade jag väl äntligen, men sen vaknade jag typ kvart i åtta av att det rasslade i trapphuset. Det var då jag insåg att det var idag de skulle komma och rensa ventilationen. Så med andra ord var det bara att kliva upp och plocka ner allt från fläkten och kryddhyllan. När jag väl gjort det och gått och lagt mig igen dyker de upp en kvart senare och ringer på dörrklockan som att det brinner i lägenheten bredvid. Det var bara att kliva upp och klä på sig. Typiskt. Hittills är jag pigg för att ha fått runt fyra timmars sömn. Men det börjar komma ikapp känner jag... *snore*

Eftersom jag inte kunde sova fick jag lite tråkigt så jag lekte lite med kameran. Det blev ett sånt fint sken från alarmklockan, hoho.

Crazy Eyes! Lång slutartid och förvirrad blick, hehe.

Rubriken har inget med inlägget att göra. Så om ni är ett fan av serien så måste jag göra er besvikna.

Ah, jag känner att saker inte går riktigt som jag vill, men å andra sidan så är det min instinkt att vilja bara lämna saker när det inte går bra och när jag tröttnar, även om jag aldrig gör det i slutändan eftersom jag inte vill göra någon besviken. Hur som helst var den allmänna reaktionen på att inte fortsätta med Forward i tryckt form inte den jag kanske skulle velat ha. Jag känner att det är svårt för mig att se på Forward som något som jag vill fortsätta med, så när folk helt plötsligt vill engagera sig är det svårt att uppamma den entusiasm och energi som skulle behövas. Jag vet att jag är lite dålig på att be om hjälp, men jag kan inte påstå att jag fått så mycket hjälp när jag väl bett heller, så jag är kanske lite negativt inställd...

MEN! Suck it up Sofie! Finns bara ett håll att gå, och det är framåt. Fake it 'til you make it. Jag får helt enkelt försöka göra det bästa av situationen och hitta nån som kan ta över efter jul så att jag åtminstone får mindre att göra under vårterminen. Och det är ju klart att det skulle kännas bättre om man lyckades fixa till tidningen innan man gav den vidare.

Imorrn tar jag nya tag.

Har jobbat hela eftermiddagen med att försöka fixa Talans första uppgift. Det har gått relativt bra. Inget har cepat sig, men å andra sidan har jag inte direkt programmerat en massa utan snarare försökt komma på texter, och det har varit desto svårare. Hur många olika sätt kan saker och ting vara exklusiva och speciella och dyra på? Jag har iallafall hjärnsläpp på det området.

Ska alldeles strax gå till kafeterian och ha Forwardmöte.

Idag ska det bli spännande med middag. Vi håller på att laga till bakad potatis som ska fyllas med en röra med gräslök, rödlök, äpple och keso. Sen har vi gjort en fin liten äppelpaj som efterrätt. Jag har ju faktiskt aldrig ätit bakad potatis tro det eller ej! Inte för att jag tycker det verkar äckligt eller så, det har bara aldrig blivit helt enkelt. Så jag ser fram emot att pröva det ikväll.

Har fått undan lite arbete med Forward, alla texter är (bör) vara korrade så det är klart iallafall, sen får jag väl förlita mig på mina excellenta layoutare. Ska bli spännande att se imorrn vad de lyckats göra av de texter och bilder de hunnit med hittills. Det är möte imorrn alltså. Annars försöker jag jobba på att komma på exakt hur jag ska genomföra min idé för en av Talans uppgifter. Tur man har Petra som bollplank, jag hade kört fast (det höll på att förvandlas till en kopia av en av Talans egna verk!) men hon bara sa 'blargh' så hade jag en bra idé att jobba med XD Får se hur långt jag kan ta uppgiften med det vi lärt oss hittills.

