Something's gotta give

Känner mer och mer att ett bryt skulle sitta bra. Även om jag blir tvungen att pendla till Växjö en och en halv timme bort under hela vårterminen så kanske det är bättre än att tvinga mig själv att gå till en skola som visserligen ligger tre minuters promenad bort, men som jag egentligen inte vill gå till.
Jag fick tid hos studievägledaren på tisdag nästa vecka. Ville först inte fatta några beslut förrän jag pratat med henne, men det känns som att jag egentligen redan bestämt mig. Någonting måste jag göra iallafall. Känns som att jag iallafall inte bryr mig så mycket om att ha en programexamen längre, det är iallafall bara en examen i engelska, och det är inte som att jag kommer få ett jobb för att jag har avslutat ett program som handlar om litteratur, kultur och digitala media. Sådana jobb finns det inte. Istället har jag just nu 90poäng engelska och 45poäng mediakurser. Känns som att det är en ganska tydlig indelning ändå liksom. Inte för att jag vet vad jag ska göra med dem iallafall.

Livskris.... to be continued...

Kommentarer
Postat av: sandra

Ibland är inte den kortaste vägen den bästa, utan man måste göra det jobbigt för sig. Hoppas att det löser sig.

2009-11-18 @ 10:55:58
URL: http://sandraselldin.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0