Nu har vi precis tittat på De Sju Samurajerna, en film av Akira Kurosawa från 1954, och den var helt fantastisk! Det var inte alls vad jag väntat mig, den var typ störtkul och gripande. Helt underbar! Min absoluta favorit var Yohei, eller 'sadface' som vi kallade honom. Han såg alltid typ skitledsen ut och var samtidigt filmens bästa comic relief XD Annars var en av samurajerna supercool, helt über. Så bra!

Inget är bättre för helg-känslan som att städa köket. Det är inte det att jag tycker att själva städandet egentligen är särskilt kul, men efter att jag städat upp i köket känns saker och ting mycket bättre. Städning är så okomplicerat och det är något jag har kunnat sen jag var liten, till skillnad mot alla nya saker man ska tackla varje dag. Sen känns det så klart som att man äntligen kan relaxa när köket är städat till skillnad mot att sitta hela lördagen och veta att det är ett diskberg i köket som behöver tas om hand. När jag städar är det som jag organiserar i mitt huvud också. Jag vet vart saker och ting är och jag kan släppa tanken på dem, för när jag behöver dem kan jag hitta dem på tre sekunder. Så jag städar rätt ofta. Inte för att jag inte tål att se saker överallt eller för att jag är hypokondrisk (det är inte direkt som att lägenheten är kliniskt ren, snarare tvärtom) utan för att jag mår bra av det. Det hjälper mig att koppla av. Avstressande. Fast det ska vara i lagom mängd.

Mera avkopplande städning till folket!

Fan vad kall lägenheten är.

Känner att det inte hänt tillräckligt skojiga grejer på ett tag. Inget party sen förförra helgen! Gawd! Joel ska dock ha party nästa helg eftersom han fyller idag så det ska bli trevligt. Ser fram emot det, undrar vad man ska hitta på för slags present. Kanske nån intressant alkohol. Han gillar visst att göra drinkar, men då har han å andra sidan ett ordentligt barskåp redan...

Ett säkert tecken på att saker och ting inte går som jag vill/sagt/tänkt är att jag inte uppdaterar på bloggen om det. Jag brukar aldrig tala om för folk vad jag planerar eller beslutar mig för utifall att jag misslyckas eller ger upp. Ingen vet att man misslyckats om man aldrig talat om det för någon att man försökt. En ganska dålig idé egentligen, men det är en vana vid det här lagret. Med andra ord vill jag inte uppdatera om Forward för då måste jag erkänna att jag ändrat mig fast jag sagt att jag inte skulle backa. Hamlet is back! (and Horatio must be driven mad by now...)

Hur som helst. Jag har fortfarande inte pratat med ordförande. På måndagen mailade jag honom om att han skulle höra av sig till mig, det gjorde han inte. Jag såg i ett mail att styrelsen skulle vara i Karlskrona fram tills klockan 16. Gick ner till skolan strax efter två och hittade ingen. De var inte kvar. I går hade vi lektioner tills efter klockan sex. När jag ringde idag fick jag röstbrevlåda. Men det är ingen kris.

Efter vanligt velande fram och tillbaks var jag helt inställd på att bara "fuck this!". Nu säger jag ifrån oavsett vilka som blir besvikna; layoutare, annonsörer, medarbetare etc etc. Men jag har fått in fler texter så min tanke har ändrats till att försöka ge ut de två tidningarna som är tänkta under denna hösten men sen gå över till en helt digital variant under vårterminen. Det känns schysstare mot alla och mindre problem (för alla utom mig som får mer arbete och Petra som för höra fortsatt whine från min sida). Annars hade vi fått avbryta bokade annonser samt att mina två layoutare hade blivit lite ledsna. Plus att om tidningen inte ska tryckas måste det tas ett beslut av styrelsen och de har inga styrelsemöten förrän i November. Jag kände att det var en lösning som funkar bättre för mitt samvete också. Hur jag än försöker kommer jag aldrig bli en person som kan göra något som ger andra 'trubbel' utan att må skitdåligt över det, även om det bara är värsta lilla grejen, så om alla får lite mer tid på sig så kan jag släppa det lättare sen och förhoppningsvis inte behöva älta det för evigt.

Nu återstår bara att få tag på herr ordförande.

Söndagar är bäst. Jag fattar inte folk som inte gillar söndagar bara för att det är måndag dagen efter. Eller, visst fattar jag den grejen, för så känner jag också ganska ofta. Men söndagar är typ som i ett vakuum. Finns inget vettigt att göra egentligen på en söndag, så allt man kan göra är ovettiga saker. Vilket är precis vad jag gillar att göra. Under måndag till lördag känner jag alltid lite press på mig att göra sånt jag borde göra med skolan, eller typ hitta på något kul och vara social, men på söndagar är det liksom accepterat att bara sitta inne och inte göra något vettigt. Ett litet andningshål från resten av veckan och verkligheten.

Imorrn ska vi nog åka ner på stan (ska övertala Petra att följa med) och handla en lösnäsa. Det är för vårt lilla filmprojekt i Digital Video Production. Det ska bli rätt spännande att se slutresultatet. Förutom det ska jag också ha ett snack med Robin i kåren om Forward. Och jag ska INTE backa undan denna gången hur jävla mycket jag än vill fega ur. Jag läste lite i min dagbok från när jag var i Kilkenny och insåg hur jag gång på gång backade ur från att ta ett beslut (dvs att åka hem) som skulle få mig att må mycket bättre eftersom jag var rädd för vad det innebar (och då menar jag inte bara att Dee var skitläskig). Måste sluta bry mig vad andra tycker och fatta beslut som är bra för mig.

Eftersom jag inte direkt skrivit något 'riktigt' inlägg på ett tag tänkte jag skulle göra det nu när det är helg och jag är ledig, köket och mitt sovrum är städat och jag har rensat upp bland alla mina skolpapper och liknande.

Igår åkte Petra, jag och Petras syster Sofie ner till Malmö för att shoppa i deras stora shoppingcenter Entré. Skönt att åka lite tåg och få använda mina nya in-ear hörlurar. Entré var väldigt flashigt med välpolerad krom, blanka golv och stora glasfönster. Kändes som att det var ett lyxigt ställe fast det egentligen bara var alla de vanliga affärerna. Längst upp har de en 'food court', dvs en massa olika matstånd och ett gemensamt område för bord. De hade rätt spännande mat där från en massa olika länder. Själv prövade jag Köfte BBQ, som är typ färsbiffar som smakar grillat. Det var väldigt gott. Sen knallade vi runt i en massa olika affärer, gick igenom våning efter våning typ. Jag handlade en massa på Glitter eftersom de hade 75% rea på en del grejer där. Jag handlar alldeles för mycket accessoarer numera, men jag tänker att jag håller på att ta ikapp för alla de år då jag inte hade några smycken alls typ. Handlade också en jeanskjol och en stickad cardigan på Kappahl. På vägen hem åkte vi med Sofies pojkvän Adam (som jobbar i Malmö). Det är så sällan jag åker bil numera (fina bilar ännu mer sällan) så det var rätt schysst. Det är så bekvämt med bil. När vi kom till Kristianstad fick vi middag som bestod av kalops. Å vad jag saknar gamla svenska klassiker som kalops, och mammas kotletter! Alla hatar kotletter, men jag tycker det är jättegott! Som avslutning på dagen åkte vi till en affär i Kristianstad som har 600 olika godissorter. Alla som klev in genom dörren såg ut som glada små barn som kommit till himlen. Dock måste jag säga att hittills har ingen av de godisarna jag prövat imponerat på mig...

Nu nåt helt annat.

Jag har precis kommit på att jag är Hamlet. En mesig typ som aldrig kan bestämma sig och sen när allt skiter sig blir han blir tokig och dör. 'To be or not to be, that is the question'. Okej, jag kanske inte har blivit helt tokig eller dött, men jag är på väg att bli tokig alltså. Jag är extremt trött på mig själv eftersom jag aldrig genomför något eller kan välja en sida och hålla mig till den. Jag kanske borde göra som Harvey Dent och lämna allt åt slumpen. Krona för Ja, klave för Nej. Eller som Yes Man, säga ja till allt. Jag tror att jag i slutändan skull må bättre av det. Istället tvekar jag för allt och hoppas att det ska lösa sig själv. Lämna beslutet till någon annan. 'Det spelar ingen roll för mig, välj du'. Bara för det har jag precis beställt boken 'Tärningspelaren' som handlar om en kille som börjar låta tärningarna avgöra vad han ska göra.

Anledningen till att jag kommit att tänka på detta är hur mitt beslut att typ totalt köra ner Forward i botten vacklar. För några dagar sen försvann flera stycken personer från tidningen samt lite artiklar som jag hoppats skulle komma in. Där satt jag med en halv tidning och undrade hur fan jag skulle lösa detta när jag bara kom fram till att det inte går att lösa. Jag har försökt bjuda in folk, jag har försökt vara snäll, jag har försökt vara bestämd och jag har skickat tusen mail till olika människor. Folk är helt enkelt inte tillräckligt intresserade. Jag orkar fan inte mer. Jag har varit skribent, fotograf, illustratör och layoutare, allt för att varje gång få ihop en tidning. Kvalitén är inte hög, få av studenterna på BTH känner till tidningen och jag undrar om det är en motiverad utgift för kåren. Om jag blev sjuk två veckor skulle tidningen stanna helt. Det finns inget underlag för en redaktion.
Men när jag kollade mailen idag och såg att jag fått in två artiklar började jag genast tveka. Det finns ju intresserat folk och det skulle vara så synd om de inte kunde få bidra med sina artiklar till tidningen och se dem i tryck. Och hur ska det gå med annonseringen som redan är bokad och klar? Och så är det ju förstås Kåren som har så mycket att göra. Inte kan jag besvära dem... Jag kanske helt enkelt inte försökt tillräckligt hårt. Om jag försöker göra en kampanj för att locka mer professionellt folk? kanske? kanske? kanske? Det är förmodligen mitt fel att det blivit så här. En mer proffsig person hade säkert kunnat lyckats skapa en tidning som funkat. Det är jag som är alldeles för lat. Och jag tycker ju det är kul att skriva och ta bilder och göra layouten (bara inte allt på en gång).

Ser ni vad jag gör? Så här är det VARJE gång jag försöker bestämma mig om nåt! Även små saker. Jag vill inte umgås med mig själv längre. Jag vet att jag är rätt så emo, men det känns som att mitt liv består av frustration och jag vill inte hålla på så här längre. Jag är 23 år gammal och står och stampar på samma fläck. Rädd att ta fel beslut. Rädd för allt. Om jag åtminstone inte visste att jag höll på på det här sättet. Suck. Nästan så man önskar att man var Amandavardet så allt man behövde bekymra sig om var håret eller vad man skulle säga i sin videoblogg (=inte mycket).

Fy fan.

Livet är kalas, eller hur?

Idag ska vi titta på svartvit italiensk film. Fellinis 8½ blir det. Ska bli intressant. I övrigt cepar sig min dator konstant, vägrar visa program eller tillåta javascript eller vad fan det är som pågår. Mina program apar sig också så jag funderar seriöst på att bara köra datorn i tvättmaskinen. Det är extremt frustrerande just nu.

Frustrerad är ett bra ord. Det beskriver en känsla som är så många olika känslor på samma gång. Fantastiskt.

Googlar man på frustration får man bland annat upp denna bilden:

Idag har vi återigen upplevt hur våra datorer kraschat fett under lektionen och vi har fått nog. Därför har vi komponerat denna klagovisa:

Till dem det berör

Vi är elever i tredje året på programmet för litteratur, kultur och digitala media. Vi har ända sedan terminen började inte kunnat genomföra våra nuvarande kurser, Digital Video Production och Media Production, på ett tillfredsställande sätt. Detta på grund av stora problem med vårt datorlabb, både genom att datorlabbet inte blivit färdigt i tid och även på grund av stora problem med datorernas mjukvara. Våra lektioner har blivit avbrutna, inställda och uppskjutna på grund av detta och vi är även försenade på ett vis som kommer att påverka efterföljande kurser.

Vi beslutade att skicka detta mail eftersom vi trots flera löften om att detta skulle fixas så har uppenbarligen inget hänt. Idag, den 6/10 var vi tvungna att avsluta dagens lektion tidigare eftersom vårt redigeringsprogram krashade på SAMTLIGA datorer. Utan detta program kan vi inte genomföra denna kursen. Det är 7,5 poäng som är helt bortkastade.

Vi vet att andra elever från vårt program har hört av sig i samma ärende och upplever samma brister i kvalitén på kurserna på grund av havererad teknologi. Det är synd och skam att trots våra engagerade och duktiga lärare samt intresserade elever spenderar vi mer tid med att vänta än med att lära oss saker. Vi är en teknisk högskola och vårt program är fokuserat på media och teknologi och därför är fungerande datorlabb en av förutsättningarna för att vi ska kunna få ut något av vår skoltid. Många av oss har tagit studielån för att kunna studera och detta känns som ett slöseri med vår tid och våra pengar. Ännu mer så för de internationella studenter som åkt långt för att ta del av ett unikt program.

Vi kräver att detta åtgärdas genast annars är det klart att vi måste vända oss till andra instanser för att få något att hända. Det är inte okej att behandla era elever på det här sättet, oavsett om det är förseningar i ombyggnader och liknande. Vi räknar med att kunna genomföra våra lektioner som planerat från och med nästa vecka.

Tack på förhand.

LKDMs tredjeårsklass.


Känns skönt att få vara lite arg.

Oj, idag har jag känt mig lite stressad och lyckas liksom tappa en massa saker till höger och vänster. Lite slapp i fingrarna kanske? Jag tog liksom långhelg och har inte gjort nåt seriöst sen lektionen på torsdag eftermiddag, så nu fanns det en hel del att fixa och styra upp. Det är inte det att något av det egentligen är särskilt jobbigt, en hel del är faktiskt roliga grejer, men det mesta handlar om att få folk att lämna in sina texter till Forward i tid. Sen försöker jag även inte irritera ihjäl mina nya layoutare med att aldrig ge dem nån info eller nåt arbete. Ska åka till Karlshamn på onsdag och träffa dem och gå igenom lite grejer så att vi är på det klara med praktiska detaljer och idéer.

Ikväll ska jag titta på Hollywoodfruar, imorrn blir det Ugly Betty och på onsdag Grey's Anatomy. Alldeles för mycket tv numera, men jag kan inte låta bli att titta på hollywoodfruar, trots att det är precis den typen av program som jag hatar. Ärligt talat, den ena bruden är helt bombad men så gullig och snäll att man inte kan tycka illa om henne, den andra är kanske inte heller den smartaste men är ändå en trevlig person (fast med en mun som ser ut som att den ska äta upp en). Sen är det ju Anna Anka, och även fast hon har sjukt konstiga värderingar, skitjobbig röst och är en sjukt gnällig perfektionist så kan jag inte hjälpa att beundra krutet i henne. Hon tvekar inte att säga vad faen hon vill även om det bara bevisar att hon har noll empati. (Är det förresten nån som märkt att fast programmet heter Hollywoodfruar så är en av dem inte gift. Okej, skild då, men faktiskt)

Gårdagen var riktigt riktigt trevlig. Först åkte vi ju ner på stan för att vara med på kinesernas oktoberfestival. Där fick vi lära oss att göra 'dumplings' som är ett slags mellanting av ravioli och piroger. Vissa av kineserna var verkligen superskillade på att knåda ut degen i perfekta cirklar, men som tur var var det inte alla som var lika duktiga, så då behövde man inte känna sig så misslyckad :) Fick in lite teknik efter ett tag faktiskt så jag lyckades nog göra en sex sju stycken. Det blev dock totalt säkert två hundra stycken.

När vi bakat färdigt och de lagat till dumplingsen så blev vi bjudna på mat och lite underhållning. Det var bland annat flera kineser som underhöll med sång, och de sjöng typ jättebra allihop! De var karaoke-masters hela bunten typ. Önskar jag kunde lägga upp de videoklippen jag tog. Kanske borde skaffa mig ett youtube-konto. De lekte hela havet stormar också (den versionen där det finns en stol mindre än antalet personer som ska sitta när musiken tystnar) och Petra kom på andraplats.

Eftersom vi skulle ha Petras och Marcos party senare på kvällen gick vi lite tidigare än tänkt från oktoberfestivalen för att ta oss hem än sväng innan vi gick till Marcos lägenhet. Det var riktigt trevligt även om diskussionen i flera timmar handlade om snuskiga ord på p. Tänker inte återge vad det gick ut på, ni kan nog lista ut det själv. Men Josef och Tom (poeter båda två) var riktiga 'word nerds' XD Det dök även upp lite annat folk under kvällen. Ida och Joel droppade förbi, sen kom även en italienare, en spanjor och en bögig irländare. Sjukt trevligt trots värsta stormen utanför (vilket det fortfarande är). Vi blåste nästan bort på vägen hem, men jag måste säga att jag älskar sånt här väder. Både att vara ute i det (kanske inte direkt när det regnar) och att sitta inne och lyssna på det. Regnsmatter mot rutan och visslande fönsterspringor. Härligt höstigt.

För några dagar sen skickade jag ut en allmän begäran till alla studenter på BTH att tipsa Forward om sånt som händer på skolan som de vill läsa om. Fick en hel del fantastiska svar.

Random kille ett:

i am the student of bth ..my name is xxx ..i want to know what i happening in bth...

Well so do I! Det var därför jag ville ha tips! (och vad menar du med att du är THE student på BTH? Finns det bara en?)

Random kille två:

hej, yes I am interested to know what is happening at BTH. please forward me the information .

Återigen, det var JAG som ville ha tips.

Random kille tre:

Hi thank you for the email, I wanted to get and read information regarding any thing about BTH. Thank You

Detta börjar bli tjatigt! (och du vill ha info om vilken GREJ som helst?)

Random kille fyra:

is this a magazine kind of think or news letters kind of stuff,im sorry i would likely to know the things and activities in bth please explain abt this [email protected] in detain plz thanking you

Va? Jag förstår inte ens vad han vill.

Random kille fem (som är lite upprörd):

Something you might like to write about in your magazine

You probably didn't hear about the problem in Computer Science program. All of a sudden they changed the rules and said all students even the old ones should follow it.
The rule was: only 4 courses labeled with B
What if someone passed 11 courses labeled B?????????? and when he wants to get the last one they are telling him to stay here for more 2 years and pass 8 more courses.

They don't care about the students.

They even told me it is your gambling! We do not guarantee anything....

Other programs offered detailed plans for students from different starting semesters.

But not these guys.

We are paying the student fee but you are not doing anything for us.

At least try to do something about this.

They have messed up all our future plans and we are losing so much money passing extra courses (more than what was enough for the program) and yet they say it is your gambling!!!

Okej okej okej, nu tar vi det lilla lugna här. JAG är oskyldig. Jag har inget med reglerna att göra och är inte en medlem av studenkåren mer än att jag betalar kåravgiften. För det andra förstår jag inte ens exakt vad som hänt. Om du vill att vi ska undersöka grejen kan du väl anstränga dig lite och skriva så jag fattar. Geez!

Gah, vilken slapp/seg dag. Kom inte hem förrän typ halv fem i morse, så efter att jag ramlat i säng vaknade jag inte förrän halv två på eftermiddagen, med en lätt baksmälla (även fast jag inte borde haft någon alls egentligen...) Men det var jäkligt trevligt ändå att gå ut en sväng helt oplanerat. Innan vi gick in till stan tittade jag in i Marcos lägenhet  som typ ligger så jäkla bra till som det typ går. Tio minuter till centrum, tio minuter till högskolan, ännu närmare till både Willys och Lidl. Fy faen säger jag bara.
Knallade in till stan strax för tolv. Nivå hade visst nyöppning efter att de gjort om stället, men det vete fan om det var någon större skillnad. De hade lila/rosa soffor och barstolar och hade gjort plats för dansgolv på övervåningen. Tydligen var det gott om 50+ med feta plånböcker där, men det var dåligt med brudar på deras armar tyckte Marco. Det skulle sitta fint med en sugardaddy eller sugarmama tyckte vi båda. Ola och Nicklas var också där så vi snackade lite med dem med.

Tittar på War of the Worlds som går på femman just nu. Det är faktiskt sjukt spännande. Har inte tittat på thriller/skräckfilm på länge, så det är rätt schysst. Men stackars Tom Cruise som har såna jävliga barn. ;)

Marco ringde nyss och ville gå ut ikväll för att fira hans födelsedag (som är imorrn) Det var oplanerat men what the heck, jag behöver jobba på min spontanitet XD

Har spenderat mest hela dan med att fundera över livets stora frågor. Eller well, snarare MITT livs stora frågor, fast inte på det där deprimerande sättet. Utan istället blev det liksom 'fan, det här är så jobbigt, men fatta vilka bra vänner jag har'. Alltså, det jag försöker komma fram till var att jag istället för att vara deprimerad ganska sakligt konstaterade fel + lösning samt kände mig rätt nöjd med det jag har. Vet inte om det låter vettigt på något vis, men jag känner mig rätt nöjd med dagens funderingar, hehe.

Har också satt in lite foton i fotoalbumet. Jag ligger så himla efter. De bilderna jag framkallar nu är från förra sommaren... Men det är så himla skönt att det är så billigt att framkalla foton nu. Inte ens en krona per bild och en vanlig förstoring typ 20x30 kostar 9 kronor! Jag beställde en massa förstoringar som jag skickat till mamma och syrran och brorsan.

Är hemma igen efter en kväll på kåren och inser först nu att jag faktiskt är berusad. Känns lite skumt när man suttit och haft typ normala konversationer (bortsett från att man skriker eftersom de spelar hög musik) och sen när man kommer hem snurrar golvet. Väldigt konstigt.

Hur som helst har det varit en väldigt trevlig kväll. Har bland annat pratat mer med vår erasmus-student från Österrike, Anna-Maria, och faktiskt några tyskar som helt schysst bara bjöd oss på drinkar (utan baktankar I assure you). Very Nice! Måste börja gå på kåren oftare. Är så trevligt att träffa andra studenter :) Älskar dock att prata med Marco, han har alltid nåt att snacka om :D

Men nu ska jag dricka en massa vatten och ramla i säng. Det är faktiskt fredag imorrn, så det är inte helg än. Ser fram emot att vakna och känna mig som en säck potatis imorrn... not.

NIGHTY NIGHT-E-YO!

Jag måste säga att jag tycker så himla synd om Talan som måste lära ut det enklaste av det enklaste till folk som inte ens verkar lyssna på vad han säger eller ens öppna de dataprogram vi jobbar med utanför klassrummet. Jag menar, nivån på det vi håller på med är INTE hög, man kan lära sig det på egen hand på en massa sidor på webben. Men varje gång vi kommer till lektionen behöver folk hjälp med de allra lättaste saker. Petra och jag sitter och försöker fördriva tiden bäst det går eftersom vi (förutom att fatta vad vi håller på med) faktiskt gjort hemläxan och varit förutseende att göra lite extra (sånt som inte behöver förklaras och som det är onödigt att slösa lektionstid på) Lektionerna sniiiiiglar sig fram...

Har ätit mer tårta idag, men vet inte riktigt vad vi ska göra av den som är kvar. Petra åker hem idag och vi har iallafall 1/3 av tårtan kvar.

Tårtan gjord, fantastisk fin med sex lager och fantastisk fin dekoration!  Voilá!

Jialiang och Marco tittade förbi och fick sig en smakbit. Jialiang kunde inte stanna så länge (han verkar ha blivit en mycket upptagen man) men Marco hängde kvar ett bra tag så vi satt mest och snackade skit. Jag gillar Marco, han är så lätt att umgås med och hur trevlig som helst. Man kan ha alla möjliga konversationer med honom :) Vi kom bland annat in på ämnet frågespalter, och då MÅSTE jag ju bara publicera listan vi gjorde på gymnasiet:

Ämnen som alltid finns med i sex och samlevnads-spalter:

 

·         ”Det gör ont när vi har sex”

·         Idiotfråga: ”Jag har haft sex med en kille, kan jag bli med barn?”

·         Utslag/Flytningar

·         Könssjukdom

·         Förhållandefråga

·         Avvikande beteende: ”jag har haft sex med min hund, är det normalt?”

·         Onormal-frågor: ”Jag är 13 och har inte haft sex än, är jag onormal?”

Idag ska det fixas tårta! Yeah!

Tydligen är det intriger på skolan mellan våra lärare. Det hade varit riktigt bråk mellan Talan och Teri häromdan över datarummet som fortfarande inte är klart. Talan blev så klart skitarg eftersom vi inte kan utnyttja de här veckorna som planerat för våra kurser. Vet inte vad Teri håller på med heller... Men annars måste jag säga att jag gillar Talan mycket bättre numera, det verkar som att han är lite gladare, eller så är det bara roligare att sitta i nya klassrum...?

Har börjat slacka alldeles för mycket igen. Utnyttjar inte tiden som jag borde, men det är mest Forward som gör mig deprimerad. Vill bara dumpa skiten på någon annan nu. Jag blev för slutkörd på förra årets problem. Jag hoppas att någon ny vill ta över så jag kan lära upp dem före jul. Det är en massa beslut som ska tas men när man vänder sig till kåren för att fråga saker känns det bara som att man är skitdryg istället. Och så är det ju det eviga problemet med att få folk att engagera sig. Jag har ingen ork att starta upp folk på varenda liten grej, önskar folk tog lite mer initiativ. Men de är väl kanske också lite osäkra på hur Forward funkar, så jag kan ju inte skylla på dem heller.

Jag behöver tips på energikickar/inspiration! GIVE ME! Nån kan ju köpa den awesome world boken till mig i julklapp kanske? :D

“WAIT A SECOND….

HAVE YOU COME SO FAR

FOR IT TO END LIKE THIS?

THIS IS THE CHALLENGE

I DARE YOU

TO TAKE A HOLD OF THAT

DARKNESS

FROM DEEP DOWN IN YOU

GET BACK UP

WHAT ARE YOU SO AFRAID OF?”

Haha, spenderade just en stund med att prata med Dee på msn. Nu när vi knappt pratar eller träffas känns det faktiskt som att jag ibland saknar henne lite (barnen mer dock naturligtvis). Hon var som sagt inte elak mot mig även om situationen var helt fucked up större delen av tiden. Men hon var rätt rolig, och på sitt vis gjorde hon ju sitt bästa med. Sen är ju jag en sån som inte vill tappa kontakten helt heller så jag är ibland lite väl förlåtande kanske. Men det lät som att saker och ting funkade rätt bra för dem nu. Och det roligaste/mest tragiska jag fick höra var dock att Con flyttat in och bott med dem i ett år. Ärligt talat trodde jag inte att de någonsin skulle kunna hålla ihop så länge, men å andra sidan vet jag också att hon förmodligen lite fint svävade förbi att de kanske gjort slut några gånger under tiden. Jaja, man blir lite nostalgisk såhär när man kommit över den psykiska påfrestningen från den tiden. Jag föredrar att minnas de bra sakerna över de dåliga, annars skulle jag inte orka leva ett normalt liv liksom.